Idag har jag varit utomhus en hel del. Vädret gör ju att man inte kan sitta inomhus och varför skulle man?
Jag har inte så mycket möbler på altanen ännu, men Emma och jag satt där ute på förmiddagen och mös och hade det hur gott som helst på de stolar som vi har där ute.
Vid lunchtid var det dags för mig att åka hemifrån för att ta mig in till stan. Utanför dörren fångade den här lilla saken min uppmärksamhet. Jag satte mig på huk och drog fram kameran. Det visade sig vara med risk för livet som jag tog den här bilden för när jag reste mig upp hade jag en spindel på handen och det vara bara av ren tur som jag fortfarande äger en kamera för jag höll på att singla in den i skogen av ren skräck…
På Rörstrandsgatan klev jag in på en, för mig, helt ny salong. Frisörskan är dock inte ny för mig så jag var lugn 🙂
Jag har faktiskt tagit korten ni väntar på!
FÖRE (ofönat och därför lockigt):
EFTER (frisörskefönat och därför rakt):
Ja, jag kapade bort femton centimeter i någon form av vårstädning. Jag har känt att håret varit FÖR långt ett bra tag så det här var dags!
Efter frisörbesöket åkte jag ut till Gustavshill handelsträdgård. Jag tror Woody trivdes bland blomstren…
Det gjorde jag i alla fall!!
Den här lilla tjejen var en av anledningarna till varför jag åkte till just den här blomsterlådan. Söt!!
Lilltjejen sprang runt och hade skoj medan jag och min syster Susanna fikade och kikade på blommor.
Jag bjöd faktiskt in mig till Susanna på en GOD kopp latte efter att jag betalt den söta lilla kruka med blommor som jag inte kunde låta bli att ta med mig hem. Susanna såg inte ut att ta illa upp!
Av någon anledning var jag inte klar med shoppandet så jag åkte vidare till IKEA i Barkarby. När vi köpte soffan häromdagen så fick vi ett presentkort med galet massa pengar på, så jag såg framför mig hur jag skulle hitta de illröda stolar jag vill ha till landet och hur jag plockade på mig dukar och tallriksunderlägg, glas och blomkrukor och att kalaset inte ens skulle svida i plånboken.
Besviken. Mycket besviken kom jag ut ur IKEA utan att ha så mycket som en servettförpackning med mig. Jag trodde inte mina ögon och gick faktiskt in igen. Ett helt varv till gick jag. Jag såg verkligen till att öppna ögonen och fundera på om det inte fanns något litet gömt någonstans som jag kunde få med mig hem, men ICKE. Besvikelsen spred sig ända till min facebookstatus och då blev jag påmind av Carina att jag inte skulle glömma bort att skanna av parkeringsplatsen. Bra tips!
Jag hittade nummer 018!! (017 hade jag hittat på väg hem från Färentuna) Det blev ett lyckat besök till det blågula-shoppingparadiset till slut 🙂
