Jag är publicerad. Efter tusentals och åter tusentals av fotografier med mitt namn på så har jag äntligen blivit publicerad. Tre av mina bilder finns med i den tidning jag just satt och läste. Det är stort. För mig.
Det som är än större, är att när jag satt och läste så började jag gråta av stolthet. Artikeln handlade nämligen om min underbara far och jag blev otroligt rörd av allt det som stod där. Naturligtvis för att det var många fina ord i artikeln, men också för att vartenda ord är helt sant! Min far, som inte bara tagit hand om alla de barn som han kallar sina, utan som också alltid har tagit hand om och antagligen kommer att fortsätta ta hand om ALLA som han kommer i närheten av som har det allra minsta behov. När jag läste artikeln insåg jag att det inte bara är jag som vet om att min pappa är underbar. Det känns för alla som möter honom!
Bor ni på en ö nära mig så har ni fått Kyrktidningen i brevlådan. Läs den, och vara glada över att det finns människor som min far! Det är jag.
