Idag har jag:
– Tandvärk
– Hästsvans
– Illgrön tröja
– Ensam hemmakväll (var är alla?)
– Glädjen att kunna berätta att mamma är hemma igen från det dygn som hon spenderat på sjukhus efter ambulansfärd till akuten. (Jag sa inget om det igår för att inte oroa någon.)
– Börjat på min 15:e lyssnarbok sen i julas.
– Pirr i magen av förväntan inför kvällens Sveriges Mästerkock!
– Förhoppning om att någon jag känner friat till sin kille idag. Skottdagen till ära 🙂
– …sa jag tandvärk?
Jaha, det är så här man ser ut när man är sitt värsta jag… Där ser man!!
Jag var alltså hos tandläkaren i morse. Det var dags att ta tag i den tand som gick sönder, mitt itu faktiskt, någon gång under 2008. Min dåvarande tandläkare tyckte det var en bra idé att sätta på ett ”lock” på den del av tanden som inte längre fanns. Det var det nog också. Då. Det var dock ingen bra idé i så många år, för nu har självklart kariesen letat sig in under locket där jag inte kan borsta bort de små elaka tandtrollen.
Idag var det alltså dags att fundera på vad vi skulle göra med halv-tanden. Min nya tandläkare (som jag verkligen gillar) började med att slita bort locket och sen fortsatte han bara neråt i tanden tills det kändes som om han var halvt inne i kindbenet. Det blev alltså rotfyllning för min halvis, för att så småningom bli en stifttand. Idag hann han med halva rotfyllningen, sen la han på någon form av ”mojs” och bad mig komma tillbaka.
Ute i bilen såg jag mig i backspegeln.
Det är här det blir dags att be er lova att tycka om mig även efter att ni sett bilden…. Det här är mitt värsta jag.
EFTERTANDLÄKARBESÖKSMIA!!
På den här bilden ler jag alltså. Det ser ni va??
Ett tag var det svårt att hitta dem.
Nu är det bara karaktären som står i vägen…
”Snart på en bio nära dig” fast nu i form av ”Snart på en tv nära sängen”. Nice!!
Det är bara ett problem – Det finns inget på tv jag vill se. Wordfeud någon?
Oj, vad det är jobbigt för öreonen med inbrottslarm som tjuter. Det känns verkligen som att de är konstruerade för att åtminstone skrämma ut tjuvarna ur huset bara med hjälp av den höga och extremt ljusa nivån som sirenen använder. Det är ju galet bra!!!!
Problemet är förstås om man inte är tjuv och inte får gå ut ur lokalen….
Jag inser att jag låter som en gammal tant när jag kommenterar vädret och inte tycker det är det minsta konstigt, men jag har gett upp och inser att ungdomen är passerad, med råge! Så därför vill jag upprepa:
Jag sket totalt i dusch och finfrisyr och kastade på mig kläderna och gick ut i solen så fort jag fått i mig min frukost.
Killarna kanade och gled mer än de gick eftersom det fanns is att leka på. Pojkar är tydligen ALLTID pojkar.
Nere vid Edsviken lyste solen från en nästan klarblå himmel och barn och pensionärer matade fåglar, somliga njöt bara i värmen och andra tokar var ute på isen och åkte långfärdsskridskor. Isen är antagligen perfekt för det sista eftersom den är som en spegel.
Fåglarna vid Edsbacka slott lider nog ingen nöd på mat under vintern för det var många där och matade dem. Det formligen bubblade i vattnet av fåglarnas sprattel.
Vi fortsatte vidare mot Sollentuna Centrum där vi försökte boka en resa (utan framgång) och där vi tog oss en god kopp kaffe. Min kopp kaffe latte hade ett skum från himmelriket. Jag blev så här glad:
På vägen hem kunde vi njuta precis lika mycket av sol och blå himmel som vi kunde på promenaden.
Blå blå vindar och vatten…
Medan jag fotograferade fåglar stod killarna och njöt i solen.
Väl hemma igen satte sig Marcus och Per vid varsin dator och tog saken i egna händer. Efter en stund av letande och trixande har de nu bokat en resa till fyra Hertzar och en Olsson. Vi åker till Budapest i april!!
Varje dag under perioden 2009-02-26 t.o.m. 2012-02-26 har jag klottrat ner det som funnits i mitt huvud. Det är T R E år av bloggande!
Ibland har skrivandet varit en livlina jag inte kunnat vara utan. Ibland har det bara varit ett rent nöje. Ibland har det dock varit svårt. Hela tiden har det varit mitt ”fotoalbum” och min ”dagbok”. Varje gång ni kommenterat det jag skrivit har jag fått ny energi. Hela tiden är bloggen en del av den jag är.
Tack för de här åren! Välkommen in på det fjärde som startar precis nu med att jag kliver upp ur sängen, tittar ut genom fönstret och möts av en klarblå himmel. Vilken härlig dag!!
Idag har vi varit och hälsat på de här goda vännerna:
Det togs en hel del kort under kvällen. Inte bara av mig, utan även av Per. Jag har nämligen för ont i högeraxeln för att vilja lyfta kameran hela tiden. Den här underbara bilden på mitt gudbarn/fadderbarn/apunge tog Per! Visst ser han ut som en tuff hårdrockare som visar oss fingret? 🙂
Hans mor tror att det är fler tänder på gång och när jag ser bildskörden från kvällen och antalet gånger som han har fingrarna i munnen så tenderar jag att hålla med…
Frågan är bara hur länge??
Mina nya sköna slapparbyxor som med fördel används på fritiden är gröngrå!
