Det var inte så soligt idag men jag tog en promenad ändå.
I min ensamhet njöt jag av synen av träd…
Anledningen till min hösnuva och mitt ögonkli…
…den kalla stranden..
Jag funderade på hur det kommer sig att naturen förändrar sig så.
När jag var liten så var det BARA vit finkornig sand här.
Nu ligger den sanden inne i nästa vik.
Jag har, precis som sanden, bytt badvik! 
På tal om bad…jag längtar dit ner.
När jag kom hem så var det tydligen dags att montera den här saken:
Då skulle det mätas igen…
Mitt i monterandet var det lunchdags!
Vi åkte till Blidö Wärdshus.
Alla har sina färdmedel, pappa har sin flakmoppe!
Det står R U N E på trälådan.
Efter lunchen kom Emma och Marcus ut till ön.
Jag var lite gladare att se Emma än vad hon var att se mig…
Marcus var lite mer vänligt inställd till mig och kameran.
Vi satte oss och kom ikapp med vad som hänt sen sist.
En del var mer involverade än andra.
När jag var på ICA för att köpa lite chips till ungarna, så såg jag att det gigantiska berg av jord som fanns utanför affären häromdagen hade krympt betydligt. Jag tog upp kameran och tänkte precis ta en ”bevisbild” när jag genom sökaren såg Arga Snickaren. Med tanke på hans namn så ville jag inte reta upp honom, jag sänkte snabbt kameran….Han såg i och för sig riktigt glad ut! Jag väntade tills han hade passerat och sen tog jag denna bild. Ser ni hur lite jord det är kvar? På ETT dygn har folk typ köpt hur många pallar med jord som helst. Hela ön lär ju sjunka.
När jag kom hem från ICA var handdukstorken på plats!
Härliga tider!! Det går framåt här i huset.