OJ, vad jag är trött nu när jag ska skriva det här!!! Ni får ursäkta mig om det blir konstigt i texten, men jag lovar att jag gör så gott jag kan. Klockan är väl typ halv tio på morgonen och jag har fortfarande en lång bit att gå innan jag får sova, jag har sjukt ont i magen och jag är svettig som en gris fast jag precis kom ut ur duschen.
Här är min story:
Halv tio på lördagsmorgonen kom taxin. Den körde oss långsammare än någonsin till Arlanda, Terminal 5. Där mötte vi upp Chrille och Carina som vi nu ska spendera åtta dagar tillsammans med. Jag har känt Chrille sen 1987 så vi känner varandra hyfsat bra och vet nog ungefär hur den andra personen funkar. Värre är det med Carina. Hon och jag har bara setts en endaste gång över en drink. Vi gissar dock att det kommer funka superfint.
Kvart över tolv var det dags för avfärd mot Köpenhamn. Resan gick smidigt och efter vår kalla måltid i Economy Extra var det i princip dags att gå av planet.
Klockan halv tre stod det fyra förväntansfulla men nervösa svenskar vid gaten och hoppades. Vi ville nämligen uppgradera från Economy Extra till Business. Många hann före oss men vårt önskemål som vi meddelat redan på Arlanda var inskrivet i SAS-rullarna så vi fick vår härliga uppgradering.
Resan över Sibirien och platån där Per tydligen alltid vaknar tog otroligt lång tid men kan man sova med täcke och kudde, kolla på film, spela spel, fika, snacka med resesällskap, hitta nya vänner (t.om. danska sådana fast jag är så usel på språket) så går nästan elva timmar ganska fort ändå. Ända till slutet vill säga, för då fick jag ont i magen som attan. När de kom med frukosten fick jag tvinga i mig maten och hoppade helt och hållet över den varma delen av frukosten.
Väl framme i Tokyo fick jag hålla mig för att inte gny av smärta. Per var en bra reseledare, van från sina tidigare Japanvistelser, så jag behövde bara hänga med. 
Tur det, för jag var inte i form till att leka ”gissa vad det står på skylten” lekar just då. Efter en tågresa, en Ölpaus…
…resa med snabbtåget Shinkansen 
…och en tunnelbaneresa…
….. var vi framme och jag var riktigt slut. 
Det var för bara en stund sen. Jag är hungrig som ett djur samtidigt som jag har ont i magen. Skumt!! Jag har duschat och gjort mig fräsch. Nu tänkte jag hänga på mig kameran och ge mig ut i den stora läskiga världen där de pratar hysteriskt fort och med jättemånga ord. De ler och är så väldigt hövliga, bockar och bugar. Enda problemet är bara att de pratar på japanska….