Hejsan!
När jag vaknade i morse hade jag egentligen ingen tanke på att kliva ur sängen.
En blick på himlen fyllde dock mitt huvud med inget annat än just tanken:
Jag måste kliva upp. Jag måste ut!!!
Direkt efter frukosten tog jag en sväng till ICA Blidö tillsammans med Kina.
Där köpte jag tio flaskor såpa.
Jag tömde hela hyllan och tog vad de hade:
Väl hemma igen så spenderade jag en halvtimme till att ta bort barr och gamla löv
från det lilla skymsle som bildas mellan altanen och panelen på huset.
Ingen höjdaruppgift men en man måste utföra om man inte vill ha spindlar på altanen.
(Ja, jag är fobiker…)
När jag var klar satte Per igång att högtryckstvätta altanen. 
Detta gjordes med en specialmojäng och specialmedel.
Det blev så rent så!
Själv njöt jag av blommorna….
Dessa får man bara titta på. Inte plocka!
När altanen var ren var det dags för mig att jobba. Då skulle såpan på för att skydda och ”fetta” in ytan. Alltså skulle tallen/furen/virket få tillbaks lite av sin helt egna produkt. Det funkar sååå mycket bättre än olja, tycker jag, eftersom altanen inte blir mörk utan håller sig ljus och fin.
Rätt vad det var ropade Kina att lunchen var klar.
Lyxigt värre!!
Vi blev bjudna på kycklinglårfiléer, kokt blomkål en otroligt matig
och god sallad och ett glas vin till den som ville.
På väg ut till Pappas och Kinas altan, där kaffet skulle avnjutas,
såg jag den här vackra rosen. Annorlunda!
Efter några timmars ”svabbande” med såpa och levang var jag trött och altanen färdigbehandlad.
När det torkat kommer den vara supersnygg och fin.
Superfin kan man inte säga att jag var.
Jag behöver nya jobbarbrallor!!
Så här dags på dagen var det till slut dags att lämna Blidö.
Halvsexfärjan blev full och vi kikade ut över havet och suckade…
På Yxlan hade bilantalet blivit för stort så vi fick inte plats utan fick ta en mjukglasspaus innan vi kom med nästa färja. Utsikten från Yxlan går inte heller av för hackor.
Någon gång ska jag bo här som fastboende igen, så måste det bli!
Jag är stolt att vara en äkta infödd Rospigg.
Jag är tredje generationen Blidöbo, det är på riktigt det!
*ler*