I boken jag började läsa imorse när alla sov, men jag var superpigg stod det så här: ”Det är som det är och det blir som det blir.” Jag har funderat på den där meningen under dagen och jag vill verkligen sträva mot att ta livet precis så där. Acceptera att det är som det är och att det blir som det blir. Det är ingen idé att gräma sig över det som är nu och det är egentligen ingen idé att gräma sig för det som kommer. Självklart kan man laborera med tanken att ”det går ju att påverka hur det blir” och ”jag kunde nog ha påverkat historien som ledde till hur det är nu” men om man håller det enkelt så är det faktiskt som det är. Dessutom lär det ju bli precis så som det blir. För mig var det en skön tanke. Jag ska försöka leva mer med den där meningen i huvudet och inte oroa mig så mycket. Försöka duger!
När alla hade vaknat åt familjen Hertz en lååååång frukost framför tv’n. Det kan jag inte minnas när vi sist gjorde. Det kändes busigt på något sätt. Mätta och glada gick jag och Per sen ut på en solig promenad i skogen. På vår dryga timme i naturen hann vi se t.ex. detta:
Grannens urtjusiga fågelholk.
Fyra motorer minsann.
Kvarndammens vatten.
Trädens spegelbilder.
En något udda syn mitt ute i dammen…
Hua, det ser kallt ut!
9/10 kan man vara med när de maler dinkelmjöl i Kvarndammen.
Jag brukar oftast fotografera från den sidan…
Vass och badberg.
Vatten på väg ut i havet.
Kardborrar…
Här någonstans var det något som hände. Jag har benet fullt av nässelutslag och det sticker och gör ont. Fortfarande. Flera timmar senare….
Vackert Vasst Visset
I träsket växer björken
Glädjespridare hemma på gatan igen
Eftersom det är lite synd om mig och mitt ben och eftersom det faktiskt är söndag, så ska vi nu sätta igång ett filmmaraton. Idag blir det Matrix för hela slanten!