Hejsan!
Åsa och jag sitter just nu och tittar på barnkanalen och ett program som heter Svaleskär. Åsas lillebror är nämligen med i den serien och om hon tittar på den så kanske hon saknar sin bror lite mindre?
Vi provar i alla fall den teorin 🙂
Tidigare idag var vi ute och gick på isen i solen.
Det var helt underbart mysigt och här nedanför kan ni se vad jag menar.
En stor sten vill inte bli bortglömd och visar sitt tryne genom isen.
Där långt åt vänster ser man hur det kommer skridskoåkare. MYSIGT!!
De har ju inte direkt dåligt väder eller dåligt före.
All den snö som tidigare låg på isen har smält i tövädret som var.
Nu är isen helt perfekt!
Bryggan som troget tjänstgör året runt.
Närbild på det otroligt tunna snölagret som döljer den perfekta isen.
Den här vinkeln/vyn har jag nog aldrig fångat på bild.
Här är det ju vatten i vanliga fall.
Det blänker där snön har blåst bort…
När vi var fulltankade av goda känslor, solsken och skärgårdslukt
så gick vi in till Pappa och Kina för att tigga till oss en kopp kaffe.
Vi hade tur och träffade där på en söt liten rödhårig tjej!!
Möt Maja, mitt fadderbarn!
Hon mjukade upp mitt hjärta genom att visa kärlek så som bara barn kan….
Hon är inte snål heller, så hon gav sin värme även till Åsa! De har ju träffats förut. Jag vet inte om Maja minns det, men Åsa lyckades i alla fall vinna hennes förtroende och kramar.
Maja och Alexander gillar sina kusiner och är de inte där i verkligheten så får man ta dem i fotoform 🙂
…och vi fick kaffe!! 🙂
Såklart! Tack Kina.
Majas storebror Alexander var med och fikade. Han satt hos sin farfar och var inte riktigt lika benägan att dela med sig av sina kramar. Han ville kolla in oss först och se om vi dög. Det gjorde vi lite senare under dagen, då var han hur social som helst och ville att vi skulle titta på fåglar och titta på film med honom. Goa unge!
Jag fick sen ynnesten att leka fotograf en stund.
Frida skulle nämligen ha en bild till ett dokument och här ser ni en av de jag tog.
Vacker, rödhårig och glad svägerska jag har va??
Efter lite slöande, braseldande och fixande åt vi en riktigt god middag. Med ett glas vin i handen sitter vi nu alltså och kikar på tv och tar det lugnt. Per har kommit hem från Japan till Sollentuna, ungarna mår bra, det är en dag kvar på helgen och och livet känns helt ”som det ska vara”. Najs.