Jag började min morgon med att försova mig…. Jag hade tänkt gå upp tidigare än vad som var absolut nödvändigt för att i lugn och ro hinna göra mig i ordning. Det är inte så många såna stunder nämligen. Nu blev det istället till att göra det i full fart. Puh!
Det har verkligen börjat tära på mig och Annalena att vi inte sover tillräckligt många timmar, att vi jobbar i full fart under dagarna i total koncentration och att vi inte har någon direkt fri tid. Det är fram och tillbaks mellan hotell och kontor och däremellan försöker vi hitta tid för matintag. Det är tur att det känns som att vi gör ett jäkla bra jobb för det ger ju energi att fortsätta jaga.
Jag märker hur min kropp inte mår så bra av värmen. Jag behöver inte gå in på detaljer men jag kan säga så här: Jag pudrar näsan väldigt sällan 🙂 Jag svepte därför en vätskeersättning innan frukost.
Anledningen till min tröttmössedag var att vi gick upp extra tidigt idag för att hinna med en tvåtimmar shoppingtur innan kontoret öppnar. Vi skulle få sällskap/hjälp av en underbart hjälpsam kille från kontoret som tar av sin lediga tid för att hjälpa oss att snabbt och lätt hitta det vi behöver. Underbart snällt!! Medan vi väntade på honom så smygfotade Annalena killen som öppnar dörren åt oss varje gång vi ska gå ut eller in ur hotellet. Ni får ursäkta bildkvaliteten men så där blir det när man fotar på långt avstånd och försöker smyga 🙂
Vi åkte alltså till en mycket närbelägen stormarknad där vi hade förhoppningar om att hitta något kul att lägga våra pengar på. Här står Jyoti och berättar för Annalena hur varuhuset är upplagt.
Vi förväntade oss inte att de skulle fira jul här, men det gör det visst!!
Att de spelar kricket, det vet vi. Att jag aldrig har hållit i en sånt slagträ det märks dock för tydligen håller jag i det på absolut totalt fel sätt! Det fick jag naturligtvis höra 🙂
Eftersom vi shoppat extremfort (men jättemycket) så var vi klara innan klockan slog åtta hos er hemma i Sverige och kontorsdörrarna här nere öppnar så vi hann med en 15 minuters liten extrasväng med bilen.
Helt plötsligt bad jag killen att stanna eftersom jag såg den här byggnaden. Det måste ju vara stadens slott, eller hur?
Nope, det visade sig istället vara stadens sjukhus som faktiskt inte ens tar betalt när någon sjuk kommer dit. Det drivs helt på donationer och tydligen har de pengar så det räcker även för vården. Vackert var det och jag försökte att ta en bild med min kamera, men det har lagt av (igen), så resten av tiden får vi lita på Annalenas dito. Hon är gullig och låter mig ha den eftersom jag inte kan gå förbi en sten utan att fota den. På det här sättet får vi fler bilder än om den ligger i Annalenas väska 🙂
Även om sjukhuset var hur fancy som helst så såg gatan precis utanför det ut som alla andra gator i Bangalore….
Annalena och Jyoti poserar snällt när jag ryter till och ber dem stå still 🙂
Har man lovat så har man!! Igår sa jag ju att vi skulle försöka fota IBM-kontoret och här är bilden som jag och Annalena riskerat vårt liv för. Jorå, självklart blev vi åthutade eftersom vi var en säkerhetsrisk. Man får faktiskt inte fota såna här vita byggnader! Basta! Vi hade dock den här bilden på minneskortet och ingången är precis bakom den superdupermoderna rostfärgade lastbilen.
In i huset kommer vi eftersom vi har fått varsitt passerkort. Vi kan alltså helt ensamma ta oss upp till tredje våningen. Man behöver bara kliva över alla vattenbyttor 🙂
Första halvan av arbetsdagen förflöt i ett snabbt tempo och idag har vi verkligen känt oss som allvetande änglar som räddar världen. Vi har inte kunnat sitta still många minuter idag. De drar verkligen ur oss allt vi kan! Vi hann dock äta en snabb lunch på kontoret och stannade också till vid ”kiosken” i matsalen. Detta för att fylla på Cola light-förrådet.
Andra halvan av arbetsdagen var helt galen. Den enda paus vi tog på hela dagen togs eftersom vi blev tillsagda att göra det. Då travade hela redovisningsavdelningen upp till taket. Där ställde de fram bord och tårtor. Tre stycken.
Det var nämligen tre personer på GA (redovisningsavd) som fyllt år under månaden. Den sista i varje månad firar man sedan (som på alla indiska kontor) alla på en och samma gång.
Alla är med. Även de högsta cheferna.
Här ska det första födelsedagsbarnet firas och alla sjunger ”Happy Birthday to you” och klappar rytmiskt till detta. Under sången skär den som fyllt år upp en bit av ”sin” tårta. Alla har fått en egen med sin egen text på!
Sen bjuder hon någon av sina kollegor på en bit av den tårtan.
Som genast tar kakan och smetar in den i ansiktet på det stackars födelsedagsbarnet Kusuma.
Jag tyckte så synd om henne ända tills vi sjöng för nästa person och jag insåg att killar är de hårdare mot…
Här fanns det ingen pardon. Det här är Gladwin. Det syns ju tydligt bakom grädden, eller?
Annalena och jag åt dock av tårtan (med rätt hand) på ett mer civiliserat sätt 🙂
Vi jobbade sedan vidare ända tills vi insåg att folk var lite oroliga runt omkring oss. Då tittade jag upp och insåg att arbetsdagen var över sedan en stund och att folk stod och väntade på att få bli ivägsläppta av de två hårda svenskarna.
Då gick vi hem, beställde room service och summerade dagen medan vi väntade på maten. Annalena hann även med att, återigen, få kontakt med hemmet i Svedala. 
Jag är så avundsjuk. Jag är så avundsjuk. Min familj befinner sig i tre olika tidszoner och det har visat sig vara stört omöjligt att få tag på varandra. Tack och lov för facebook. Där kan jag se att alla i min familj lever…. Puh!
En annan sak Annalena och jag är oerhört tacksamma över (förutom att alla är så tacksamma för vår hjälp, och för att de är så hjälpsamma med allt vi kan tänkas behöva hjälp med och att vi har varandra och så vidare….)är att vi är friska! Ingen av oss har några läskiga sjukdomskänningar. Låt oss hoppas att det håller sig så!!
GODNATT på er, nu tänker jag hoppa i den där underbart lockande sängen!
