Från huset hörde jag tydligt att gårdagens plattvattenväder var ett minne blott. Vinden slet i träd och vatten och skapade ett skönt brus som skulle söva vilken hängmattebesökare som helst. Jag tog med mig ett äpple och gick ner till bryggan. Följ med, vet jag!
Här börjar stigen som är bred nog för en bil. Den har vad jag kan minnas alltid sett ut så här. Undrar hur många gånger pappa har klippt gräset på den här gången?
När man kommit så långt som man kunde se på bilden ovan, så svänger stigen litegrann och man ser havet. Här börjar man alltid känna av blåsten under en blåsig dag.
Längre ner ser man bastun och bryggan åt höger.
Till vänster ser man bara vatten.
Här ser ni den perfekta udden som gör att båtarna får lite lä. Den är guld värd. Piren gör resten av jobbet.
Ute på bryggan såg det inte alls ut som det gjorde igår. Inte en slät yte fanns att finna. 
Det är dock inte alltid dåligt med blåst.
Ska man t.ex. flyga kite så är det ett absolut krav.
Tycker man om när vattnet skapar mönster är det också ett måste.
Jag satte mig och kikade på rörelsen och böjde mig ner för att plocka några blåhallon. Har ni ätit sådana någon gång? De är inte så vanliga…
Jag önskar jag kunde skicka ljud med bilderna för det låter verkligen mycket när det blåser så här.
Jag vände uppåt igen och gick en sväng i Pappas och Kinas trädgård. Mitt mål var egentligen att ta några fina bilder på deras vindruvor eller tomater, men den enorma korsspindeln som vaktade växthusdörren lät mig inte komma in 🙂
Istället blev det ytterligare en bild på den ”tama” svampen som växer mitt i deras trädgårdsbord.
Dessutom var jag tvungen att ta med en bild på mina favoritdjur så här års. Jag VET att ni fått se dem ofta, men jag kan inte låta bli. Den här satte sig på min arm och blev min kompis innan den poserade så här fint. 