Idag har jag satt igång med att ta fram allt det där som på något magiskt vis ska rymmas i en enda resväska. Allt det där som man tror sig absolut behöva under en veckas tid. Inte det där som kan vara bra att ha eller som vore kul att ha. Nej då, bara det absoluta måstena ska packas. Jag har alltså inte några planer på att packa med mig smink och parfymer. Här packas inte ens en handväska utan jag nöjer mig med den datorväska jag ändå måste kånka på. Hör och häpna, men inte ens min underbara systemkamera får följa med! Nä, på den här resan blir det en liten yttepytte kompaktkamera av modell ”jag-slog-sönder-den-i-somras-mot-båtskrovet-men-hoppas-det-finns-några-bilder-kvar-i-den-ändå-innan-den-totalhaverar”-typen.
Hittills har jag inte lagt fram en endaste lite klädtrasa. Nä, här är det bara mediciner, rengöringsattiraljer, träningskläder, adaptrar, laddare, paraply (regnar HELA tiden i Indien nu enligt rapport) och gåvor som lagts fram. HUR I HELA FRIDENS NAMN kan det då redan ligga ett berg av prylar på golvet bredvid väskan???
Jag tappade packningslusten och tror jag fortsätter med kläderna imorgon. Det lär alltså bli en ”fortsättning följer” på den här storyn…
Jag har dock en annan story att berätta idag. Idag smällde det nämligen till ordentligt uppe i Karlberg. Idag gick min chef nämligen ut med nyheten att jag ska sluta på mitt jobb….
Jag ger er som förstår storheten i detta en liten andningspaus här. För er andra kan jag berätta att det här är STORT. Jag är inte känd för att byta jobb så där jätteofta direkt, men nu ska det ske!
Jag åker alltså till Indien på söndag. Tillbaks i Sverige kör jag sen hårt under bokslutsveckan innan jag byter till mitt nya jobb. Ungefär fyra meter västerut. 🙂 Ja, jag ska alltså sluta på mitt jobb på Manpower för att ta ett annat jobb på… Manpower. Jag slutar som process specialist där jag främst supportar redovisningspersonalen med allt de kan tänkas behöva hjälp med och ger mig i kast med att förstå mig på, den för mig helt okända världen, av budget och forecasts. Jag tror det kallas utveckling! 🙂 Jag byter alltså chef och kollegor, men kan vända mig om i stolen ifall jag saknar dem alltför mycket.
Ni får gärna önska mig lycka till när jag nu ger mig ut på det okända! 🙂