Hallå där på andra sidan datorn!
I morse lyckades sonen återigen få till det så att han tog bilen till skolan. Dottern lyckades dessutom få skjuts med brorsan…
Själv ställde jag mig med mina trötta ögon i busskuren och väntade på bussen.
Jag gillar ju inte att åka kommunalt, men när man ser en hel skolklass gå i led framför en på pendeltågsstationen så kommer leendet krypande…
Skyltfönstret jag sedan passerade gav mig dagens andra sköna leende…
Soooo last week!
Anledningen till att jag åkte in till stan var för att jag skulle gå på kurs. Jag var en aning tidig och gick därför och drack en kaffe latte på det underbara caféet Belmondo på Drottninggatan. Har ni inte varit där, så gå dit någon gång. Det är värt det!!
Dagen på kursen var mycket givande. Naturligtvis i och med det vi lärde oss, men jag fick otroligt mycket energi från de andra på kursen. Det här var en bra dag!
När dagen var över hade jag tre timmar för mig själv i Stockholm City innan jag skulle vara på Kungsholmen för att fira Marcus födelsedag. Jag gick ut och in ur affärer och njöt av att inte behöva skynda mig på. Ingen behövde vänta och ingen var svettig, uttråkad eller orolig för den ekonomiska kostnaden 🙂
Stockholm är vackert på kvällen.
Vid åttatiden träffade jag familjen på Mäster Anders. Det är en grillrestaurang på Pipersgatan, Kungsholmen. Marcus fyller nitton i morgon, men idag firade vi honom lite i förväg. Här står vi och väntar på att få ett bord.
Undrar vad stället heter i New York? Emma lyckades hitta på några härligt försvenskade namn….
Vi fick det bästa bordet i lokalen och började det svåra i att välja mat. Till slut valde jag fjällröding, Marcus entrecôte, Emma ryggbiff och Per lammracks.
Marcus och Emma. Mina godbitar!
Per och Mia. Deras läckerbitar till päron 🙂
På tal om läckert….
Vi fick en riktigt god middag ikväll. Mäster Anders är ett skönt ställe om man inte har problem med att höja rösten när man ska göra sig förstådd. Maten var GRYMT GOD, men jag hade faktiskt önskat mig en något lägre ljudnivå. Jag kommer nog inte att gå dit igen bara pga. det. Marcus älskade dock stället. ”Jag gillar att vi kan prata och ingen hör vad vi säger”. Det är alltså beroende på hur man vill ha det.
Klockan två i natt…är det nitton år sen jag fick barn för första gången. NITTON ÅR!
GALET