Imorgon är det dags igen. Dags att kolla hur mina ögon mår. Förhoppningen är att inte har grön starr. Jag oroar mig redan. Jag inser självklart att det är resultatet jag ska oroa mig för, men just nu är det själva undersökningen fjärilarna i magen fladdrar omkring för. Jag har väldigt svårt för att ha nåt mot ögat. Varje gång blir läkaren irriterad på att jag rör mig så fort maskinen närmar sig ögonen. Jag vet att de bedövat mig, men jag ser ju fortfarande den kommer mot mig och instinkten att skydda ögonen är stark. Tänk på mig imorgon klockan tre…det är då jag börjar vrida mig i läkarstolen…
Jag är en fånig fegis. Jag vet.