I morse blev det ingen promenad i motionsspåret (den blir på kvällen istället). I morse blev det istället till att ta sig iväg till Folktandvårdens allra tidigaste mottagningstid och sätta sig i stolen och gapa. Idag var nämligen den spännande dagen kommen där jag skulle få veta om, den av misstag avbrutna, titanborren inuti min tand hade skapat någon skada eller om den kunde lämnas kvar som en evig liten påminnelse.
Efter att ha blivit fotograferad med röntgenstrålar några gånger så konstaterade tandläkare Stefan att den får ligga kvar där den ligger. Specialisten som kikat på tidigare bilder höll med. Nu återstår alltså bara att täcka över den här katastrofen till tand med en porslinskrona i form av en tand. Detta skulle vi inte ta itu med nu, utan det gör vi efter sommaren.
Jag gick alltså ut från tandläkaren med ett stort leende. Jag var glad både eftersom jag slapp betala mer än 180 kronor för dagens besök, men också eftersom jag kan skjuta det timslånga gapandet på framtiden!
Att tandläkaren tyckte att det var dags att skicka iväg mig till specialist för att operera bort min visdomstand som inte riktigt vill komma upp i dagens ljus hade jag redan förträngt!