Trots att jag fördriver den mesta tiden i soffan (som är helt underbar och helt klart värd sina pengar) eller i vilstolen på altanen, så märker jag att det är väldigt mycket djur här på ön. I går när jag gick ner till havet så höll en liten stackars hare på att skrämma livet ur mig när den antagligen tyckte att jag kom lite väl nära så den satte iväg i full fart från mig. Jag hade ju inte sett den och blev därför galet rädd när något en halvmeter från mig rörde sig så snabbt. Snacka om att jag kände mig harig!
På kvällen såg jag den här söta ekorren på altanen, men innan jag fått fram kameran så satt den i trädet:
Jag klädde även idag på mig ordentligt och begav mig ut på en långsam och kort promenad ner till havet. Jag letade efter orm hela tiden, men kunde inte hitta någon. Min kollega Åsa har sett ett helt gäng så jag vet ju att de vaknat till liv…
Det som jag däremot såg mest överallt var ju olika typer av fåglar. Inte för att jag kan alla namnen på dem, men fina är de!
Jag satte mig ner på en hemmagjord bänk och njöt. De här växte bredvid mig.
Jag funderade på om jag någonsin sett någon använda de där möblerna….
Mönstret på botten får mig badsugen t.om. nu när jag är sjuk 🙂
Idag syns inte en enda båt på fjärden.
Skärgården är vacker.
Jag siktar kameran uppåt himlen och ser att en sorts fågel inte är svår att identifiera i alla fall: Detta är en fiskmås! (Skrattmåsar har svarta huvuden)
(Rättelse 8/5: Även denna fågel är svår att identifiera 🙂 Detta är en trut. Det kan man t.ex. se på att den har en röd fläck på den understa näbben. Suck! Jag kan alltså inte ens identifiera denna typ av fågel. Tack Åsa för rättelse!)
Jag siktar kameran nedåt och ställer om kameran litegrann och då kan man identifiera roliga mönster i det rörliga vattnet.
På väg upp från havet möter jag på, vad jag tror är, samma rådjursmamma med kid som Pappa och Kina matade så flitigt i vintras. Nog för att jag går långsamt, men lite konstigt är det att de inte blir rädda för mig…eller minns de äpplena från i vintras kanske?
Väl hemma vid Vitsippan ser jag att Per klyver de björkkubbar som han fått av Pappa och Kina. Vi har tidigare fått färdigklyvd ved från Pappa, men nu har Per köpt en egen klyv och det ser ut som om han tycker det är lite småroligt att använda den 🙂
Just nu ser jag att nästan alla grannar är utomhus i solen. Precis som man ska när solen skiner från klarblå himmel och allt är helt underbart!!
Själv ligger jag i soffan och tittar på fåniga tv-program. Den här sjukan är INTE rolig längre. Snart gör jag som ett litet barn och lägger mig på golvet och sparkar, gråter och skriker ”JAG VILL INTE VARA SJUK LÄNGRE”….fast just ja, självömkan var ju inte klädsamt….just ja!!
Skärpning!!
Jag sätter mig på altanen istället. Då blir det säkert bättre!!