Det börjar lacka mot jul. Det märks absolut inte om man tittar utomhus eller om man känner efter om det inre lugnet infunnit sig, men det är fakta. Det börjar lacka mot jul!
Det tog några av mina kollegor tag i och ordnade en fantastisk kväll för oss andra. Underbara er!! Tack ska ni ha!
Först samlades vi och drack glögg, åt hembakta (och supergoda) lussebullar (tack så hemskt mycket Åsa!), lyssnade på julmusik och fick så där lagom julmyskänsla liksom stoppad in under skinnet. 
Sen var det dags för tipspromenad! I år var temat lite mindre egotrippat än vad vi är vana vid. Inte en enda fråga handlade om oss själva, Manpower eller om hur fantastiska vi är…
(Fast det gör oss ju självklart inte ett dugg mindre fantastiska)
Efter mycket vånda och många demokratiska beslut så vann det bästa laget.
Mitt lag!
Här tar lagkapten Björn emot den ärofyllda medaljen. Guld. Jag är inte så van vid att vinna just den valören, så jag kan erkänna att jag blev lite tokglad. Tokigheten syns i ögonen…
Lite mingel, högljutt inbrottslarm och en diskussion med Bevakningstjänst senare så var det dags att promenera bort till Pampas Marina för att intaga julmiddagen.
Här har jag avnjutit några mysiga luncher under den varma årstiden, men även på vintern funkar det här stället utmärkt!
De serverade en utmärkt skaldjurssoppa till aptitretare och sen var det bara att hoppa på det uppdukade julbordet. Mitt första för året!
Någon hade lagt mycket tid på dekorationerna…
Rätt vad det var klev fem musikaliska tjejer in genom dörren och sjöng luciasånger för oss. Efter ett snabbt (och coolt) klädbyte var det sedan helt plötsligt julklädda och sjöng jullåtar istället. Att de här brudarna (eller töserna som min bordsgranne benämnde dem) går på musikskola var inte svårt att höra!!
Tack för underhållningen. Den värmde ett stackars vinterhjärta!
Det gjorde även det julkort jag fick under middagen. Omtanke och personlighet levererat i ett litet vitt kuvert…. ♥
Att jag sedan dessutom som grädde på moset hade fått ytterligare ett fint kort gjorde inte alls saken värre. Jag är tacksam och stannar upp för att andas in allt det braiga runt mig.
Tack.
