Jag åkte med Marcus på innebandymatch idag.
Jag såg fram emot att få avnjuta hans sista match som "Pojkar 92" innan han blir junior nästa år.
Jag bänkade mig bredvid lagets förra tränare. Roger, stor och stark, trevlig och väl insatt i bandyns alla regler.
Jag hystade fram kameran och tog lite bilder på killarna och kände mig som en riktig fotograf!
Ni ser sonen "in Action" nedan 
Det visade sig dock att fotograf det blir jag aldrig!!
Det är bevisat idag.
Matchen borde inte blivit längre än 15:47.
Det är då matchen borde brutits.
Efter några dåliga domarbeslut är båda lagen uppretade och när vår kille tacklar lite för hårt så ger den andra killen igen med knytnävarna. Vår kille får övertaget snabbt vilket gör att deras målvakt ger sig in i slagsmålet och knäar vår kille. Han fortsätter med sparkar och vid det laget har Roger kastat sig iväg och sliter tag i målvakten så han åker in i väggen. Det skrämmer resterande 15 killar som glatt gett sig in i fajten och det lugnar ner sig. Då har dock redan flera killar fått skärsår (klockor), brännsår (tröjor som det dragits i) och allmänt ont överallt (knytnävar).
Jaha, ni vill se bilder? Hmmm, det är där vi kommer till det där med mig och min kamera.
Jag glömde ta bilder. Jag var skraj.
När 15 stycken skitlånga killar slåss med armar och ben då är jag inte stor.
Resultatet = Inga bilder
Jag blir aldrig en hyfsad fotograf. Kameran låg i mitt knä.
Detta är vad jag har:
Här har det redan lugnat ner sig. Domarna tittar på från vänster.
Matchen bröts inte.
Ledarna bad att få en chans till och lovade lugna ner sina lag.
Två killar i motståndarlaget och en i vårt lag fick matchstraff.
Två killar i deras lag och en i vårt lag blev utvisade och så fortsatte matchen.
Vi vann men det kändes inte som om segern var så ljuv.
Utvisningen för vårt lag fick Marcus sitta av
eftersom killen som skulle ta det hade matchstraff och alltså lämnat plan.
Jag lär minnas sonens sista match som "pojke"