I morse trodde jag att det skulle bli en helt vanlig mulen dag hemmavid eller kanske att Per och jag skulle ta en Vaxholmsbåt upp till Arholma. Så blev det inte.
Istället åkte vi in till Norrtälje och bunkrade lite inför helgens besök (Pers pappa kommer och hälsar på) och åkte sedan vidare till Vätö. Vi hade nämligen fått ett telefonsamtal som innebar middag hos vännerna Christer och Sannah. När vi kom dit hoppade vi dock ner i deras båt och åkte vidare till Lidö där vi intog fördrinken.
Medan vi satt och pratade såg vi hur Sjöräddningen gled in och lade sig vid bryggan och eftersom vi är nyfikna så gick vi ner och frågade om vi fick komma ombord. Det fick vi!
Killarna var väldigt imponerade över all teknik. Själv stod jag mest och babblade med sjöräddarna och räddningstjänstpersonalen (som idag var ute på en kontrolltur av skärgårdskrogar eller nåt sånt…) Det visade sig att vi som alltid har en nykter kapten, alltid har extra bensin i dunk och kör med både sjökort och plotter har gjort allt vi kan för att slippa använda oss av de här killarna. Vi håller tummarna!
Vi åkte sedan tillbaks till Vätö för att fortsätta ”middagen”
Idag, som så många andra dagar under sommaren, blev det grillat!
Efter middagen gick vi ut på promenad. Vi gick utmed vattnet till Vätös gamla stenhuggeri.
Vätö är ju känt för sin granit och här i skogen och längs med stranden var det verkligen tydligt att människan använt sig av stenen. Det här stora fundamentet, som står mitt i skogen, är dock gjord av italiensk carreramarmor och står här då den inte klarade tyngden av Birger Jarls staty. Istället fick man göra ett fundament av Vätö Granit. Den står idag på Riddarholmen i Stockholm. Med statyn ovanpå.
Under tiden som stenhuggeriet var aktivt så satt tydligen arbetarna ibland här ute på klipporna och väntade på smuggelspriten. De passade då på att rista in sina namn i stenen. Det ville vi såklart se. En del av dessa namn är över hundra år gamla…
Den ovan är från år 1901.
Vart man än går så är stenen trasig och ser arg ut…
De här pirarna är tydligen spillmaterial. Man dumpade ut stenen här för att bli av med den.
På en av klipporna, blickandes ut över havet, står ”Länsman”. Tydligen var han ute och jagade tjuvfiskare på isen när han gick igenom över en grynna. Den grynnan heter numera ”länsman”.
Tänk vad mycket jag fått vara med om idag som jag verkligen inte visste om i morse när jag vaknade!
Tack Christer och Sannah för dagen!