Det här ovanför är inte en helt vanlig syn i vårt hus. I alla fall inte nu längre när våra barn är snart 20 och 21 år gamla. Det här var dock vad som mötte mig så fort jag öppnade dörren i morse. Tre stycken plasthundar stod på vakt på lådan där vi förvarar våra dynor och hängmattor. Så blir det när man har barngäster. Voff!!
Det var min lillasyster med familj som sovit över och det första vi gjorde idag var att ta en kort promenad ner till fåren och deras lamm. Vi läste instruktionen om vad man får och inte får göra kring fåren och klev sedan in för att hälsa. Det får man nämligen!
Man får inte mata dem med något annat än gräs, men de verkade inte vara så sugna på det för de åt inget av det som Noah och Tilda bjöd på. De tuggade dock frenetiskt och vi började nästan tro att de, precis som korna, idisslar. Nu har jag googlat och det har visat sig att de faktiskt gör det. Där ser man. Man kan lära sig något varje dag!
Määä!
Min och Susannas pappa var med på promenaden och på vägen hem genom granskogen tog jag den här bilden i smyg. Tilda var på väg rakt ut i skogen så hon är tyvärr inte med på bild.
Hon är dock med på den här bilden där hon lånat en av mina otaliga simringar! Hon är ingen badkruka hon inte. Jag gillar den sorten!!
Noah var inte riktigt lika sugen på att bada i havet även om han faktiskt påstod att det var TRETTIO grader i vattnet…. Det var tydligen det som termometern visade 🙂 (Egentligen sa den 21 grader)
Jag badade självklart. Det gör jag alltid. Jag kan inte låta bli!
Precis som jag inte kan låta bli att fotografera utsikten då och då…
Något jag däremot alltid låter bli är att simma till flytbryggan. Jag hatar tång, abborrgräs och blä under ytan. Sånt finns på väg dit ut. Jag föredrar sanden som är vid bryggan 🙂 Så mycket som jag gillar att ligga i blöt så önskar jag faktiskt att jag inte var rädd för eländet under ytan.
Per, Daniel (Susannas man) och Marcus var och spelade golf på förmiddagen och när de kom tillbaks till ön sprang de direkt ner till bryggan och hoppade i spat. Det är bättre här än i stan kan man konstatera!!
Nu är Per och jag ensamma här ute i huset. Vi har precis bokat bord på Högmarsö Krog till imorgon kväll och Per har just bjudit på en god ”starter”. Än så länge vet han inte vad vi ska äta till middag, men jag kan lova att det kommer att bli riktigt gott! Det blir det nämligen alltid!
Ja just ja – sen skrev jag något i rubriken om en ny simring. Då ska jag väl skriva något om den också. Glädjen i magen som gjorde att rubriken blev som den blev handlar om att Per återigen tankat på Statoil. Den här gången blev det en illrosa simring!!!