Idag har jag suttit instängd i ett rum precis hela dagen. Det gör känslan av att ha kommit hit ut till skärgårdens friska luft ännu trevligare än den hade varit annars. ALLA BORDE HA ETT HUS I SKÄRGÅRDEN. Det gör gott! Ni behöver ju inte bo precis här där jag bor, men på någon ö 🙂
Jag sitter alltså på ön i mitt schyssta fritidshus och myser. Jag tänker på dagen och allt som har hänt och undrar vad av händelserna som ska hamna här på bloggen. När jag ”ser” vad som hänt under dagen så ser det lite ”argt” ut men så är det inte. Jag har haft en skitbra dag faktiskt. Jag vet inte om ni kommer förstå, (Varning för mina hårda tankar. Sluta läs om du är lättskrämd.) men här kommer det…
Frukost ska intas hemma vid sitt eget köksbord.
Där gör den sig som bäst! Det är härmed helt utan tvivel. I alla fall för MIN frukost. På fredagar äter vi frukost tillsammans på jobbet på arbetstid. Det är jättehärligt att företaget bjuder på maten och tiden MEN…det passar inte mig. Jag vill äta när jag är trött. Jag vill äta innan jag duschar. Jag vill äta utan att prata. Jag vill äta gott! Idag åt jag frukosten på jobbet. Jag tänkte ge det ytterligare en chans (jag åt den för några veckor sen också). Idag åt jag den äckligaste skinka jag ätit som vuxen. Fy farao!! Den kanske såg aptitlig ut, men det var den inte. Tyvärr.
Ilska som positiv energikälla?
Jag vet inte varför det blev just idag. Jag tog mig i alla fall ner i källaren och in i vårt företags förråd. Det fick liksom vara nog! Jag hade retat upp mig på att det inte fanns några whiteboardsuddar i konferensrummen. Hur svårt ska det vara att fixa fram såna liksom?? Nu finns de precis där de ska finnas!
Spisen som ”restnoterades”
I går kväll bar Per ut vår gamla spis och gjorde rum för den nya.
Idag var vi lovade leverans av vår nya spis och vi var så glada. (Vi har verkligen längtat efter en ugn som fungerar.) Elgiganten hade ringt i tisdags och berättat att spisen var levererad från Electrolux, men att den inte skulle kunna skickas ut till oss förrän på fredag. Det kändes ju ok. Idag ringde de igen och sa att den var restnoterad och att ingen spis skulle komma. Per ilsknade till eftersom karln uppenbarligen ljög honom rakt in i luren. Den fanns ju i Sollentuna i tisdags! Efter en stund ringde en annan kille, denna gång från fraktföretaget, som sa att de hade hämtat spisen hos Elgiganten så sent som i går kväll, men att nu fanns det ingen spis. Den var borta helt enkelt. Per blev nog inte så mycket gladare, men det var i alla fall bättre med sanning än lögn. Efter några timmar hade man hittat spisen i Uppsala. Spisen hade tydligen ”fått fel adresslapp”, men det var ”ingen fara för den kommer till er före klockan fem”.
Den kom före fem.
Nu ser ni ju inte själva spisen så bra på bilden, men den har ni ju sett förut här på bloggen. Det intressanta är idag inte själva spisen utan den ilska och frustration som spred sig i köket när den stod ”på plats”. Den gick nämligen inte att ställa på plats. Den står just nu, efter att Per skruvat bort lite träbitar och grejjer bakom spisen, fortfarande fem centimer från väggen. Snyggt. INTE! Jag var smart nog och gick ut ur rummet, och lät de känslor pyra, som skulle pyra. Vi får lösa det där senare. Just nu har ungarna i alla fall lärt sig hur de ska laga mat i helgen. Vi är ju på olika orter. I hemlighet är jag i alla fall glad för att vi har en ugn. Vänta……vi har TVÅ ugnar! Jag kan baka igen.
Klassfototräsket
Jag har för första gången på många år tagit tag i returen av klassfoton direkt när de kom hem till oss. Jag gick igenom vilka vi skulle köpa och vilka vi inte skulle köpa, jag la räkningen i ”att betalas” och jag gjorde i ordning returkuvert till de andra fotona. Jag gick t.om. till brevlådan och la dem i den gula fina lådan bredvid 7-eleven där jag jobbar. I år kanske blir första året som vi slipper betala för hela fotopaketet fast vi inte vill?? Det är nog första gången i så fall. Jag är inte så ordningsam som ryktet säger 🙂
Skofetischist
Emma fick pengar på sin födelsedag. Per och jag gav henne många tips på vad hon skulle kunna köpa. Ett par jeans stod högt på listan eftersom ungen inte har ett enda par riktiga byxor. Hon använder bara tights. Varje dag. Alltid och jämt. Inte helt otippat MEN det blev inga byxor den här gången heller. Det blev återigen ett par skor. Vi är inte förvånade. (Hon har inte sett att vi sett dem. Hon har inte berättat det för oss. Men vi vet ALLT! 🙂 Vi är ju faktiskt föräldrar….)
Jämför ALDRIG priser EFTER ett inköp.
Gör det bara inte!!!
Vi var på K-rauta idag. Där sålde de exakt samma ljusslinga som vi la tusentals kronor på igår. På ICA.
LUGN OCH RO
Jag inser ju SJÄLVKLART att dagens inlägg visar på att jag varit upprörd, arg eller rent utav förbannad. Så var dock inte fallet. Jag försäkrar.
Hursomhelst….
Om lugnet inte fanns innan, så kom det när jag passerade Furusundsleden. Båten kan dunka på i sina diskotek bäst den vill, men när den glider förbi i mörkret då ser det skönt ut. Då blir man lugn. Vackert är det också fast det helt klart inte passar in i en skärgård….
Sist men inte minst
Som avslutning måste jag faktiskt visa sidan på nätet som gjorde Per glad som ett barn….
Ser ni varför?
