Dagens låg:
Idag är tyvärr ingen bra dag.
Jag har haft ont i magen hela dag (inte längre) och sen i eftermiddags har jag en sprängande huvudvärk. Jag ligger med huvudet under kudden i sängen och vilar.
Dagens hög:
Marcus kom till jobbet och åt lunch med mig och mina kollegor. Det var nice.
Då och då lägger jag ett ord på telefonen i spelet wordfeud mot en prins. Annars är allt stilla under kudden.
I morgon hoppas jag må bättre och då blir det kalas här i huset!
Hur såg dina studentskor ut? Minns du? Jag har ingen aning om hur mina såg ut, men jag är ganska säker på att de inte såg ut som det par jag idag köpte åt Emma…
Jag har ont i mitt knä. Det är ju inte någon nyhet att mitt vänstra knä trasslar. Det har det ju gjort sedan jag var femton år, men nu har det faktiskt funkat ganska bra på sistone. I lördags satt jag dock på en filt i fyra timmar och hade knät snett åt sidan vilket det inte tyckte om. Jag har därför inte kunnat gå mina morgonpromenader på några dagar.
Ikväll tyckte ändå Per att vi skulle gå ut. Även om det nu skulle bli en något långsammare och försiktigare promenad så skulle vi ju kunna andas lite och skrämma knät till att förstå att det inte är någon vits att löka. Det är lika bra att det läker!
Sagt och gjort. På med kläderna. Upp med hästsvansen och ut!
Blommorna utanför dörren (Lupinerna) har börjat blomma!
Vi gick ut på motionsspåret precis som vi brukar göra och idag hade jag ju tid att fotografera lite av det vi alltid bara kutar förbi.
Nedklottrade bänkar med klok text blev en sådan sak.
Jag är faktiskt inte heller så himla förtjust i sånt folk, men frågan är hur smart man är om man klottrar? Det här är dock enda stället jag hittat med hela meningen utskriven. Oftast hittar vi bokstäverna ”HSP”, men nu vet vi vad det står för.
Vi passerar ju både Rösjön och Väsjön under promenaden och här ser vi den förstnämnda.
Där på andra sidan vattnet ligger Täby. På kvällen har de helt klart dragit vinstlotten. De har solen. Vi såg och hörde hur folk satt i solen och grillade och skrattade. Lite avundsjuk blev jag allt.
Jag tror att vi kanske också var lite HSP, men vi avvek från motionsslingan och gick in på stigen som leder ner till en av alla grillplatser ”bara för att det är så fint”. Det är dock inte det allra bästa underlaget för ett ostadigt knä.
Det är ju inte helt livsfarligt heller i och för sig…
Nere vid en av grillplatserna hittade vi ett stort gäng barn och vi antog att de hörde till tälten uppe på ängen. Scouter månne?
Vi gick ut på motionsspåret igen och tänkte oss en lite längre promenad än vanligt eftersom vi inte gick så där superfort.
Längs med spåret hittade vi humleblomster, midsommarblomster, smörblommor och liljekonvaljer. Är det sommar redan?
Sen kom vi fram till Rösjön! Där sken solen som en tok och näckrosorna hade kommit upp till ytan.
Här och där kunde man se hur fiskarna slog i ytan. Per funderade på om man skulle lägga i en liten båt…
Båtens propeller skulle väl fastna i näckrosorna?
Det är ingen dum utsikt man har från toppen av slalombacken. Tar man fart så kommer man ju rakt ut på sjön på vintern…
Vi hörde hur det rörde sig uppe i skogen så vi tog för andra gången en liten avstickare från motionsslingan. Den här gången gick promenaden till hoppbacken. Det här är Mälardalens enda året-runt-öppna hoppbacke!
Nedanför backen stod två äldre män och peppade de fyra killarna som precis hade klättrat de 276 trappstegen upp till toppen av backen. Snart skulle de hoppa! Per fick, under tiden vi väntade, höra om hur gubbarna fortfarande hoppade i backen och hur den ena av dem fortfarande tävlade i Veteran-VM. Riktigt coola gubbar alltså!
Sen var det dags för hopp! Det visade sig att en av killarna gått i Marcus klass. Alla har vi olika hobbys. Jag vet inte om jag skulle välja just den här förstås…
När myggen blev för jobbiga och vi insåg att vi stått stilla alltför länge begav vi oss hemåt igen!
Väl hemma visade det sig att vi tagit oss runt 7,5 kilometer. Inte illa pinkat för ett trasigt knä! (Att det tog oss 1,5 timme behöver vi ju inte säga något om…)
Jag skulle tömma kameran på bilder och hittade en bild på den där ”saken” som jag bloggade om häromdagen. Är det någon som vet vad det är? Inte är det en vanlig hederlig geting?
Idag fick jag ett brev med posten. Redan på kuvertet kunde man ana att det skulle innehålla något att ha åsikt om.
När jag öppnat kuvertet och hällt ut innehållet kunde man se att tyckandet skulle leda till en trevlig stund 🙂
Här låg alltså hallon- och lakritsskallar av skum och hallon- och lakritsskallar av gelé.
Enligt två av mina kollegor, Linn och Johannes, är de av skum godast!
Det var bara att sätta igång undersökningen!!
Vad kan jag som inte har så lätt för att beskriva smaker (Jag förklarar ju t.ex. ett riktigt gott vin som att det är ”tjockt”) säga om dessa godisar??
Jo, jag kan säga att båda skallarna var riktigt färska. Båda smakar ju såklart av hallon och lakrits. Den av skum har en försiktigare smak och går fortare att tugga.
Efter att ha ätit två av varje sort måste jag nog säga att vinnaren är:
Hallon- och lakritsskallar av GELÉ!!
Anledning: Den smakar tydligt och länge!!
Tack Thérèse för att jag nu får njuta av ytterligare fyra skallar!!
Någon annan som behöver en smakdomare??
Om man tänker smita iväg för att köpa en födelsedagspresent till sin man, och åker tidigare från jobbet väl förberedd med kartan i högsta hugg och med en tanke att hinna hem långt innan mannen kommer hem från jobbet…
…så är det bra om man har en plan B för vad man ska säga när man kommer hem två timmar senare än normalt bara för att det varit någon form av extrem trafikstockning i hela stan…
Det är inte bra att på frågan ”Var har du varit?” säga: ”Eh…jag har…öh…liksom typ gjort ärenden”.
Morsdagspresenten gav utdelning!! Fyra nya lotter får det bli 🙂
