Å, så var det äntligen fredag!
Jag insåg inte hur jag hade längtat efter den dagen innan den kom!
Precis som alla andra dagar så har den här dagen sprungit flåsandhämtningsfort och poff så var den över.
Jobbdagen var slut och jag fick ta ledigt. Precis när jag började slappna av och njuta, då hände det….
Irritation
Ilska
Uppgivenhet
Ilska igen
Funderingar
Förseningar i pendeltågstrafiken utav stora mått!
Först ska jag alltså traska iväg till stationen, sen ska jag stå och frysa en LÅNG stund, sen ska jag springa längs med tåget och inse att vagn efter vagn är proppfull. Till slut tar ilskan över och jag fullkomligen trycker mig in i den vagn jag råkar vara närmast. Sen får jag stå snett lutad över en barnvagn med en julklappspåse i handen och med en ryggsäck på just ryggen hela vägen hem till Sollentuna Station. Inget att hålla i mig i. Bara sura blickar runt omkring mig. Inga trevliga dofter någonstans. Inga sköna vibbar heller för den delen.
Jag står inte ut. Jag tänker inte göra det här längre.
Nu är det slut!
ENOUGH!
På nåt sätt ska detta lösas…..
Jag kommer till slut hem och då möts jag, tack och lov, av en fredagsglad matlagande man som gör allt för att få mig på fötter rent mentalt igen. Som vanligt fick jag avnjuta en grym måltid, men just idag satt den verkligen som en smäck! Sonen fyllde tallriken med Barbequesås men i övrigt åt vi samma mat. En bra middag! Emma var i och för sig inte hemma. Det var ett klart minus. (Hon jobbar.)
Andas in. Andas ut. Relax.
Jag fick till slut ett glas tjockvin!
Ahhhhhh!
Sen blev det:
Tända ljus! Tomtar! Värme!
MYS
Nu tittar jag på Idolfinalen och skäms inte det minsta för töntstämpeln.
Förhandstips??
Jay vinner!
