Idag har Per varit lite hängig. Han har varit det hela veckan, men det verkar som om det accelererar. Stackarn. Jag ser inte heller fram emot när det blir min tur. För de brukar ju smitta, de där förkylningarna…
Jag tänkte att jag kanske kunde baka saffransbullar idag, eftersom vi ändå inte kunde göra något större ansträngning nu när Per var risig. Per låg i soffan och hostade så jag drog iväg och handlade det jag behövde för baket och satte igång två degar.
Jag älskar att se hur degen växer…
…och saffransfärgen är underbar! Precis som Kinas kavel. Kavlarnas Rolls Royce med kullager och allt!
Medan bullarna låg och jäste drog jag med mig Per ner till vattnet för att njuta av den sista solen för dagen. Den hälsar ju inte på så länge så här års. Tyvärr. Bryggan var idag steglös. Pappa tog bort den i morse UTAN att rasa i plurret. Ryktet säger att han eventuellt tänker ge sig på den med motorsågen imorgon. Den är ju trasig och på det sättet kanske han kan behålla den del som inte är söndersliten än. Vi får se hur det blir.
Vackert!
Vattnet var lite lägre idag. Idag kunde man t.om. se den högra stenen kika upp lite genom ytan. Galet högt vatten ändå alltså, men lägre än igår.
Sen var det dags att grädda bullar.
Plåt efter plåt efter plåt…
Till slut var alla bullar klara. Klassiska lussebullar längst bort (till Marcus) och snurriga saffransbullar med socker, mandelmassa och pärlsocker närmast (till Per).
Det var alltså tråkigt att Per var dåligt,
men roligt att jag fick plats i schemat för lite bullbak!