När jag visar er bilder från min barndomsö Blidö, min ö i solen, mitt lugn, så brukar det vara i form av klippor, sandvikar, båtar, vinglas, hängmattor, glada barn, badstegar, bryggor, myggor, vatten, mer vatten, sol och annat som hör ön till. Eller hur?
Idag har jag en annorlunda rundtur att bjuda på. Idag vill jag visa er lite av omgivningarna och idag i form av arbetsgivare i skärgården. Faktiskt MINA fd. arbetsgivare i skärgården.
Vi börjar rundturen på Furusund och tar sedan de båda färjorna över till Blidö via Yxlan.
Första jobbet hittar vi på Furusund. Sista ön man kan komma till bara genom att åka på broar.
Furusunds Krukmakeri
En julledighet spenderade jag här tillsammans med min allra första riktiga "bästis" Myran. Vi satte öron på muggar, målade mönster på skålar, glaserade och brände för fulla muggar. Vi njöt av att skapa med händerna tillsammans med krukmakare Heissenberger.
Tvärsöver gatan ligger nästa "jobb"…
Macken i Furusund
Här har jag egentligen aldrig haft en inkomst men jag har ändå stått här tillsammans med ägarens dotter, min klasskamrat, och tagit betalt för bensin och känt mig stor efter en skoldag eller två. Idag ägs den av min klasskamrat Nina och hennes man. Det är hennes man som driver den. Själv driver hon kiosken på Yxlan där jag faktiskt bara för några veckor sedan blev erbjuden jobb. Jag tackade nej 🙂
Åker vi en liten bit längre österut, kommer vi till färjläget och där hittar vi:
Furusundskiosken
Oj, här har jag minnen!!! Det var otroligt att stå här i "tjorren" och slava även om det var just det vi gjorde. Vi slet verkligen. "Vi" var några unga tjejer (och ibland killar) som kämpade för Eva som ägaren hette. Hon var hård, men rättvis?? Vi sålde glass, cigaretter, tidningar, matvaror och så korvmojsmat som korv och hamburgare då förstås. Här jobbade jag massor av somrar och helger. Man har hivat ut åtskilliga mjukglassar genom de rutorna 🙂 Många minnen som sagt…….Många gånger man kämpat mot klockan. Man skulle ju hinna sälja så mycket som möjligt till stockholmarna innan färjan gick till nästa ö.
Nu tar vi färjorna!! Mot BLIDÖ!
Så fort vi kommer av Blidöfärjan hittar vi på högersidan:
Norrsundskiosken (numera En liten Stund)
Lön har jag inte heller fått härifrån. Här har jag mest suttit och hängt med ytterligare en ägares dotter. Suttit i köket och druckit den ena koppen te efter den andra mellan kunderna. Jag kommer ihåg hur jag njöt av att inte behöva skynda mig att servera färjkunderna som nu var på väg åt andra hållet. Hjälpsam som jag är slutade det dock alltid med att jag också stod bakom kassan.
Nu måste vi åka några kilometer innan vi kommer till:
Konsum
Ja, det ser ju inte ut som ett Konsum just nu….men jag lovar. Ta mig på mitt ord. Det var en affär här. Här jobbade jag under ett års alla helger och ledigheter samt under sommaren såklart. Jag minns hur irriterade de gamla tanterna var när jag blev tillförordnad butikschef när chefen var borta några månader på sommaren. Jag minns också hur jag, till min egen förskräckelse och tanternas hånleenden, skar rostbiffen åt helt fel håll och vi fick slänga hela biten i bondens uppsamlingskärl eftersom den inte gick att äta. Ooops.
Nästan en halvmil längre söderut på ön dyker det här stället upp:
Blidö Hembageri
Nu har vi kommit längre ner på ön och möts av Blidö Hembageri. Jag älskade att jobba med "Bagarn’. Han lät mig komma in i hjärtat av bageriet och visade hur man gör riktigt goa’ grejjer. Han lät mig faktiskt komma in i hans hjärta också….Favoritbrödet på den tiden var "Igelkotten". Nuförtiden är det hugget som stucket mellan "Indian" och "Norrnäs". De är ap-goda båda två!!
Vi kan gå till fots till:
Blidö Kyrka
Här jobbar min pappa. Han har jobbat här de senaste trettio åren. Här har jag också jobbat en sommar. Det var annorlunda. Jag hade inte jobbat så kroppsligt någon sommar förut. Här fick jag rensa ogräs, putsa fönster (vet ni hur många fönsterrutor det finns på en kyrka????), kratta gångar, putsa siffrorna ni vet som alltid hänger längst fram och berättar vad man ska sjunga, städa, förbereda gudstjänster och ringa i klockorna. Ja, massor av grejjer fick jag göra tillsammans med min kära far. Det var många uppgifter som var tunga och inte så roliga men det starkaste minnet jag har härifrån är ett roligt minne! Jag sitter högt upp inuti kyrkan, på en fönsternisch, och putsar fönster….när min pappa kommer och tar stegen. Våra skratt (…eller kanske hans mest?) ekade högt när jag satt där och ylade om att jag faktiskt kunde slå ihjäl mig och att det var högt…fniss!!
Här tar den guidade turen slut. Övriga arbetsgivare finns på annan ort.
Jag funderade på att ta ett kort på huset där pappa och Kina bor, där jag är uppväxt. Jag tänkte berätta om allt "arbete" jag har gjort där i form av barnvakteri, städning, tvättning osv. Jag insåg snabbt att jag inte utförde mer än nödvändigt under min uppväxt inom de väggarna så jag lät bli att ta den bilden. Nu som vuxen är jag chockad över hur pappa och Kina klarade av ett hus fullt med nio barn (somliga latare än andra) och nio dagbarn. Ni är mina hjältar!!
Var har ni jobbat? Det är ganska kul att tänka tillbaks.
Jag rekommenderar att prova på den resan en vacker dag!
Jag känner mig full av kramar idag.
Jag omfamnar er alltså allesammans!
KRAM