Om jag är flitig med mitt balla ”kapa-blomskafts-verktyg” så blir det i och för sig lite skräp…
…men de veckogamla blommorna står sig!!
När man är på Blidö händer det nästan alltid någonting skoj. I alla fall om man är liten och hänger i farfars spår. Man får t.ex. vara med och elda.
Har man tur får man till och med se på när farfar sågar ner stora delar av det gamla körsbärsträdet.
Sen kan man ju alltid cykla upp och ner för backen eller gå en liten promenad till postlådorna.
Man kan busa också… På bilden nedanför har jag precis sagt ifrån till Maja som gång på gång gned sin fina jacka mot en smutsig båtkärra. Man kan verkligen se på henne hur hon inte alls vill sluta och tycker jag är lite smådum. Alexander visar mig sin fina tröja, men drar så mycket i den att hans pappa får säga ifrån. Busungar alltså! 🙂
Hur skoj Per hade på en skala mellan 1 och 10, vet jag faktiskt inte, men han satt i alla fall uppflugen på taket i flera timmar. Där borstade han rent takpanna för takpanna från mossa och annat skräp. Maja var mycket imponerad och sa att när hon blir stor ska hon minsann också klättra på en stege upp på taket!
Själv klippte jag gräset för kanske sista gången i år. Det är ju första oktober i morgon och det kan ju innebära att gräset inte växer så mycket mer, å andra sidan kan det ju bli tokvarmt och soligt och då åker väl klipparen fram igen. Vi får se.
Idag var det dags för båtupptagning! Min bror Henrik följde med mig till Bromskär där vi tänkte ta upp Bubbel ur havet.
Vi väntade in Per, som kom med Bubbel, sjövägen. Henrik och jag hade dock roligt när vi tittade på alla andra som skulle ta upp sina båtar. Jisses, vad de höll på. Vi var många som tänkte ta upp båten idag, men till slut var det vår tur att backa ner trailern.
Vi gissade att vår jeep skulle kunna dra upp båten oavsett vilket ”spår” vi valde, men valde ändå ett lite mer till vänster än de andra hade gjort före oss. (Många hade haft stora problem med att dra upp sina båtar…)
Per kom med båten, jag drog i en lina i fören, Henrik var redo på trailern och Per hade en lina i aktern. Gick som en dans. Sen var det bara att långsamt och fint dra upp hela ekipaget…
Väl uppe på land var flertalet båtägare avundsjuka på vår jeep och vi fick äntligen känna att det finns anledning till att äga just en sån 🙂 Vi spände fast Bubbel ordentligt innan vi drog oss hemåt..
Det är tampar både här och där innan man är klar…
Jag hoppade till slut in i baksätet på bilen och lät ”karlarna” sitta i fram. Helt plötsligt ropade Per att det var en orm på vägen och tvärstannade. Jag hoppade ur bilen och drog fram kameran, men tyvärr var det här allt jag lyckades fånga på bild. Jag hann dock se att det var en huggorm. Per såg en idag. Per såg en igår. Är de ormtider nu igen?
Väl hemma igen sken solen och gjorde att jag nästan ångrade att vi tagit upp Bubbel…
Maja och Alexander tyckte det var riktigt roligt med båt på land, så vi roade dem i alla fall…
Det är ju inte klart bara för att Bubbel är på land. Nä, då ska det tvättas och grejas… Jag funderade dock på att sätta mig på bänken i solen och läsa en bok.
Det gjorde jag dock inte. Nä, istället gick jag in till Pappa och Kina och drack kaffe. (Det gjorde faktiskt Per och Henrik också.) Under fikastunden lyckades jag ta de här bilderna….
När fikat låg och mös i magen gick Per tillbaks till Bubbel och jag tog mig ut i skogen.
Jag är född på ön. Jag är Rospigg ända in i hjärteroten. Ändå är jag nästan lite rädd när jag går i skogen. Mest rädd är jag i och för sig för spindlarna. Träden är helt ok…
När jag kom ut ur skogen och kom närmare vattnet så hittade jag den här farliga saken.
Jag hittade också 12 sekundmeter.
Jag har många fler bilder men vårt internet bråkar ordentligt med oss idag, så det får lov att sluta här. Istället för att sitta vid datorn tänker jag istället titta på Harry Potter, äta lammfilé med rotfruktsgratäng och rödvinsås och mysa med min make. Det låter väl inte helt fel?
Kram på er!
Idag har jag varit ledig från jobbet 🙂
Jag vaknade tjugo över sju och var superpigg. Jag hade nämligen sovit precis HELA natten utan att vakna. Det var länge sen eftersom jag har hostat så på sistone.
Vi hade ju sovit på ön, men eftersom det regnade så åkte vi in till Norrtälje. Här är utsikten från färjan på Blidö.
Här får ni bevis för att vi står på färjan 🙂
Vid sikströmmen var vattnet helt slätt och blankt som en spegel.
Vi tog Vretavägen in till ”stan” och det var som vanligt den ”vackra vägen”.
Inne vid Norrtäljeån kunde man tydligt se att det är höst.
Vi gick in på den gamla skoaffären och fick faktiskt med oss TRE par skor hem.
Även på hemvägen var Sikströmmen vacker…
Å sen var vi hemma vid Vitsippan igen!
Jag trodde inte att solen skulle skina idag, så jag var tvungen att ta en ”bevisbild” när den ändå gjorde det 🙂
Jag gick ner till stranden genom det etthundratjugo meter långa skogspartiet från huset och hoppades få se mer sol.
Det var dock lite si och så med det. Det var ömsom blå himmel och ömsom molnigt som bara den. Fint ändå?
Per hade tagit med sig pappas kärra och tömde båten på allt möjligt löst. Imorgon är det nämligen dags…..båtupptagning!
Badsugen? Jag drog upp stegen och la den på bryggan förra helgen. Fast jag kom på att jag inte tagit mitt sista dopp för året, så jag får väl lägga i den igen.
Nu är det levande ljus, hemlagat bröd, Pers Texas chili och tjockvin som gäller.
FÖR. NU. ÄR . DET. HELG. PÅ. RIKTIGT!!!!!
”Har du inget trevligt att säga så säg ingenting” skulle göra att jag inte nämner:
– Förkylning
– Nässköljning
– Värktabletter
– Bihålevärk
Däremot skulle det göra att jag säger:
– Grattis på födelsedagen alla födelsedagsbarn och specifikt till svärmor Ing-Britt som jag hoppas haft en härlig dag med besök, blommor och smörgåstårta!! Hurra Hurra Hurra Hurra!!
Jag tror faktiskt att jag är klar hos tandläkaren för i år! Jag har ju haft problem med en tand som för flera år sedan sprack mitt itu när en gammal lagning antagligen jobbat som kil och helt sonika splittrade tanden i två delar. Jag har sedan dess levt med en halv tand och ett ”lock” över roten på tanden. I januari bestämde man sig för att det var dags att ta bort locket eftersom det inte höll tätt vilket gjort att tanden nu behövde rotfyllas innan man kunde bygga upp någon tand. Tandläkaren, Stefan, började rotfylla tanden, men tyvärr gick borren sönder nere i roten och vi blev försenade eftersom jag nu var tvungen att gå och vänta och se vad som skulle hända. Frågan var om det var rent under borren eller om det fanns sjuk nerv kvar under borren. Om det senare skulle vara fallet så skulle jag bli tvungen att dra ut hela tanden. Det visade sig att det antagligen var rent, så man började rotfyllnigen och uppbyggnaden av ny tand dvs. en krona.
Idag var jag (antagligen) hos Stefan för sista gången, för idag fick jag min krona. Det känns som om jag har en tand stor som en köttbulle i munnen. Otroligt konstigt känns det! Jag har ju inte haft en hel tand där på flera år. Snacka om att det är ovant. Om det inte känns bra när vi byter blad i almanackan till oktober, så ska jag gå tillbaks och slipa lite på tanden, men alla tester vi gjorde idag sa att tanden är perfekt i storlek. Vi får se!
Det är otroligt skönt att kunna le och skratta utan att fundera på vad folk ska tro när ett hål gapar tomt inne i käften. Eller som det varit nu sista veckorna…en stålpinne i stället för en tand där inne. Nu kan jag le hur stort jag vill!!
Idag fick jag blommor levererade hem till dörren!!
Oj, vad jag blev glad när jag såg att det var från en av mina kunder för att visa uppskattning för att jag kämpar på fast det är svårt och ibland känns övermäktigt och för att önska mig tillfriskning från förkylningen. Snällt va??
Nu bara måste jag ju bli frisk fort som attan!!
Jag är så himla less på att vara förkyld!! I morgon har jag dessutom en tandläkartid där jag förväntas sitta med munnen öppen i 50 minuter. Hur kul är det när man är tokförkyld och hostar och fräser? Jag ska ringa dem imorgon bitti och se om vi kan skjuta på besöket…
Det här är min dag om man bortser från alla näsdukar och nysningar:
Vi köpte ju virke på brädgår’n och självklart skulle det bli någonting…
Jag har märkt att Per nästan blir glad när jag ber honom bygga ihop något praktiskt…
Maja verkar också tycka att det är skojigt.
”Titta! En jätteliten skruv, Per! Ska du ha den?”
Det Per byggde var en liten ”dölj-det-där-fula-vattenlås-röret” -grunka. Norrtälje Kommun vill ju dessutom att tomtnumret ska vara tydligt utpekat och jag gillar INTE skylten.
Det löste Per genom att bygga en liten uppochned-vänd låda som jag kanske kan ställa en kruka på? Det ser i alla fall inte lika fult ut…
Helt plötsligt såg jag hur Alexander kom gående med ett vattenpass och någon underlig stålpryl i andra handen. Ska han också bygga nåt?
Nä, det visade sig att han och hans far (min kära lillebror Henrik) var i full färd med att knäcka till min altandörrs gångjärn. Hela dörren hänger nämligen snett. Alexander skulle självklart hjälpa till!
Det visade sig att det inte räckte med att knäcka till järnen på dörrkarmen utan helt plötsligt åkte hela dörren av och så knäcktes det lite järn även på den.
Hepp! Nu hänger den rakt!!!
Tack söta bror! Vad skulle vi göra utan dig??
Sen kunde ju inte jag låta bli att ta några små turer ut i det gröna. Det blir lätt så när solen skiner. Här ovan ser ni t.ex. att hösten – det är spindlarnas årstid! Hua!
Än så länge har lövträden kvar mestadelen av sina löv och mellan dem ser vi bokeh.
Minns ni flugsvampen jag tog bild på igår? Jisses!!! Den har växt massor bara över natten! Jag hoppas verkligen att alla som går förbi den här svampen låter den vara ifred, så att jag kan se hur den ser ut på torsdag kväll. Växer den i den här takten så lär den vara stor som ett hus då….
Jag har gått om ormbunkar hemma i Sollentuna, men även på landet växer de och frodas.
Sen kan jag så klart inte låta bli att ha en liten radda med bilder på gosungarna….
Busunge – det kan man se i blicken
MIA!!!
(Maja och Frida hade gått och letat efter mig när jag var ute på promenad.
Här hittar de mig!)
Här vill hon egentligen inte fotograferas, men hon ställer upp för min skull.
Hon kan verkligen det här med att modella!
Alexander tränar cykling.
Snart är det dags att höja upp stödhjulen säger hans ömma fader…
Varje gång Per satte igång sågen sprang Maja runt huset för att rädda sina öron från oljudet. Hon var sååå söt! ”Vi måste gömma oss nu, Mia!”
Alexander är en så underbar storebror. Här har han lämnat sin egen cykel och hjälper Maja genom att putta hennes lilla trehjuling där hon tycker att det lutar för mycket.
Det jag tänker på när jag ser den här bilden är att Maja är lärd av sina kloka föräldrar att ”cykel = hjälm på!” Så även för en trehjuling. Hon lär nog inte glömma hjälmen när hon blir stor.
Maja har pallat äpplen från farmor Kinas träd.