Det är med stor möda jag sitter still så pass länge att jag kan skriva det här blogginlägget. Det kliar nämligen över hela min kropp och i hela mitt väsen. Fy farao!! Jag har precis skrämts halvt galen av vetskapen och SYNEN av den största spindel jag någonsin sett!! Jag har ingen aning om hur det här fungerar, vem som var först och vad som pågår, men i det hålet under trappen som det bara för några dagar sedan bodde orm, bor det idag en gigantosaurus till spindel. Jag är skräckslagen!! Jag har mitt öppna sovrumsfönster precis ovanför det här spindelhålet och det blir inte mycket till sömn nu kan jag lova… Inte mycket till öppet fönster heller i och för sig!
Per har varit ute och försökt döda spindeln, men den är inte bara stor, den är snabb också. Nu har han i alla fall försökt mosa den genom att trycka ner grus i hela hålet efter att han först försökt döda den med en stor sten. Per tror den är död. Jag tror INTE ett dugg på det. Spindlar är som kackerlackor. De ger sig inte i första taget. Åh…jag klarar inte det här. Fy, jag måste flytta!!!
Att jag äntligen ersatt min söta limegröna (och tyvärr trasiga) 2-liters burk med en rosa dito tappade sin tjusning…
Nä, fy! Nu måste jag upp och hoppa igen. Det är imaginära spindlar över hela mig!! Jag kan verkligen inte släppa den ur tanken. Jag funderade på att googla upp vilken sort det var som mötte mig i den numera oanvändbara trappan, men bara tanken på att se ännu fler spindlar på bild gör mig spyfärdig.
Vi ses en annan dag. Helst ifrån ett annat hus.