Ibland kan jag jobba i timmar med någon tråkig ”måste-syssla” här hemma. Jag kan t.ex. sortera tråkiga papper, stryka, städa eller rensa bland bilder på datorn. Allt utan att tycka stt det är tråkigt eller gnälla.
Men…
Ibland kan jag dra mig för att göra den enklaste lilla syssla. Det kan ta flera veckor innan jag tar tag i det. Allt bara för att jag tror att det ska vara supertråkigt.
Men…
Oftast inser jag att det inte alls var så hemskt som jag trodde. Alldeles nyss tog jag t.ex. tag i uppgiften att gå ner till förrådet med de små julsaker som jag hade missat när jag packade ner julen. De har stått framme i flera veckor och dammat. Att bära ner grejerna och packa om allt i julkartongen tog kanske en kvart… Det var inte hemskt. Dessutom var det riktigt skönt att bli av med grejerna.
Hur kommer det sig att jag skjöt fram det så länge?