Jag är sjuk. Enligt min syster måste man ta hand om själen såväl som kroppen när man mår dåligt. Därför tog jag mig en promenad ner till vattnet. Jag hade konstigt mycket kläder på mig för att inte utmana ödet och bli sjukare. Nere vid havet mådde jag såklart liiiiite bättre! Ni förstår varför, va?
Pappa tillverkar ofta såna här bänkar. De finns lite varstans på ön. Hur praktiskt som helst. Här satt jag och mös!
Förutom en hejdundrande förkylning med galet ont i halsen så har jag ju min pollenallergi att hantera. Det är just nu den här som är boven i det dramat:
När jag kom upp till Pappa och Kinas hus så såg jag att pappa satt i en utegrupp som nästan aldrig används. Han satt och höll koll på sin brasa som brann fint bakom garaget. Jag gjorde honom sällskap och snart kom Kina med kaffe och nybakta muffins. Jag fick en stor balja varmt te till min hals. HÄRLIGT!
Erlandssons kaffestuga kan man lita på!
Sjukling:
Pappa hade ringt telefonsvararen som finns på 08-792 99 39 för att kolla om man fick elda nu. Det fick man. Han är ordentlig med såna saker. Han har ju varit förman i brandkåren i merparten av sitt liv och då sätter det väl sina spår?
Här är ytterligare ett bevis på att han kan elda.
Han är redo att släcka.
På vägen hem till Vitsippan mötte jag ett hav av den blå sorten. Jag kunde såklart inte låta bli att fotografera en av dem alla.
Efter lite vila gick jag dit jag brukar….
Jag satte mig på min favoritplats och njöt. Lite irriterad blev jag väl när jag insåg att några fåglar också gillar just den här platsen. Deras bajs fanns som bevis för detta. Det var dock lätt avhjälpt (borst, borst, klart) och sen kunde jag njuta igen. 🙂
Havet är som balsam för själen.
