Min lördag började väldigt tidigt. Av någon anledning vaknade jag redan kvart i sju och var pigg. Eftersom jag inte hade dragit ner mörkläggningsgardinen (utan nöjt mig med att dra för gardinerna) så såg jag att solen redan var uppe. Det gjorde det mycket svårt att stänga ögonen igen. Istället gick jag upp och åt frukost.
Efter frukosten tog jag med mig kameran och gick ut på promenad. Hur skulle jag kunna låta bli?
Solen hade inte hunnit upp på himlen ännu, så vår tomt låg mestadels i skugga. Solen gav dock hopp om en bra dag!
Jag tror att det är 120 meter från vårt hus till havet. Därför var jag där snabbt. Genom träden såg jag havet.
Gräset går ända ner till vattenbrynet och i gräset hittade jag TJUGO trädgårdssnäckor. De här sniglarna tyckte jag var söta tills för några år sen. Då började de nämligen föröka sig i ovanlig takt. De syns överallt nuförtiden. De är fortfarande söta, men ljudet de avger när man kliver på dem är INTE trevligt. Jag gick därför försiktigt!
Svartlögafjärden hade ett blått tak med små vita slöjmoln som prydnad.
Vassen är vacker om man tittar noga.
Jag fortsatte längs med stranden och längs med stigen lyser lingonen med sin röda färg. Sedan förra veckan har de verkligen mognat. Jag tänker inte plocka några, men jag har hört att pappa och Kina har varit där och fått med sig några av dem.
Stranden nedanför oss är väldigt långgrund. Stenarna på botten sticker upp ur vattnet nu eftersom det är så lågt vatten.
Jag fortsatte längs med stranden och satte mig ner då och då. Här står jag och lutar mig mot ett litet bord som står vid stranden. Då och då satte sig trollsländor på mig. Jag var väl varm och go’ 🙂
Jag gillar hur träden växer hela vägen ner till stranden. De där träden räddar oss från den värsta vinden när höststormarna drar in över oss.
Trollsländorna verkar gilla sensommarvärmen. Här fångade jag en på bild när den solade på en sten.
De två stora stenarna nere vid bastun och bryggan står inte längre torrskodda som de gjorde förra helgen. Högtrycket har lämnat oss antar jag.
Bästa läget måste väl ändå vara här? Detta är mindfulness när den är som bäst!
Nere vid bryggan växer blåhallonen. Just de här blev senare under dagen plockade av en av mina grannar som trodde de var björnbär. Nu vet hon att det är blåhallon 🙂
Promenaden fortsatte ut i skogen som på grund av trädkronorna var mycket mörkare. När jag kom ut ur skogen var jag hemma igen. Hela varvet var avklarat!
Efter lunch på altanen, lite Harry Potter i högtalarna och en kaffepaus hemma hos pappa var det alldeles för varmt på land. Jag tog därför en tur över till grannen där min barndomskamrat satt och avslutade sin lunch med sina föräldrar och två av sina barn. Jag fick dem att följa med mig ner till stranden för ett bad.
Solen sken som en tok och när vi mätte upp vattentemperaturen insåg vi att det var sjutton grader i vattnet och arton grader i luften, så det var klart badbart! Tre av oss badade ute vid badstegen, men minstingen i sällskapet ville hellre bada inne vid stranden så vi gick dit.
Här kommer han tillbaks efter en liten promenad i det grunda vattnet. Hans storasyster följer med som sällskap.
Efter badet satte vi oss vid bastun och lapade sol.
Vi fick sällskap av min kamrats föräldrar och de bad mig fotografera molnen som syntes över fastlandet. Självklart ställde jag upp! Det är ofta så där. Att vi har sol och blå himmel medan fastlandet får nöja sig med moln. Det finns säkert någon bra förklaring till detta, men oavsett så är vi klart nöjda över vår ö i solen.
Nu hänger mina badkläder på tork och jag ska gå över till mina föräldrar som nyss gick förbi och berättade att kaffe latte serveras på deras altan och att de just plockat ytterligare tre liter lingon.
Jag har det bra (fast Per är i Japan)!