Idag är jag trött.
Idag är jag på middag hos en kompis och slipper laga mat (även här).
Idag har jag och alla andra som heter Maria namnsdag. Grattis till oss.
Idag har jag huvudvärk.
Idag är det 25 år sedan Olof Palme mördades och jag tycker det är lite läskigt att tiden gått så fort och att man fortfarande inte hittat mördaren.
Idag har jag ont om ord och energi, så jag väntar på ”imorgon”.
Har ni provat att släktforska? Idag såg jag min styvbrors släktforskning. Han har inte jobbat på den så länge och ändå gick den långt bak i tiden. Jag insåg ganska snabbt att jag INTE får börja med sånt för då lär jag fastna i det och inte få någon fritid över. Intressant var det i alla fall!
Något som vi däremot var tvungna att testa idag, det var isens tjocklek ute på fjärden. Vi lånade någon form av redskap för ändamålet (har ingen aning om vad det hette..) och gick ut på fjärden.
Per och Marcus turades om att jobba med håltagningen…
…och till slut kom de igenom! Nu har vi vetskapen. Nu vet vi. Isen är drygt fyrtio centimeter tjock på Svartlögafjärden. Jahapp…..Å nu rå?? Vi gick hem igen….
Där hemma försökte Per laga belysningen under köksskåpet som la av helt plötsligt. Det lyckades dock inte. Det är bara att köpa nytt…
Precis samma öde gick lampan som brukade stå i fönstret till mötes. Jag skulle städa och det gick visst lite vilt till. Bara att köpa nytt…
Sen skulle jag visst dra ner rullgardinen och då hade jag den här Magliteficklampan i golvet och nu funkar den INTE.
Jag har av förklarliga skäl inte någon bild på den fjärde lampincidenten, men det är faktiskt så att Emmas röda fina Maglite är borta! FYRA lampor har vi lyckats förbruka på otroligt kort tid. Det var inte vår lamphelg helt enkelt.
Idag fick vi också besök av Bambi. För att snäppa upp det lite så kör vi inte stillbild idag.
Idag kör vi rörliga bilder…
Jag vet inte var orden kommer ifrån och jag vet inte hur länge till jag kommer att fortsätta. Det får vi se! Det finns dagar när jag har hur mycket som helst att säga och det finns dagar när jag inte förstår hur jag ska kunna skriva en enda bokstav. Jag förstår att det här är något som inte kommer fortgå hur länge som helst, men nu går jag alltså in på år tre.
Stort.
Det är härligt i skärgården. Det är ännu härligare när solen skiner och humöret är på topp. Idag var det så. Per och jag njöt av att göra precis det som vi ville, precis när vi ville. Det härliga med såna dagar är att det ändå blir saker gjorda. Inte för att man måste utan för att man vill. Jag har skottat, städat och tvättat idag, men jag märkte det nästan inte mellan kaffepauser, utomhuspromenader, fotograferande och mys.
Solen som jag talade om förut…
Jag gick en promenad för att ta några bilder och det var helt underbart!!
Det var bara jag och mitt ego där. Ingen annan!
Ahhhhh!!! Energipåfyllning.
Ni har sett den här bryggan många gånger förut,
men jag kan inte låta bli att fotografera en dag som denna.
När vi plockade i ordning inne i huset så hittade Per ett PlayStation från den tiden när det inte hette PlayStation 1, PlayStation 2 och PlayStation 3. Det hette helt enkelt bara PlayStation. Det enkla namnet gjorde dock inte spelen enklare. Man kan visst köra av vägen även på ett sånt spel. 🙂
Idag har vi haft besök av Bambi. Han var inte ett dugg rädd för mig utan tittade bara på mig när jag öppnade fönstret för att slippa fotografera genom de vintersmutsiga fönstren…
Nu har Marcus kommit ut till ön och vi håller på och lagar middag och förbereder en bricka med mat åt min halvkrassliga pappa. Han sitter i det andra huset helt ensam eftersom Kina är i Stockholm och firar Gillis (ett av barnbarnen) så vi tänkte se till att han fick i sig lite lördagsgod mat. Efter maten väntar sedan det för årstiden typiska tyckandet och fnissandet. Ja, precis. Jag pratar om att vi ska titta på Melodifestivalen. Det kan inte bli så mycket bättre faktiskt!
Idag. En härlig dag!!
Jag stannade hemma från jobbet idag. Jag kände mig fortfarande lite darrig från gårdagskvällen och kunde inte riktigt avgöra om jag var frisk eller sjuk. Pg.a. det så jobbade jag hemma istället. Om det nu visade sig att det inte var några som helst problem med hälsan så var det ju bara att jobba på och om jag tyvärr inte orkade hela vägen så var det nära till sängen. Work From Home alltså = WFH.
En sak som slog mig, när jag satt och jobbade i soffan, var att gymnasieelever har väldigt konstiga skoltider. Marcus började i och för sig tjugo över åtta i morse, men Emma började inte förrän klockan två. Det är inte så vanligt att de börjar SÅ sent, men det är inte alls ovanligt att det börjar halv elva eller halv ett på dagen. Är inte det lite slöseri med skoltid? Varför gå tre år på gymnasiet om det är lediga hela tiden? Korta ner det till två år och få något gjort eller låt ungarna slippa läxorna som skickas med hem och låt ungarna göra dem på skoltid istället!
Jag mådde hyfsat bra hela dagen. Det hjälpte nog att jag slapp göra mig iordning och ta mig utomhus osv. När arbetsdagen från soffan var klar och Per hade kommit hem från sitt jobb, så åkte vi ut till Blidö. Då började helgen!! Det är verkligen otroligt hur fort det går att komma in i en skön känsla om man har skärgården till hjälp.
Vi har precis hälsat på pappa och Kina, packat upp alla grejjerna och nu sitter jag här ute i Vitsippan och tar det lugnt. Jag ser en lugn och skön helg framför mig och jag önskar er detsamma!
Kram från mig, till dig som behöver det.
Idag har jag suttit still hela dagen. Jag har nämligen varit på kurs hela dagen. Fast det förstås – jag fick flytta runt mellan fyra platser innan jag hamnade rätt, men sen satt jag där jag satt. Det är inte helt lätt att sitta still. Man får lite myror i brallan…
Kursen hölls på Manpowers huvudkontor vid Sergels Torg inne i Stockholms City. Jag var där några timmar innan den skulle börja och då satte jag mig och jobbade. Det visade sig att efter mina drygt elva år på företaget så känner jag folk lite här och var. Så även på Sergelkontoret. Jag ställdes inför många glada återseende som jag inte hade räknat med. Det var en trevlig morgon innan kursen drog igång! (Det var bara en person som inte hälsade tillbaka när jag vinkade och log, men du kanske hade bråttom Fidde? 🙂 )
Vid lunchtid var jag tydligen tröttare än jag hade förstått. Jag och en av mina kurskamrater satt och darrade medan vi åt. Vi var helt klart två slitna tjejer! Det gick dock över när vi fått i oss lite mat och dryck. Det kostar på att sitta på skolbänken!! Inte bara energi utan även i viktväktarpoäng. Maten kändes inte helt nyttig tyvärr. Jag ser inte fram emot att räkna ut hur många jag faktiskt åt till den där lunchen.
Efter avslutad dag tyckte jag att det var lite otroligt att det går en direktbuss från Sergels Torg ända hem till mig i Sollentuna, men så är det! Den hoppade jag på och efter en stund började jag tyvärr skaka igen. Innan jag var hemma så var jag helt kallsvettig och kände bara för att lägga mig ner. När Emma öppnade dörren hemma så stapplade jag in och la mig i soffan och där låg jag en timme innan Per kom hem och gav mig mat och dryck. Det är lite bättre nu på kvällen, men jag känner mig inte direkt pigg. Jag ligger i soffan och vet inte riktigt vad som är felet. Vi får se hur det blir inatt och imorgon. Håll gärna tummarna för mig att det var helt tillfälligt!!
Jag gör vad jag kan för att ”friska på mig” och går och sover. God natt!
Oj, vad jag fryser! Jag sitter här med en kopp te och försöker värma upp mig. Jag har bara varit utomhus i (exakt) tolv minuter. Det var alldeles nyss när jag åkte hem från en trevlig kväll hos min barndomsvän China. Tolv minuter är tyvärr allt som krävs för att frysa in i märgen 🙂
Det är bra när det är så här kallt utomhus för då får man ett lysande tillfälle till att frosta av frysen! Ställ bara ut all mat på balkongen, uteplatsen, trappan eller vad ni nu har där ”utanför”. Ni behöver inte stressa. Maten håller sig fräsch länge där ute. Lika fräsch och fryst som inne i frysen faktiskt…
Jag måste ha mer kläder på mig när jag befinner mig utanför dessa fyra värmande väggar! Jag hittar inte min braiga mössa. Var är den? Leta. Leta. Leta. Jaja, jag får väl ta den här lite småtrasiga mössan då. Vantar. Vilka vantar är varmast? Skor, hur gör man med skor när man ska vara inomhus resten av dagen? Man kan väl inte gå omkring i värsta vinterskorna inomhus. Nä, det får bli ett par inneskor i väskan. (Jag ska inte vara på kontoret imorgon. Där har jag ju inneskor stående) Termobrallor eller långkalsonger? Det senare tror jag…Jepp, så får det blir.
Jag har hittat en app till paddan som heter ”Paperton”. Där köper man tidningar för mindre än halva priset! Dessutom slipper man känna att man förbrukar skog i drivor. Har man nu ingen iPad så har de faktiskt en sida på internet också. Datorer har ju de flesta nuförtiden, eller hur? Så nu finns det ingen anledning att inte gå in och kika!!
Idag är det tisdag. Ni vet ju att jag väger mig då. Det ska ju rapporteras till viktväktarna hur det går med viktnedgången. Förra tisdagen orkade jag inte ens rapportera hur det hade gått. Jag har ju stått helt still i FYRA veckor!!! Idag hände det dock. Äntligen! Jag hade gått ner 1,3 kilo den här veckan och för det tackar jag min viktcoach Åsa. Tack för att du gick igenom mitt matintag och talade om för mig att jag åt för lite. När jag tränar så får jag ju extra ”poäng” att äta upp och det har jag totalt ignorerat i tron att det skulle gå sååå mycket bättre att gå ner då. Den här veckan ökade jag på menyn med mer mat och då gick det ju så mycket bättre!! Tretton hekto neråt. Jag tackar ja!!
Å så nåt helt annat: Imorse kände jag för att göra mig lite extra fin.
Jag la därför lite extra tid på mig i badrummet. Jag duschade och tvättade håret, torkade mig omsorgsfullt och smörjde sedan in min uttorkade vinterhud med bra hudkräm lite extra noga än i vanliga fall. Jag borstade tänderna och istället för att sätta i linserna och sminka mig så fick jag smörja ögonen med Visine eftersom jag är förkyld. Linser och förkylning hör ju inte ihop. Smink hoppade jag över eftersom ögonen tåras.
Sen började jag med något jag alltså gjorde bara för att bli så där fiiiiin som jag tänkte att jag skulle bli. Jag fönade håret torrt. Det gör jag inte annars. Då får det bara torka och bli lockigt. Nu fönades det alltså. Sen tog jag fram plattången och jobbade igenom håret hårtest för hårtest. Jag har mer hår än man tror visade det sig. Till slut var jag så där fint platthårig som man bara tycker att man är när man faktiskt har lockigt hår egentligen. Har man platt hår så tycker man såklart att det är jättetråkigt. Jag tycker det är fint.
Där stod jag och tittade på mitt verk i spegeln och insåg att luggen liksom ville glida ner framför pannan och för ögonen. Det var jag ju tvungen att avhjälpa så jag öppnade skåpet och letade efter någon form av gele, skum eller spray. Någon sådan fanns inte att tillgå. Inte på min sida av skåpet i alla fall. Däremot fanns det tre olika typer av vax på Marcus hylla. Det funkar väl tänkte jag och öppnade en fint färgad burk.
Kletigt. Bäst jag värmer det mellan fingrarna så där som frisörerna gör beslutade jag mig för. Värm. Värm. Jaha, nu då? Bäst jag tar en yttepyttemängd så det inte blir fel. Jag drog lite hit och dit och tyckte jag blev superfin.
Jag åkte till jobbet och jobbade väl någon timme innan jag var tvungen att ”gå och pudra näsan”. I spegeln möts jag av en hemskt glåmig (inget smink) och inte bara platthårig men fethårig person. Jag såg ut som en blöt hund. Luggen bara hängde där alldeles fet. Det var INTE smickrande…
Suck.
Vad lär jag mig av detta? Jag är bäst som jag är. Jag ska inte göra mig till!!!
Jag har fått små nästan osynliga, men småröda och väldigt kliande utslag i pannan och i urringningen. Det är min kropps sätt att meddela sig. ”Jag behöver sol och vitamin. NU.” Det brukar bli så här när det är för kallt och mörkt för min stackars lekamen. Några besök i solariumet brukar hjälpa, men nu förtiden är man ju livrädd för solarium så jag är inte så förtjust i det tricket. Jag borde kanske ta kontakt med PSO, där har de ju en annan sorts ”sol”, som inte är skadlig. Det är mycket man ”borde”….
Jag har huvudvärk. Jag gissar att jag fått det från att ha väntat för länge med middagen. Jag orkar inte skriva mer idag. Varje tangenttryckning blir ett dunk i huvudet. Jag tackar därför för mig och avslutar därför bara med en fråga: Hur göra ni med era tulpaner? Det senaste jag såg om tulpanskötsel är nämligen lite småbökigt. Skötseln gick ut på att om man ville ha tulpanerna fräscha länge så skulle man ge dem nytt vatten varje dag och dessutom skära av en bit av stjälken. Lika ofta. Det tar lite energi. Varje gång man tar ut tulpanerna ur vasen så blir det liksom svårare och svårare att få tillbaks dem på ett fint sätt. Hur gör ni?
