SÄTT PÅ LJUDET OCH LÅT ER SKRÄMMAS!!

Idag gav jag mig i kast med att putsa fönstren i Vitsippan. Det har ”varit dags” länge nu, men jag har inte haft ro att prioritera det. Det har alltid funnits något vackert att titta på, någon trevlig att prata med eller nåt annat intressant att lägga tiden på. Idag var dock Per instängd i båthuset för att vinterkonservera motorn på Bubbel och regnet hängde i luften, så jag tog äntligen tag i det! Här skulle det putsas så det stod härliga till! Det syns kanske inte här, men fönstren var verkligen superskitiga.

Att det skulle ta sån tid det visste jag väl egentligen, men någon timme in i putsningen blev jag ändå förvånad. Man ska ta bort spröjsen och ta bort alla löv och barr och sen ska det putsas och fejas. När man sen tycker att man är klar så måste man torka av spröjsen och sätta dit dem igen. Med så många fönster som Vitsippan har, så är det ett heldagsprojekt!

Jag putsade därför bara fönstren i storstugan. Sovrummen och badrummet får vänta till en annan regnig/gråtrist helg.

Idag var det dags igen. För mig att skänka pengar alltså. Jag vet verkligen inte hur det kommer sig, men av någon anledning ger jag pengar till Hörselskadades förening. Varenda år. Jag har ingen anledning att ge just den föreningen pengar, men nu ringde de och berättade att de tänker skicka ett inbetalningskort igen… Varje år tänker jag att jag borde ge de pengarna till något som känns närmare ”mig”, men jag har svårt att göra dem ledsna. Kanske någon med hörselproblem blir glad?

Per och jag har ont i våra ryggar. Det är inte så kul. Det är inte så illa så att vi gråter heller, men det som sagt inte så kul. Per har en riktig anledning. Han jobbade hårt med båten och lyfte något och så sa det knak eller nåt sånt. Min rygg tycker nog bara synd om Per och sympativärker. Man kanske skulle börja träna igen? Tills dess tar jag fram min vetepåse som jag fick från mina kollegor och värmer det onda. Per löser problemet med att lägga sig på vår dundersköna (och tjocka) matta framför tv’n för att titta på Formel 1.

Jag har inte hjärta att säga att han måste byta kanal (han har ju så ont) så jag lider mig igenom ljudet. Örrrrrrrn, Örrrrrrn, Örrrrrrn. Runt runt runt runt. Hur sjutton kan det där vara kul???

Har ni förresten ställt om klockorna??

Jag är så galet sugen på fredagskväll på ön, så jag bubblar!! Vi har precis kommit ut och satt igång brasan. Åh!! Detta är ljuvligt.

Idag:
Mattis 3 månader!!
Underbar rekrytering på jobbet.
Snöslunga redo för vintern.
Kollega nyklippt och fin.
Thai till lunch.
Många omkörningar.
Svåger blir äldre!
Vin. Tjockt.
Fredagsgodis i fin skål.

Nu detta:

Min morgon var inte den allra bästa. Jag var först tvungen att lokalisera alla familjemedlemmar. Detta eftersom jag inte hade koll på var sonen befann sig. Det visade sig finnas information som inte nått hela vägen fram till mig, och innan den nått mig var det lite tungt kan jag säga. Man är mamma hur gamla barnen än blir!

När jag sen försökte vara lite duktig och ställde mig för att stryka min top, så lyckades jag få strykjärnet mot magen och brände mig. Först trodde jag inte att det skulle bli så farligt för det sved bara till litegrann, men det visade sig vara fel slutsats. Resten av dagen har varit lite jobbig eftersom jag inte kunnat stänga byxorna ordentligt över såret. Blä. Jag offrade t.om. en glass (päronsplitt tror jag) som fick ligga på magen tills den var helt smält (med pappret på 🙂 ). Nu börjar det dock ordna till sig. Nu är det bara ett 13 cm långt rött (och skrynkligt) ärr kvar där mitt på magen. Sååå onödigt!!

Min dag var i och för sig helt okej, om man räknar bort magtrakten då förstås! Jag satt kvar och fick lite extra gjort innan jag till slut gick hem, via Subway, till mina barn. Per är ute med Fotografiska ikväll. Jag är lite avundsjuk för jag gissar att han får se massor av fina bilder. Jag gillar bilder!

Så nu sitter jag här hemma och lyssnar på musik. I lurar eftersom Emma tittar på film där nere och eftersom Marcus gör det samma på sitt rum. Jag ser nog lite fånig ut med mina stora lurar och med ett stort flin. Jag sitter nämligen och ler när jag tänker på att jag idag fick önskemål, eller snarare krav, på att Indienbloggen måste fortsätta där den slutade i juni 2008 🙂

Jag vet inte om ni har läst den, men varje kväll under min tvåveckor långa vistelse i Indien avslutades alltid min dag med att jag skickade hem ett mail till Sverige. Jag kallade det för ”Indienbloggen”. Första åtta dagarna. Sista fem dagarna.

Där skrev jag allt som hände mig och mina kollegor. Nu förväntas jag alltså göra detsamma under denna resa. Vi får se om jag klarar av att axla ansvaret. Nu finns det ju förväntningar om roliga anektoder och ingående beskrivningar av det jag ser, det gjorde det inte förra gången. Det vore i och för sig coolt om den här bloggen började och slutade med Indienbloggen!

…och lite tråkigt….

I helgen när vi drog till Färentuna fick ungarna ta över stereon. De kopplade in sina iPhones i tur och ordning i anläggningen och sen var det inte tyst en sekund under resan. Det som förvånade mig, medans bilden gled fram i ett tungt basdunkstempo, var att de spelade så grymt bra låtar!!

Här kommer två exempel:

Idag tänkte jag att jag skulle ta bussen till jobbet istället för att åka bil. Detta eftersom jag skulle befinna mig på Sergelkontoret hela dagen och parkeringskostnader runt Sergels torg är inte helt gratis om vi säger så 🙂 Jag gick därför iväg till busshållsplatsen som ligger ”lite längre bort än den vanliga”. Detta för att kunna åka med en och samma buss hela vägen till Sergel. Som för att bevisa för mig själv att det är lite småjobbigt (underdrift) att åka kommunalt så missade jag självklart bussen fast jag var där i tid. Trist. Minst sagt.

Jag måste dock erkänna att när jag väl satt på bussen så hade jag det ganska bra. Jag lyssnade på Harry Potter på ljudbok och la ett och annat Wordfeudord (folk verkade dock morgontrötta så jag fick inte lägga så många). Jag satt dessutom bredvid en kille som varken luktade illa eller gjorde något onormalt. Han bara satt där. Jag var helt avslappnad får jag nog erkänna. Ända fram tills dess att min säteskamrat drar in luft som om han är skräckslagen och panikartad hugger tag i närmsta stång. Jag tittar framåt och inser att vi kommer att krocka med en annan buss. Jag förstår att jag inte kommer att hinna ta tag i någonting innan kollision, så jag bara satt där….

Busschaffören slänger ut bussen i en fil åt vänster för att undvika krock. Vi tar med oss backspeglarna från den buss vi alla trott vi skulle krocka med, och får en lång och arg tut från en annan buss som i sin tur blivit tvungen att tvärnita för att inte köra på oss. Vi krockade inte. Vi lever och har hälsan! Slutsats: Det kan vara ack så farligt att åka buss. Fast idag gick det bra! Jag är dock glad att jag har kontrollen över fordonet imorgon.

Mitt hemmakontor ligger i Karlberg. Där finns ingen shopping. OM man inte vill köpa second handprylar eller äta mat förstås! Idag satt jag inte där. Idag satt jag vid Sergels Torg. Där finns det galet mycket shopping. Under lunchen var det svårt att välja åt vilket håll jag skulle gå, men till slut valde jag att ta en tur på Åhléns (där jag inte tror jag hittat något klädesplagg, någonsin) för att sedan fortsätta Drottninggatan upp. Till slut hade jag faktiskt med mig 6 tunna toppar (Jag ska ju till Indien i november och där är det varmt. Jättevarmt!). Tyvärr hittade jag inga skor, men min ömma make ringde mig när jag satt på bussen på väg hem och tyckte vi skulle åka till Stinsen och köpa skor, så nu har jag ett par såna också!! Det ser nästan ut som att jag kommer att kunna fylla den där resväskan jag också har inhandlat!!