Jag är kvar i midsommar-mode.
Det var en fantastisk helg……jag har gärna den känslan i kroppen.
Den ger frid.
Idag jobbade jag igen. Det var mycket konstiga arbetsuppgifter som presenterade sig. Några av kollegorna har ju gått på semester och då får vi andra kliva fram och försöka lösa lite, för oss, ovanliga saker.
Intressant och roligt.
Jag jobbade dock inte så länge för vid lunch tog jag en halvtimmes arbetstid till att gå till viktväktarna och väga mig. Nej, jag klarade inte målet på -3,6 kilo på 3 veckor. Eländes….MEN jag klarade -2,8 kilo på tre veckor och det är jag sjukt nöjd med! Hejja MIA, liksom! Ett hekto i taget försvinner kilona från kroppen…..ska detta bli gången som jag går i mål och kommer till målvikten?
På eftermiddagen försvann ytterligare några timmar av arbetstid eftersom jag fick åka pendeltåg (hua) in till Stockholm City och ha utvecklingssamtal med chefen. Jag hade valt att ha samtalet på vårt nya fina kontor vid Sergels Torg.
Utvecklad, Invecklad och tack och lov inte avvecklad *ler* gick jag sedan en sväng (efter arbetstid) och letade efter den ultimata bikinin. Jag hittade ingen sådan….den kanske inte finns? Nåt sånt här vill jag ha: BH med bygel och underdelen=Shorts….och så ska den passa just min kropp och det är där det fallit hittills i min jakt.
….och så undrar jag då slutligen om det kan vara så att min lilla blomma, mitt tafatta håll-dig-från-vår gräsmatta-försök, min lerkrukepik vid bilarna har mött sin överman? Kan det vara så att min granne, under midsommaren, fick en uppenbarelse, en idé, om hur de bäst "straffar" oss för att vi försökt hålla dem från vår gräsmatta? Om inte de kan få ha gräsmattan så ska ingen få den?
Är det därför dessa kryp har blivit placerade hos oss och helt plötsligt slingrar omkring i tiotal på vår gräsmatta? 🙂
