Idag är det exakt sju veckor sen mitt knä gick ur led.
Det har bråkat och gjort ont ända sen dess.
För att ”fira dagen” åkte jag upp till min läkare i Upplands Väsby.
Jag tog mycket tid på mig för resan tyckte jag.
Jag gick en dryg halvtimme innan jag skulle vara framme och det ska ju räcka.
Förhoppningsfull inför att äntligen få hjälp…
…men sen blev jag lite mer orolig…..jag såg nämligen detta:
(Jag kom fram med två minuters marginal.)
Håkan, min läkare, lyssnade, klämde och kände sen bestämde han sig.
Jag fick en remiss till ortopeden på Löwet.
SUPERSKÖNT!!
”De ska enligt egen utsago vara bäst i landet på knän, så det känns ju bra” sa Håkan
Grattis till mig och mitt knä!!
Knät har fått en ny chans.
När jag kom hem fick jag lite kärlek av Peppar.
Hon vägrade vara ifrån mig så hon fick hjälpa till och sparmåla.
(Jag trodde hon skulle hoppa i målarburken några gånger men hon klarade sig)
Vi har målat klart vardagsrummet nu, det ska bara torka ordentligt innan jag sliter bort täckpapp och sånt smäck. Nu har vi gått vidare till hallen. Taket är målat och klart. Nu väntar vi på spacklingar som ska torka. Väggmålning två lager och sen….tada! Vi får se när det blir dock…för nu ska Per ut och resa och jag är sliten. Det kanske blir en mikropaus. Vi får se!
Följ bloggen för den spännande fortsättningen *ler*
Medan Per målade väggarna åkte jag på att laga mat.
Ni vet ju hur jag känner inför det faktumet men det blev gott.
Jag tvingade i tre ungar och maken min mat och alla fyra sa ”Oh” och ”Ah”.
De vågar ju inget annat men ändå… 
Visste ni att det behövs tre tonåringar för att få igång
en dator som har Linux installerat (istället för Windows)?
Jorå, självklart fick de igång den och fortsatte med sitt pluggande!!
Nu ska vi se om jag ska kika på programmet som tydligen ska bli morgondagens
”snackis” på jobbet, eller om jag blir den enda som inte sett det.
Jag pratar så klart om Svenska Hollywoodfruar på TV3.