Idag är jag riktigt trött och det syns liksom på mina ögon.
Jag förstod först inte att jag var sliten, för när chefen frågade hur jag mådde nu i efterdaningarna av sjukan, så sa jag att det var ”okej och att det inte blev värre i alla fall”. Det var ju inte ett svar som sa att jag var superpigg, men det var nog inte ”okej” för sen kände jag hur jag satt och led av värmen i lokalen, av hostan som sliter i mitt bröst varannan minut och av att leva i en form av trötthetsbubbla som antagligen kommer ifrån att jag hostar hela nätterna och att jag inte tagit igen mig efter sjukskrivningen ännu.
Allt det där slog mig helt plötsligt och därför tänker jag lyssna på min kropp och vila ikväll. Jag tar sällskap av två av mina bästa vänner. Lakritste och Kopp. De kommer att hjälpa!
GODNATT.
Imorgon är en helt ny och oförstörd dag!
Vem vet vad vi kan hitta på med den…