MIAS BLOGG

Det finns ju inte mycket att gnälla om när man bara har problem med gallsten, visdomständer och förkylningar, men….det är ändå jobbigt när man drar på det under flera månader. Jag vet alltså att detta är ett i-landsproblem, men är ändå rätt less på mitt hälsoläge.

Idag ringde jag därför till min läkare och frågade om jag kunde få mer hostmedicin i alla fall. Min Mollipect har tagit slut (och jag har druckit upp hela Pers flaska) så nu börjar det bli svårt att hosta upp allt äckel jag har i lungorna.

Som tur var så tyckte sköterskan på vårdcentralen att jag inte skulle nöja mig med lite hostmedicin. Det har ju gått rätt lång tid nu sen det började. Hon kallade därför in mig till en förmiddagstid hos min läkare.

Anna (min läkare) tog lite prover och såg att min sänka är hög och att kroppen tydligen kämpar på med att bli av med det jag dras med (vilket åtminstone är bronkit). Hon skrev ut medicin och sa att ”nu blir du frisk ska du se”. Jag hoppas hon har rätt!

Nu har jag varit på apoteket och köpt ut hostmedicin, acetylcystein, antiobotika och Dymista och så får vi hoppas att jag blir bättre. Gärna snabbt. Håll tummarna!

Host Host.

Jag är återigen ”mer” förkyld. Det har ju gått upp och ner i två månader nu….och nu är det tyvärr ”upp”.

Per gör alltid allt han kan för att få mig att må bra och idag ledde det till att han gick med på att bygga julpynt med mig.

Motorsåg, fogsvans, borrmaskin, grensåg och lim plockades fram och så började vi skapa!!

När vi pausade för lunch hade vi redan två fina julrenar 🙂

När vi ätit lunch, fikat kladdkaka med hallon (inte jag men Per, pappa och Kina), länsat musfällorna på vinden och ”pysslat” lite mer så hade vi fyra fina ”Rudolf”!!

När solen redan sagt godnatt (vilket är alldeles för tidigt) så tog vi en tur ner till havet. Jösses vad mysigt!!

Man ska ju inte dela bilder på barn på nätet nuförtiden. Av massa olika anledningar som jag nog är för gammal för att till fullo ta in, MEN som jag helt och fullt accepterar.

Ibland är det dock svårt att lämna vårt söta barnbarn helt utanför bloggen. Hon är ju sååå underbar! Idag nämner jag därför att vi var barnvakt i onsdags när föräldrarna var och firade födelsedag på krog.

Vi njöt!

Tror ni jag blev glad när jag idag såg detta när jag och mina tre fina kollegor gick in i den galleria som vi jobbar vid??

Ni kanske inte såg det jag såg på så långt avstånd så jag zoomade in.

Fattar ni hur härligt (och dyrt) det kommer att bli att jobba såååå nära IKEA???

Efter jobbet drog vi ut till ön för att få längre tid i paradiset. 50 meter från huset välkomnades vi av de djur som är en av anledningarna till varför vi älskar ön!

Per fick en hel bib med hemmagjord äppeljuice av Emma och Victor på fars dag så jag drack ett helt glas till frukosten. Mums!

Per fick en jättefin bukett med liljor och rosor av Marcus och Sofie på fars dag och den njöt jag av en stund innan jag knallade iväg mot jobbet.

Även en mor har nytta av fars dag 🙂

Med vantar på händerna och pod i öronen gick jag alltså mot jobbet. Man såg skylten genom parkens träd.

Den syntes tydligare ju närmare jag kom.

Även fast jag alltid går in på baksidan av huset så syns vår logga alltså på långt håll. Här jobbar jag!

På vägen hem passerade jag ICA och hämtade ut ett paket med julklappar som jag beställt med ”black friday pris”. Väl hemma låste jag in mig på badrummet och slog in sakerna som min make ska få.

Nu har jag alltså två paket på hyllan som brukar få husera klapparna inför jul!! Ser ni dem där uppe till vänster?

Jag drog in till stan och köpte på mig guldet från Kalix. Hur skulle kag kunna låta bli??

Jag har börjat tröttna på att hosta. Jag tror jag gjort det i en och en halv månad nu. Mollipectflaskan är uppdrucken men behovet kvarstår. I-landsproblem men tröttsamt. Det känns att det tar energi…

Trots hosta har vi faktiskt varit iväg på show. I torsdags åkte vi tillsammans med Martina och Göran ut till Cirkus på Djurgården och såg Pernilla Wahlgrens happy ending. Den var inte lika skoj som ”Hybris”, men vi fick oss några skratt i alla fall.

Igår åkte vi upp till lillasyster. Hon och hennes man har ju bondgård och vi (läs Per..) tänkte lära dem hur man lagar Texas chili av ett av deras djur. Syrran och jag skar och hackade, men svågern memorerade och lärde sig ”receptet” (Per kör alltid på känsla) och tekniken.

Medan grytan stod och puttrade gick vi en tur på gården. Ute i en av hagarna träffade vi kvigorna.

De blev mycket glada när de fick kraftfoder och hö 🙂

När mörkret ästan lagt sig satte vi oss till bords. Vi började med en löjromsråraka och fortsatte sedan med chilin som var mycket god! Per tyckte, som vanligt, att den inte var tillräckligt stark. Vi andra snörvlade och tyckte den var ljuvlig och absolut het så det räckte 🙂

Idag tänker vi lite extra mycket på de som inte längre är med oss.

Vi, dvs Per, jag, pappa och Kina, åkte till Blidö Kyrka och tände ljus på min systers grav.

_{Jag tror du bor i ljuset nu,
i skenet från lågan,
i glittret på vattnet,
i solens strålar genom molnen.}

_{Jag måste tro att du är där,
nu när du inte längre är här.}

På vägen upp till kyrkan gick vi förbi min kusin, morbror, mormor och morfar. Det fanns ljus där, men de hade tyvärr blåst ut, så jag fick låna pappas tändare och tände ljusen igen.

Inne i kyrkan var det fullt av folk.

Det var fullt i alla ljusstakar inne i kyrkan så där kunde vi inte tända några ljus tyvärr.

Jag och Per gick ner till asklunden och minneslunden en stund medan Pappa och Kina pratade med sina vänner.

Jag fick hjälpa till med ficklampa när pappa (som den gamla kyrkvaktmästare han är) fick hjälpa några kyrkobesökare att hitta sina anhörigas grav så de kunde tända sina ljus.

När vi kom hem igen så tände vi ljus för våra änglar!

Idag tog jag fram min plastlåda med utebelysningsprylar. Jag ville inte vara ”för sen” och göra det i snöstorm igen…

Jag var mycket nöjd när jag satt i solen och drack mitt kaffe och kunde se hur belysningen satt på plats runt altanräcket.

Per gnällde lite över att han hade för mycket löv i grillhörnet, så jag satte igång och tog bort de som redan var där. Sen tog jag fram en av de tomma vattentunnorna och började räfsa löven som låg runtomkring hans älskade grillplats. Efter det att nästan 500 liter löv räfsats bort så gav jag upp…

Nu på kvällen är det lättare att se vad jag jobbat med under dagen. Per tände upp slingorna en kort stund (och hoppades att inga grannar såg vad vi gjorde) och jag kunde springa ut och ta en bild!

Det börjar med en eller två tomma toarullar. Eller massor av dem!

De plattar jag till och klipper mitt itu. Hushållsrullar får också vara med i leken, men delas i fyra delar.

Det fortsätter med att krafset som alltid finns kvar i botten på värmeljushållarna och de små stearinljusstumpar som vi sparat smälts ner i en kastrull som enbart används till detta syfte.

Sen plockar jag ur alla vekar och metallpluppar ur den smälta stearinmassan.

Sen lägger jag ner några toarullsbitar i stearinet och ser till att de blir blöta.

Utan att dubbeldippa eller låta dem marinera så plockar jag direkt upp dem och ställer dem på en tidning. Jag ställer dem upp så de inte ska fastna i pappret. Första gången jag gjorde det här visste jag inte hur det skulle bli så slängde bara upp dem och då fastnade de lite i pappret och det var lite bökigt när jag skulle ta loss dem.

Den stearinmassa som blir över i kastrullen häller jag upp i plastkoppar (som återanvänds gång på gång).

De bildar små stearinklumpar som smälts ner igen vid nästa tillfälle.

Nu har jag alltså braständare och allt slutar med värmande brasor!