Det var ju så väldigt vackert väder i morse så vi packade båten och drog ut på sjön. Vi gick i land på en av våra favoritöar som ligger nära hemmahamnen. Under dagen såg vi sedan hur ovädret drog över fastlandet och vi njöt av att vara för långt ut från land för att det skulle nå oss 🙂
Jag tror jag blir tokig på de människor som tror att naturen är en soptunna. Lägg för fasiken av med att slänga sopor i skärgården. Om inte – STANNA HEMMA I STAN!
Jag och Per plockar upp skräp av alla möjliga slag nästan varje dag här ute i skärgården. Oftast är det långt ut på någon öde ö, där personen som skitat ner antagligen tror att det kommer ligga gömt länge. Så är ju inte fallet, utan istället får jag och Per plocka upp plastpåsar, glasflaskor, engångsgrillar och annat skit. Vår båt är ingen sopbåt, men jag har ändå alltid soppåsar med mig så att jag kan plocka upp skiten och ta med den hem till en soptunna där skiten hör hemma.
I morse handlade det i och för sig bara om en liten ölkapsyl, men den låg mitt på vår brygga och jag var redan sur, för igår kväll trampade Per i ett tuggummi på samma brygga. Akta er för min ilska. Nu pyr det snart genom öronen!!!
Marcus har kommit ut till ön och vi har sjäkvklart ätit kött (jag åt korv) till middag. Killarna gillar ju det skarpt! Efter middagen tog jag disken (Per lagade ju maten) och killarna la sig i solstolarna (trots den sena kvällen) och chillade. Ser mysigt ut!!
Jag är känd på ön för att bada i havet ofta och länge. Inte så sällan gör jag det med någon form av badleksak.
Flytetygen beror delvis på underhållningsvärdet, men också på mitt dåliga knä som gör att jag inte kan ta riktiga simtag utan att knät vill gå ur led. Med t.ex. en badmadrass så kan jag ligga i plurret länge utan problem.
Idag tog Per och jag fram två stora simringar. Den ena är så gigantisk att man aldrig skulle få för sig att blåsa upp den med lungkraft. Med en luftmadrasspump är det faktiskt ändå så jobbigt att Per och jag fick dela på jobbet…
Den som Per valde var också stor, men inte lika hysteriskt stor. Tyvärr lekte Per lite för våldsamt med den så den finns inte längre med oss…
Jag sörjer dock inte! Istället gläds jag åt min barnsliga badkompis och tänker istället att det är tur/skicklighet att det finns fler simringar, luftmadrasser och flytfåtöljer i förrådet! Vad blir det för färg och typ imorgon tro??
Det tog lite tid, men till slut bestämde vi oss för att åka ut med båten en sväng. Vi åkte först till de två ställen där vi oftast träffar säl. Vi hade tur och fick lyssna på deras sång på båda ställena.
Jag fascineras alltid väldigt mycket av sälar. De sjunger och bråkar samtidigt. Är de glada eller är de arga? Jag vet inte, men jag älskar dem!
Man skulle kunna tro att det skulle räcka med en bild på sälarna, men jag har så svårt att välja så det blev många….
Vi brukar stänga av motorn och så driver vi förbi grynnan där de ligger och vilar sig. Så gjorde vi även idag. De tittar alltid väldigt nyfiken på oss, men vi är tysta och försöker att inte skrämma dem. Å så är vi inte så nära dem som det faktiskt ser ut på bilderna. Idag använde jag teleobjektiv.
Vi åkte sedan vidare till en annan grynna. Den är mycket mindre, så här brukar det oftast bara ligga en enda säl. Idag var de dock tre stycken som försökte ligga kvar trots vågorna som de snabbgående båtarna skapar.
Nu var vi ju inte bara på sjön för att titta på sälar. Nä, vi hade även med oss lunch och började kika efter en kobbe att lägga till vid. Vi var ganska sent ute, så de ”vanliga” öarna var upptagna och i ”motorbåtsvärlden” visar man hänsyn, så ligger någon redan vid en ö, så åker man vidare. Det är tvärtemot hur det fungerar i ”segelbåtsvärlden”. Där verkar en mast inne vid land innebära fritt fram för alla andra segelbåtar att också lägga till där. Jag antar att det har att göra med att man då vet att djupet räcker till för kölen.
Vi hamnade på en lite kobbe söder om Svartlöga där varken jag eller Per hade varit förut.
Oftast har vi med oss brassestolar och det brukar vara svårt att hitta ett ställe som är tillräckligt plant för att ställa den på. Idag hade vi inte haft det problemet. Om vi hade haft några stolar med oss 🙂
Ser ni Per i bilden nedan?
Börje Salming pratade i Sommar i P1 häromdagen. Han avslutade sitt program med orden ”Det är här jag har mina rötter, ska jag dö någonstans så ska jag dö här.” – Så känner jag för min skärgård!
Emma har länge velat ha solsängar här på landet. Så man kan sola även liggande på mage. Idag har vi letat lääänge och till slut hittat två stycken!
Nu hoppas vi på sol när hon kommer hit!!
Pappa har en gammal cykelkärra som vi använder till allt möjligt. Den har varit med om att köra allt från barn till bensindunkar och granris. Den får nästan alltid köra mer än det tål. Den slits hårt och därför tyckte Per att det var dags att ge tillbaks lite kärlek till den och strippade ner den för att sedan bygga upp den igen med fräscha delar. Den har redan tidigare fått fräscha nya däck och sidor, men nu var det dags för själva botten och ramen.
Medan Per fixade med kärran, ropade Kina att jag fick ta rabarber av henne om jag ville. Det ville jag! Jag kokade därför sommarens sista rabarbersaft. Säsongen är ju över nu snart. Vi får njuta av de här två sista flaskorna så länge de räcker och sen är det bara att vänta tills nästa år.
Idag har det varit ömsom sol och ömsom mulet. Varmt ibland och svalare ibland. Konstigt väder. Det syns på de bilder jag tog när jag gick ner för att ta mig ett bad att ljuset är otroligt viktigt för hur en bild blir, och att det varierade hela tiden syns också 🙂
Hemma vid huset släntrade jag förbi pappas tomt och kikade på deras blommor där det var fullt fart av små ”kryp”. Jag önskar verkligen att jag hade ett makroobjektiv så jag kunde ta riktigt härliga närbilder. De är ju så fina de små liven!
De har blåbär i trädgården. Dock är de allt annat än blå…
De har många blommor här och var. Här är liljor av någon sort.
Nu är Per ute och springer så jag tänkte sätta mig på altanen (där det just nu är soligt) och läsa i min bok. Det är semester!!
Grattis Pappa och Kina!!
Idag är det 35 år sedan ni gifte er och vi alla stod på Lindefors trappa i våra finkläder 🙂
Jag höjer ett glas i er ära!!
Har ni någon gång känt att era händer luktar av något ni tagit i tidigare trots att ni tvättat händerna? Jag känner till exempel av när jag ätit räkor, eller när jag hackat vitlök eller nåt sånt. Enligt min bror och svägerska ska den här tvålen vara en mirakeltvål för att få bort lukt!
Bra-att-ha-tvål!!
Hur ofta blir man inte tokig på att man glömt köpa just den kryddan man behöver? Idag planterade vi några i vårt kök vanligt förekommande ”grönt” i en balkonglåda utanför dörren. Känns helrätt!!
Bra-att-ha-låda!!