Hej alla!
Idag hade jag för många tankar i huvudet så jag gjorde det enda rätta – jag tog med mig kameran och gick ut och fotograferade! Då brukar jag försvinna in i nuet på ett kick. Så även denna gång 🙂
Här går jag längs med strandkanten…
Där växer det självklart Al – de fastnade på bild!
Helt plötsligt kom Per med packad picknickkorg och flytvästar. Vilken bra idé! Vi drog ut på havet med Gurgela, vår vitblåa Örnvik.
Alla problem försvinner på havet.
Svisch!
Vi åkte först till vår favoritvik där botten består av sand, sand och sand. Det var dock lite väl grunt för att vi skulle vilja lägga till. Längre fram i sommar lär jag hoppa i plurret och dra in oss mot stranden, men idag gjorde jag faktiskt inte det…
Vi drog istället vidare ut på det blå.
Och hittade en ovanligt hög ö med ovanligt mycket blommor – här någon form av fetknopp och vad vi tror är ängsvioler.
Utsikten ”utåt”
Kan det vara en Björnloka? Det är lite svårt att avgöra, men eftersom just Björnloka är galet läskig och ger äckliga brännsår så plockade vi dem INTE.
Högst uppe på berget/ön låg den här bojen. Varför?
Det blåste i princip inte alls och medan jag drack kaffe och mös så tänkte jag på att de som seglade där ute på fjärden verkligen måste ha tålamod. (Utsikt ”inåt” Blidö)
Gurgela låg fint vid kanten och väntade.
Taikonlägret a la Hertz och Per som inte hittade någon vass, men en liten liten buske 🙂
Någon form av prästkragar med schysst inramning.
Violer fanns det som sagt gott om…
Och såna här, vad de nu kan tänkas heta…
När huden kändes så där lagom varm begav vi oss hemåt igen.
Väl hemma vid bryggan så hoppade jag i plurret för ett snabbt dopp. För vem kan låta bli när det ser ut så här??
