januari 2012 – Sida 3

BokmalsMia

Oj!! Den här julklappen från jobbet (ett halvår med gratis ljudböcker vis storytel) är helt underbar!!

Jag har redan läst ut SJU böcker! Sen i julas!!

Värsta bästa klappen!!

Hisslös & Andlös, men med blod och Pepsi Max…

Jag jobbar på sjätte (6:e) våningen i ett hus på Karlbergsvägen i Stockholm. Jag brukar tänka på det som en bra sak. Utsikten är ju nämligen ljuvlig!! Det är mer än en gång som jag visat er bilder, på vackra takåsar, här på bloggen.

Idag var det dock inte riktigt lika kul att behöva ta sig hela vägen upp. Hissen stod nämligen still och det gick verkligen inte att få fart på den. Den bara stod där och flinade åt mig när jag ville åka upp. Det fanns ingen annan råd än att ta trapporna. Det i sig är ju verkligen ingenting för den lata och numera överviktiga Mia, men idag var det ännu värre för i mina händer bar jag på sex (6) stycken 1½ liters Pepsi Max-flaskor. Så många liter läsk väger en hel del…

När jag kom till plan 3 började jag känna av min egen vikt, Pepsibördan och tyvärr även av hur mina stygn på vaden började blöda. Skit också!

När jag kom till plan 5 trodde jag att lungorna skulle sprängas och jag tänkte t.om. på att jag kunde ställa ifrån mig läsken…. Det gjorde jag såklart inte utan jag kämpade på. Väl uppe på den allra översta våningen var jag helt slut. HELT SLUT!

Slutledningsförmågan säger mig att jag borde tänka över följande:

– Jag kan kanske inte ta bort stygnen i övermorgon…
– Jag dricker nog för mycket Pepsi Max…
– Jag behöver nog börja träna igen… (Vad skulle Dimman säga om han visste hur jag beter mig??)

Dags igen…

Nu börjar det igen. Jag är förkyld. Dags att plocka fram min bästa, men lite obscena, kompis i såna här lägen:

Nässköljare från Gamla Stans Krukmakeri som har hjälpt mig igenom otaliga förkylningar.

Nuuuu…

Nu tänker jag lägga den här bilden på minnet och försöka sova. Det lär ju gå bra eftersom det där är himmelriket!!!

Jag längtar till våren och båten…

In office

Jag sitter kvar på jobbet och kämpar med de uppgifter som nuförtiden är mitt ansvar. Det är inte helt lätt. Det är faktiskt svårt. Allt tar mer tid än vad jag tror och jag hamnar efter hela tiden. Det faktum att jag dessutom har mycket kvar att lära gör att jag får sitta en stund längre på jobbet varje kväll för att försöka minska högen av ”saker-att-göra”. Då har jag mer ledig tid på dagen att lära mig nya saker. Min lärare har ju en VÄLDIGT stor mage och går hem vilken dag som helst så jag måste ta vara på hennes timmar.

Jag önskar er därför en trevlig kväll och skickar samtidigt en liten varm tanke till min man som sitter på flyget till Kanasawa, Japan. Ha det gott allihopa!!

S Ö N D A G

Som mamma är det mitt jobb att be sonen förbereda sig inför sin fjällenresa. Han kanske kunde skriva en liten lista över allt han skulle behöva, kolla om kläderna var rena osv? Som son är det nog avkommans jobb att strunta totalt i såna vuxenfasoner och slänga ner lite grejer i väskan precis innan avfärd. Som mamma får man inte säga ”vad var det jag sa?”, när sonen har glömt sängkläder och nu får sova direkt på madrassen…

Söndagar är aldrig riktigt skojiga för mig. De har liksom smittats av måndagens stress och måsten. Jag kan därför lika gärna göra tråkiga eller jobbiga saker de dagarna och det är precis vad jag har gjort idag. Jag har faktiskt gjort så mycket nytta att jag nästan vände söndagen till en bra dag! Den lilla tveksamheten kan nog motas bort med några avsnitt av ”How I met your mother” så jag tror jag ger mig på det nu. Då kanske det blir en underbar och härlig dag trots att det är en söndag!

Gratis är gott

OKQ8 öppnar en stor evighetsmack (vad det nu är…) här i Sollentuna. Den här helgen har de därför massa jippon för sig. De bjuder t.ex. på spolarvätskan, oljan och biltvättarna. Eftersom Woody varit skitig alltför länge så tänkte jag att ”Jaja, det är lite gamigt att åka dit bara för att det är gratis”, men sen tänkte jag ”Äh, Gratis är gott!”

Vi åkte alltså till macken och tankade så att de fick lite av våra pengar ändå… Vi fick spolarvätskan och oljan kollad och påfylld och sen åkte vi mot det RENASTE biltvättsprogrammet. Så stod det på kvittot i alla fall. ETT öre fick jag betala. Det är gratis!!

Per satte sig vid ratten och jag satte mig i passagerarsätet. Jag får inte köra in bilar i biltvättar nämligen 🙂 Jag har nämligen ett extremt dåligt minne av en sån här biltvätt. Det är en sån där som man ska åka in i och sen är det något som tar tag i det ena däcket och liksom drar en igenom hela tvätten. Man ska alltså INTE dra åt handbromsen. Det vet ju ALLA! Då kan det ju bli jättepinsamt!

Jag är som sagt inte tillåten att köra igenom såna här biltvättar längre och eftersom Per körde så kom vi faktiskt igenom hela tvätten utan missöden. De behövde inte stänga av maskinen eller någonting!! Woody blev skinande ren och nu står han nere i carporten och torkar. Jag hoppas det inte är alltför kallt, så att det går att öppna dörrarna imorgon…

Jag gjorde massor av nytta här hemma idag, men Per sa att lördagar får man inte förstöra med ”bara” arbete så han tog mig in till stan. Där skulle vi fika på Cafe Esaia. De serverar tydligen det femte bästa kaffet i världen här. Jajamänsan, VÄRLDEN!! Det stod i DN häromdagen.

Det var nog därför som det inte fanns en endaste sittplats och vi fick ta med oss kopparna utomhus och dricka dem på gatan 🙂 Vi enades dock om att det faktiskt var det bästa kaffe vi någonsin druckit. Dit lär vi gå igen. Och igen. Och igen.