Månad: januari 2011

EN MARDRÖM

IGÅR, en fantastisk dag!
Skärgård, sol och kära vänner! Blå himmel, vidsträckt is och ren luft! UNDERBART!

IDAG, en urusel dag…
…eftersom jag vaknade med ett gallskrik. I mardrömmen fanns nämligen ett elverk som börjat brinna och hotade att explodera när som helst (Nej, jag såg inte filmen på tv igår, men många har frågat just detta.), kunde inte få med mig Per, barnen, Pappa och Kina in i säkerhet för de ville av olika anledningar inte åka ifrån huset. Jag var superjätterädd för våra liv och kämpade hårt för att rädda mina kära!

En minut innan väckarklockan skulle ringa vaknade jag av ett skrik för att elverket exploderar…

Det usla var tvunget att motas bort…
..så jag försökte glömma det läskiga, jobbade på under dagen och sedan åt jag en god lunch (på kontoret som har en fantastisk utsikt ni vet 🙂 )


(hustaken på andra sidan gatan)

…och gick sedan en promenad i solen med Cim!

Vi gick ner till Karlbergs slott och ut på vattnet/isen. Vi log åt en långfärdsskridskoåkare som hade stora problem att ta sig fram och precis där och då byttes eländesdagen mot en mer normal måndag och leendet hittade tillbaka till läpparna. Vilket härligt väder det var idag!!


(På isen utanför Karlbergs slott och precis bakom bryggan anar man skridskoåkarens entré)

(Utsikten ”från” staden, ”mot” Pampas och Karlbergskanalen)

(Karlbergs slott)

(Promenadtjejerna Mia och Cim samt SOLEN)

Fast lite usel kan ju vilken dag som helst bli…
…om man går och tränar 🙂 och det gjorde jag!!  

Söndag i skärgården

Goafton!

Jo, jag har försökt leka med bloggen.
Det var det första ni tänkte på idag eller hur?
Vi får se hur den blir när jag är klar.
Kanske går jag tillbaka till vad jag känner till, eller så gör jag det …inte.

Det gör nästan ont att sitta hemma i Sollentuna nu och blogga. Varför bor man i stan när man kunde bo i skärgården? Är det för att det ibland är bra med en inkomst? Vi får se om jag blir fulltidsBlidöbo igen någon gång eller om det alltid får stanna i drömlandet.

Här kommer hur som helst några bilder från min skärgårdsdag:

Jag i den rosa mössa som krävs när det är kallt utomhus.
 

Tydlig spricka i isen mellan Granö och Granöören som Jag, Per, Thérèse
och Peter såg när vi var ute och gjorde isen osäker idag.
 

Underbart sken när molnen hindrar solen från att göra det den kan bäst…

Tesan med ispikarna runt halsen. ”Just in case!”
 

Grynnan som vi alltid håller oss undan visade sig vara på riktigt,
inte bara en prick på ett sjökort! Scary!

Vad ska man säga? Vackert är bara förnamnet!

Vänner på promenad

Utsikt för bastubadare

Sol Sol Sol

Peter och Thérèse njuter i solen utanför bastun.

Jag lämnade dem i solen och gick ut på bryggan…

I was there!!

Vad är bäst?
Stående?

Liggande?

Man kan väl ligga på bryggan oavsett årstid tänkte jag…

Efter en skön avslappnad dag som förutom natur/is var fylld av film, prat, alfapet, wordpressutbildning och trevligt sällskap av vänner så var det dags att åka hem till verkligheten igen. Jag packade ner alla mina saker, men när vi kom till färjan var det dags att packa upp kameran igen. Jag kunde inte låta en sån här solnedgång bara förfaras!!
 

Väl hemma lekte jag alltså litegrann med utseendet på bloggen medan jag tittade på Ice Age II  och Solsidan. Nu kikar jag på en film jag redan sett flera gånger och funderar på vad som kommer att hända i veckan. En sak är säker; jag kommer inte att kunna ta lika vackra bilder som jag kunde idag!!!

Ta hand om er!

22 år senare….

LÖRDAGSHEEEEEJ!!!

Idag började jag dagen tjugo över sju. Jag var pigg och redo och log lite när jag tänkte på att Emma retat mig och sagt att just det skulle hända. ”Du kommer ändå inte att sova något i helgen mamma, du kommer att gå upp jättetidigt. Du är konstig!”  Jag insåg hur rätt hon hade och tog en tur på isen i min ensamhet (Ja, jag höll mig nära stranden där jag bottnade eftersom jag var helt ensam) medan Per åkte och köpte mjölk i affären.

Nere vid stranden hittade jag bevis på att det finns fler som längtar efter våren…

Och så hittade jag bevis på att det har varit vår…

Bevisen haglade då jag även fick se att isen fortfarande (eller ännu mer nu än förr) håller för att gå på.

Det sötaste lilla beviset kom i form av musspår. Första bilden tog jag utan att kunna bevisa hur små spåren var. Den här andra bilden har jag arrangerat så ni kan se hur gulligt små spåren verkligen är!!

När jag kom in efter promenaden/fotosessionen var jag kall. Jag bad Per om ”sprit” och eftersom han känt mig i EXAKT tjugotvå år IDAG!!! Så vet han precis vad som går hem hos mig. Han kom gående med en bloody Mary och jag njöt…

Mitt på dagen kom Tesan och Peter ut till ön. Vi käkade lunch och sen gick vi fort ut i solen. Vi var såklart på väg mot ”vattnet”, men innan vi gick dit så hamnade vi hemma hos pappa. Vi såg nämligen något skumt….Vad gör Henrik och Pappa??

Ok, jag fattar!!! Henrik har flyttat från ett hus till en lägenhet och har lite grejer ”över”….
De bor numera i Pappas och Kinas gästhus. Jag tror inte de får så många gäster i sommar.

Vi lämnade flyttgubbarna och gick ner mot havet. En fotograf fotograferar självklart andra fotografer 🙂

Jag har inga ord…

Det är otroligt ”lätt att andas” i det här läget.

Jag stannade upp och lät de andra gå i förväg. Oj, vad havet är stort och vad det är underbart ljuvligt med SOL!!!

Min söta apa och hennes Peter mitt ute på fjärden.

🙂

Nej!! Här får du ju inte dyka!

Jag ÄLSKAR de här molnen!!

Jag gillade i och för sig de här mönstren i snön på isen också…
Jag kanske inte är så svårflörtad??

Jag blev väldigt glad när jag insåg att Per ÄNTLIGEN hittat någon att leka med.

Fotbollsspelet är inte min favorit, men av flera anledningar så gillar Per det riktigt mycket.
Ni ser kanske reklamen på sargen??

Tesan och jag tog till ett lite mer ”lugnt” spel, där vi lät den bästa vinna 🙂

Jag har haft en underbar dag i solen med härliga vänner och god mat. Om jag var tvungen att välja vad som varit bäst, så ligger nog det här tjockvinet på en riktigt bra placering!! För er som håller koll, så är det här faktiskt det allra godaste tjockvinet jag hittills druckit. Jag och Per fick det av Peter och Tesan idag. De två är bra goa och de har full koll!!

Nu hägrar en god fruktsallad och lite mer babbel ackompanjerade av levande ljus och härlig musik. Ja, och så självklart lite Pepsi Max då för att skölja ner dagens händelser 🙂

Goafton!!

BLÅ BLÅ BLIDÖ

Jag blir just nu helt galen på att jag är för korkad för att fatta när det blir fel. Jag hälsar alltså bara från en härlig dag på ön och återkommer när jag har mer tålamod.

LÖSS

 

Allvarligt talat så har jag det så härligt här ute på ön i Vitsippan att jag inte riktigt hinner med er! 🙂 Det är ju faktiskt riktigt underbart att det är så, men samtidigt så får jag ju lite dåligt samvete. Jag vill ju att ni ska vara med mig varenda dag, oavsett om ni har mycket eller lite att göra, så då borde jag ju kunna skriva några rader till er i alla fall. Det är inte mer än rättvist!

Det som kommer till mig när jag tänker på dagen som gått, är förutom migrerade rapporter som gjorde precis som de skulle, det faktum att vi kom ut hit klockan tio i sju och nu har ju klockan tickat på i en och en halv timme, så man kunde tycka att jag hade förträngt det som hände på vägen ut hit, men ICKE!

Hur i hela fridens namn kan man sova på nätterna och hur lever man med sitt samvete om man bor på Eknö och gör precis så som de förutfattade meningarna säger om en Eknöbo? Vad menar hon nu undrar ni? Okej…jag ska förklara mig:

Eknö ligger på vägen ut från Norrtälje mot färjeläget på Furusund. Väldigt nära Furusund. Mitt allra första minne av Eknöbor är att någon säger ”Den där väglusen bor bergis på Eknö”! Eknöborna behöver ju nämligen inte alls anpassa sin hastighet efter färjturlistan utan de kan åka precis hur fort eller hur LÅNGSAMT de vill. Den förutfattade meningen är ju självklart att de åker extra långsamt bara för att de vet att alla Yxlan- och Blidöbor då missar sin färja och alltså får stå och frysa vid Furusund i en halvtimme. Man kan nämligen inte köra om på så väldigt många ställen på vägen ut mot färjan. Hamnar man efter en väglus/Eknö- eller Furusundsbo så är man körd! Fattar ni nu?

Nu till själva händelsen:
Per och jag kom ikväll åkandes i godan ro, klart medvetna om hastighetsbegränsningar och om hur trist det måste vara för de som bor längs med vägen om folk kör i hundranittio förbi knuten (vilket självklart är den förutfattade meningen om Blidöbor). Vi hade precis lagom med tid för att klara färden i laglig takt mellan Norrtälje och färjan (Jo, jag vet EXAKT hur lång tid man behöver från Norrtälje, från Penningby, från Höga bron osv. för att hinna med färjan. Sånt lär man sig med bröstmjölken här ute!), men någonstans vid Solö så hamnar vi bakom en rad med bilar där den första i karavanen uppenbarligen kände för att jävlas så här på fredagskvällen. Jag skojade lite och sa att ”-Den där bilen ska inte med färjan. Han bor nog på Furusund eller Eknö” (att det var en HAN i bilen var det ingen tvekan om med tanke på vilken bilsort det var…). Det gick absolut inte att köra om kön av bilar, så vi såg liksom hur minuterna tickade ifrån oss. Att köra långsammare än hastighetsbegränsningen är verkligen inte schysst här ute. Självklart svängde förstabilen åt sidan vid just Eknö och alla vi andra missade färjan. Med EN enda minut! Härligt. Han visste PRECIS vad han gjorde. Han gjorde det med flit. Den förutfattade meningen är inte så förutfattad. Den är sanning?

 Nu ska jag dock släppa bilar, vägar och löss.

 Ta hand om er nu!
Det ska jag göra!

 

Förberedelser och programmering

Torsdagsmorgonen visade sig vara iskall! Jag fick plocka fram curlingkängorna igen. Vi hade ju minus tolv grader här i Sollentuna. Det är antagligen helt okej med tanke på datumet, men det känns som om vi har haft vinter JÄTTELÄNGE. Visst gör det? Jag försöker tänka positivt och minns vintrar där allt bara varit slabbigt och blött och då blir det ju LITE bättre, men kallt!

Arbetsdagen fylldes av musik i hörlurar och sista tokfokuserade slutklämmen på arbetsuppgiften jag ägnat hela det här året åt. Det kändes konstigt nervöst och tomt när jag insåg att hela förändringen går in i produktionsmiljön i natt. Det blir väl rätt nu?? En sak är säker….det blir som det blir!!

Väl hemma var det absolut inga problem att fylla tiden med ”torsdagsmåsten”. Det var städning av badrum och nedervåning för mig och badrum och övervåning för Marcus. Emma gjorde matteläxan medan jag gick vidare till tvättstugan och vek tvätt, hängde annan tvätt och slängde in ytterligare en annan tvätthög in i maskinen. Sen var det dags att fundera på vad som ska packas med till skärgården och förbereda middagen så långt det gick. När Per sen klev in igenom dörren med famnen full av matkassar, så slutfördes middagslagningen. Puh!

Imorgon ska jag få smaka på en tjockvinsnyhet. Nyhet för mig vill säga! Vinet heter Millefiori Rosso Delle Venezie 2008 och enligt Per såg det mycket lovande ut när han läste om det. Jag ser fram emot provsmakningen imorgon kväll!

Mätt och glad…tänkte jag skriva…, men jag menar såklart; Mätt och småförkyld sitter jag här och hör hur Per och Emma jobbar med ett av Emmas projektarbeten. Den där ungen är för smart för att vara min avkomma!! Den lilla sjuttonåringen sitter och programmerar i JScript. Hon kommer gå långt!! Det bådar gott inför min ålderdom 🙂

Kärlek: En oemotståndlig drog?

Maria här!

Jag har gått omkring hela dagen i tron att det är tisdag. Sent nu på kvällen berättar man för mig att det faktiskt inte alls är så. Det är onsdag! Tjohej liksom, där kom jag en hel dag närmare skärgården utan att göra någonting alls. Ibland är livet bra gött!

Förkylningen kryper närmare och närmare. Snart kommer den…..men inte till helgen väl?? Idag, när jag hade nyst mina tre typiska nysningar på rad, frågade en av mina skrivbordsgrannar -”Var inte du förkyld nyss?” och jag insåg att…JO, det var jag ju! Inte bra…

Någon skillnad?

Om jag lägger ut den här bilden som tydligt visar hur den främre bilen skiner och gnistrar i sin renhet och hur de bakre bilen liksom får be om ursäkt där den står och skitar ner garagegolvet….tror ni då att jag får hjälp med att tvätta min bil? (som råkar vara den bakre) Vi får se. Det kan funka.

 

Minns ni barnprogrammet ”Den vita stenen”?

Det gör säkert inte jag, men jag minns vissa partier. Framförallt minns jag den ljushåriga tjejen och hennes sätt att hålla stenen mot kinden och mot läpparna. I mitt minne kan jag känna hur len och fin stenen var. Jag har skaffat mig såna fina stenar. Mina ”vita” stenar! De är jättemysiga och de bidrar med ett lugn. En sten är ju så bra på att bara ”vara”.

 

Love and other drugs

Vårt hus var ikväll fyllt av unga vackra damer så vi flydde därifrån och lämnade stället och damerna till det prat om hemligheter som vi vet att de antagligen satte igång så fort Marcus satt på sig lurarna och hoppat in i något datorspel. Per och jag drog på bio i Kista och kom hem alldeles nyss med tårarna vackert utspridda i ögonfransarna. OJ, vilken sorglig film det visade sig att ”Love and other drugs” är…

Helghandlingslista

Dagens ”nytta” fick bli att skriva en inköpslista för allt det som vi behöver till helgen. Mer än så blir det faktiskt inte idag. Jag ska istället göra som man bör om man nu är född med namnet Eva Maria Erlandsson.

Ja precis: Jag ska dricka te!

Ha det så gott så länge!
Puss och Kram

Gratis provträningsvecka gav mig sällskap på gymet!

Hej på dig!

Jag har känt hur ”svidet” har krypit sig på mina ögon senaste dagar. Jag gissar att det är en helt vanlig förkylning som är på gång och har därför använt glasögon istället för linser. Det har dock inte hjälpt mot svidet så idag tog jag mig bort till apoteket och köpte en förpackning ”Visine”. Snacka om att den ögongelen är som balsam för onda ögon!! Jag blir inte friskare i ögonen, men jag känner mig mjuk och len igen…

☆

Efter att ”Dimman” (min sjukgymnast) gjorde slut med mig så har jag gått och tränat på Puls & Träning, det vet ni. Den här veckan erbjuder gymet i Edsberg gratis träning så man kan prova om man gillar stället. Jag drog därför med mig Per dit. Vi tränade under en timme och han var helt klart nöjd. Nöjd med hur hårt jag tränar 🙂 och nöjd med hur bra maskiner stället har. Vi får se om han byter från SATS eller stannar där han ”är van”. Det var hur som helst trevligt med sällskap en kväll. Jag behöver träna för tisdagsvågen visade tyvärr inte på ett enda hekto mindre idag än förra tisdagen.

☆

Ikväll såg jag hur två klasskompisar från LÄNGE SEN pratade på facebook om att ses över en fika i nästa vecka. Jag tog chansen och hakade på, så nu ska jag träffa dem båda två på onsdag. Det är ju galet roligt och läskigt! Jag tror inte att jag har träffat den ena killen på över tjugo år! Jisses! Vi har i och för sig pratat en hel del via mail, men ändå…. Hur beter man sig? Vad pratar man om? Om det som hänt de senaste, låt säga, tjugo åren kanske 😉

☆

Brukar ni titta på The Mentalist? Jag gillar programmet eftersom det är ”enkelt” att titta på och eftersom jag gillar att jag inte alltid vet vad som ska hända. Idag sa Patrick Jane (huvudrollen) en totalsanning som gjorde mig medveten om att det är dags för en fika!!

Tea? It’s like a hug in a cup!!

Arg Arg Arg

Ibland blir det bara för mycket. Idag är en sån dag när det kokat över och jag fått nog och skriker!!

Det får vara nog nu. Det känns som om jag bara är född till jobba och slita hela dagarna för att få in pengar och leverera dem till de hungriga gamar som bor här hemma, och så ska jag tvätta, städa och hålla ordning tills det är dags att gå tillbaka till jobbet och jobba ihop mer åt gamarna. Ingen tacksamhet, uppskattning eller återbetalning får jag i utbyte för allt slit. Det är som om jag vore osynlig! Idag är jag arg, arg, arg, arg. Om det inte vore olagligt så hade jag kastat ut ungarna ur huset med huvudena först!

Som tur är så har de där gamarna två föräldrar. De ska tacka sin far för att de får vara kvar i huset idag. Jag ska antagligen också tacka honom för att jag inte gjorde eller sade något som jag får ångra. Växeldragning är bra i föräldraskapet. Minns det alla ni som är gravida eller har så små ungar så det än så länge inte blivit riktigt allvar. Ibland orkar man och ibland orkar man inte. Det är vid de där tillfällena med ”inte” som man hoppas att den andra föräldern kliver in.

Tack Per!

En rubrik, en rubrik, the pressure of a rubrik…

Det är inte varje dag jag kommer på en rubrik till inlägget. Idag struntade jag i det helt enkelt 🙂 Vad hade ni använt för rubrik?

Idag är det söndag. Jag gillar inte söndagar. Inte alls faktiskt. Speciellt inte när jag måste lämna skärgården. Åsa och jag gick upp vid åtta och packade ihop våra saker, åt frukost och begav oss hemåt. Här ser ni hur vattnet vid Norrsund nästan är i isform.

Vi vinkade hejdå till Blidö och tog färjan över till Yxlan…

När vi tog nästa färja från Yxlan var islagret betydligt tjockare…

Det beror nog på att de här stora lekstugorna puttar in isen i sundet.

Att de sliter sönder isen syntes tydligt på skrovet på den här saken. Den var helt bucklig och repig längs med vattenkanten.

I höjd med Brottby insåg jag att jag VERKLIGEN saknar solen. När solen skiner åker leendet fram och ögonen börjar glittra! Gårdagens härliga sol och dagens dito lagrar jag som en form av positiv energi. Människor ska inte leva i mörker. Är det inte nog med vinter nu? Hur det än är med den saken så har jag verkligen njutit av solen i dagarna två. Underbart helt enkelt.

Den energin använde jag sedan till att handla en korg till alla mina tofflor på landet, att handla mat inför middagen och till att gå in i verklighetsrummet här hemma dvs. tvättstugan.

Jag har fått en finne. 🙁 Det är inte vanligt. Jag borde vara glad att det är så sällan det händer, MEN när den kommer varför sätter den sig då precis mellan ögonen?? Det ser ju inte klokt ut! (”Det gör inte du heller mamma, om du lägger upp en bild på en finne på bloggen” – sa Emma. Så då lägger jag ju såklart ut den precis där! 🙂 )

Mellan tvättstugebesöken tittar jag nu, tillsammans med Emma och Per, på filmen ”Finding Neverland”. Det känns som en bra söndagsunderhållning. Ja, det vill säga, innan solsidan börjar. Då ska vi självklart åka till Saltsjöbaden!!