Godmorgon!
Pappa startade om modemet och nu har jag helt plötsligt möjlighet att visa er min lördag i bildform! Jag är SÅ glad!
Jag är glad därför att gårdagen var helt LJUVLIG! Solen sken från en underbart blå himmel och när jag kom ner till bryggan så låg vattnet som en spegel. Se hur träden och stenarna speglar sig:
Per packade båten medan jag stod och var häpen ända ner i tårna. Titta hur utsikten såg ut! Fatta hur underbart vackert det kan vara med lite hav och himmel.
När fikaväskan och kameran var packade och vi fått på oss flytvästarna var det dags att åka iväg…
På fjärden fanns inte en krusning, så vårt ”spår” blev nästan vackert…
Framför oss var det vackert som en saga.
Det här är nästan en av mina absoluta favoritbilder. Det händer absolut ingenting i bilden, men havet är så blått och ”glansigt” och himlen är nästan lika blå. De underbart vackra molnen långt där borta i horisonten får då en underbar roll…. Me Like!!
Per frågade mig vart jag ville åka. Jag hade ett självklart svar: Jag vill hälsa på sälarna! Per ville nog inte det egentligen, men när vi enats om att även bocka av hans önskan: Att åka till Ängskär, så åkte vi till Morsken.
Där möttes vi av en nyfiken säl! Jippie. Min dag var gjord.
Vi lämnade dock Morsken bakom oss…
…och fortsatte mot Ängskär. Där såg man hur lömskt vattnet kan vara. Ser ni grynnan som ligger PRECIS under ytan?
Här var det precis så vackert som Per hade hoppats.
Vi gled långsamt genom kobbarna och bara njöt av alla det vackra. När vi mötte den här långsamma farkosten, blev bilden nästan perfekt.
Eller vad säger ni?
Här bor Pappa och Kinas ”kompisar”. Deras hus speglar sig och ser ”skärgårdsaktiga” ut.
Jag fick blodad tand av Ängskär och tänkte att ”vad sjutton, är vi ända här ute så kan vi väl åka ännu längre ut?”. Sagt och gjort så åkte vi vidare ut mot In-Fredel. För er som inte är så insatta så kan jag säga att nu var vi låååångt ut i skärgården!
Här stannade vi och åt äggmackor och kaffe. En underbar lunchpaus!
Per undersöker ALLTID ön han stannar på. Inget undantag idag.
Det gör att han oftast hittar den bästa klippskrevan att fika på 🙂
Utsikten gick nämligen inte alls av för hackor. Dessutom var det underbart varmt i luften (och vattnet) igår. Jag njöt även om jag hade alldeles för varma kläder.
Till kaffet passade Per på att ringa och prata med sin mamma.
Jag fotograferade.
Den här humlan jobbade hårt med att göra det som humlor gör. Jag älskar hur hans vingar jobbar…
Blå blå blå blå blå
Så här långt ute fanns det OTROLIGT många maneter. Det var säkert en manet per meter vatten!!! Här har Per fångat en av dem på bild.
”Men du….nu när vi är på In-Fredel….Ska vi inte fortsätta till Ut-Fredel då?”
Det skulle vi!
Jag kan inte förklara för er vad vi kände här, men det var en bra känsla….
Småstugor på Ut-Fredel. Husen som delas av MÅNGA familjer…
Här är vi!
Här får man bara köra 7 knop. Så det gjorde vi.
Tyst. Lugnt. Vackert. Nästan otroligt vackert.
Jag förvånas över att det finns människor som vågar paddla kajak ända hit ut. Vad händer när det börjar blåsa.
Till slut insåg till och med jag att vi måste vända om och ta oss närmare hem. På vägen stannade vi återigen till hos sälarna. Medan vi väntade på deras nyfiken att ta överhanden så får man fota det som går att fota 🙂
Sen kom han!!
Tjenare!
Vad gör ni?
Sälarna verkar gilla den här fyren för de har sin lilla koloni här och går nästan alltid att få en glimt av. Det enda som krävs är att man lägger sig och driver. Självklart med motorn avslagen. Det gör man helst inte en blåsig dag, men en dag som denna går det finfint.
Belöningen för att man är lite ”halvdum” och stänger av motorn mitt på fjärden är denna:
Två sälar cirklade runt oss. Den ena nästan svart. Den andra gråspräcklig.
Det kändes mycket konstigt när man är så ”i naturen” och så ser man det här ovanför huvudet…
Sälarna verkade dock inte bry sig.
Fast oss var de riktigt nyfikna på!
Närmare och närmare kom dem. Den svarta simmade till slut runt båten helt orädd. Han snurrade runt vid ytan och vi fick se hela hans fina kropp.
Morrhår och Ögonbryn som en hel karl.
Fin!
Tänk om man kunde simma som han kan…
Det är en mäktig känsla att ha sett det här ”live”.
När vi låg där och drev med sälarna så kom det en dubbelkajak över fjärden. I sitt farvatten ploppade det upp en säl då och då. Supersött. De stannade till vid oss och pratade och det visade sig att de precis hade mött två havsörnar. COOLT. Det kanske får bli vårt nästa uppdrag: ”Hitta en Havsörn”
Till slut vinkade vi adjö till de underbara simmarna och åkte hem.
Vid bryggan möttes vi av badande småbarn och goda vänner. När den här baddaren landade bredvid mig orkade jag inte plocka upp kameran ur packningen så den här bilden är faktiskt tagen med min iPhone. Jag är lite imponerad över telefonerna av idag….
Dagen avslutades till sist med kräftor.
Per är inte så förtjust i kräftor, men offrar sig en gång om året för min skull 🙂
Jag däremot ÄLSKAR kräftor!!
