Per och jag har varit i Hässelby Villasatds kyrka idag. Vår vän har gått bort och idag var det begravning och dags att ta adjö.
Solen sken och himlen var blå denna konstiga skottdag då min hjärna försökte förstå och ta in detta konstiga – att ta ett sista farväl av en vän.
Jag är tacksam att vi fick vara där, hos vår väns barn, familj, släkt och vänner. Tacksam att få krama, gråta, skratta och minnas.
Jag skrev mitt första blogginlägg den 26:e Februari 2009. Jag har alltså precis i dagarna startat det åttonde året som bloggare. Det är lite tokigt när man tänker på det.
De här fina apnävarna fick vi igår av vår vän Robert. Han har suttit och knutit dem åt oss. Så omtänksamt!!
Den rosa är min. Den ska jag, som ni ser, ha som nyckelring. Den orangea har flyt- och reflexfunktion och den ska Per sätta båtnyckeln på.
Perfekta presenter! Tack!!
Av någon underlig anledning kunde varken jag eller Per sova i morse. Vi var båda vakna före klockan sex. När klockan var tjugo över sju gav jag upp och klev upp ur sängen. Jag valde att tror att det var min kropp som längtade som en tok efter dagens besök 🙂
Erica och Robert kom vid tolvtiden och då gick vi raka vägen ut i solen! Eller åtminstone ut i det soliga vädret!
Vi gick hela vägen till Sollentuna Centrum där vi åt en lunchsushi och drack en lunchkaffe. Dessutom inköptes gott surdegsbröd och en lottorad lämnades in.
På vägen hem skulle Erica visa hur marklyft går till, men hon tyckte tyngden på utegymet var fånig. ”Det kan inte ens räknas som marklyft…”
När vi kom hem så intog vi mitt lekrum och pysslade i några timmar.
Erica hade inspiration och jag hade absolut ingen alls! Otroligt konstigt! Erica skapade dock hur mycket fint som helst!!
Den här tjejen har inte ens jobbat två år hos oss, men ändå är hon verkligen omtyckt av precis alla. Hon slutade idag och jag sörjer inombords. Jag förlorar verkligen en bra kollega. Sofie är toppen. Och snygg 🙂
Idag var jag på Synsam och gjorde en synundersökning. För ett år sen exakt på dagen var jag på gluakomscreening, men idag var det alltså inte ögats hälsa som undersöktes utan själva synen.
Det visade sig att jag ser precis lika dåligt som jag gjorde för två år sen. Jag behöver inte byta glasögon eller linser. Vid min ålder är detta goda nyheter. Det vore ju inte oväntat om åldersseendet tog fart rejält…
När jag kom hem från jobbet låg det härligt oranga kuvert i brevlådan. Pensionsbeskedet var förr om åren inget jag brydde mig om, men efter en utbildning i ämnet så älskar jag kuverten. Jag slet upp mitt kuvert och rusade upp till kontoret. Där jämförde jag informationen mot förra årets kuvert. JIPPIE!! Utfallet är bättre!! Tjoho. Det lönar sig att bry sig om sin pension. Det är ju 20 år kvar tills jag blir pensionär om staten får som de vill, men bara 13 år om jag får som jag vill, så ”bry mig” måste jag!!
Nu väntar jag otåligt tills Per kommer hem. Hans kuvert är ju oöppnat….
I alla fall en liten stund till…
Min härliga kollega äter ofta kanel. Så ofta att hon har kanel på jobbet.
Det är ju jättegott med kanel på fruktsallad, på keso och på gröt så jag förstår henne.
Hon har självklart provat många olika sorters kanel och hon vet vilken som är godast.
Jag frågade henne om det och berättade sedan för Per om vad hon svarat.
Det var en månad sen. Vi har letat och letat och letat. Ej funnit.
Per trodde till slut att kanelen från himmelen inte fanns, men nu har jag fått en burk av min kollega!!
Nu väntar jag med spänning på de bästa smaklökarna i världen! Per är på väg hem från Trondheim. Är detta kanelen vi måste fortsätta leta efter hela livet???
Alvik Strand – Det är där ni hittar mig nu på dagarna.
Byggnaden i Karlberg som jag jobbat i under sex år ska rivas och göra plats för ett nytt hus med lägenheter. Vi har vetat det ett tag och de som ansvarar för lokaler i vårt företag hittade alltså ett ställe i Bromma, Akviks strand, där vi från och med idag ska husera.
Det var mycket konstigt att styra bilen på helt nya vägar, parkera i ett nytt garage, sitta på ny stol vid nytt bord, med ny bordsgranne och inte veta var kök, toa och printerrum fanns, men det blir nog hemmavant snart och utsikten är det ju inget fel på!
Igår såg vi The Intern med DeNiro och Hathaway och knockades av hus underbar den var! Är ni över 40 fattar ni hela grejen, är ni yngre kommer ni ändå få ut mycket av den. Se den!!
FANTASTISK FILM, SUPERSKÅDISAR, BRA BUDSKAP!
Anledningen till att vi såg filmen var för att vi varit inne i stan. Där åt vi på Urban Deli på Sveavägen. Superställe!!
Sen gick vi på Chinateatern och såg på Jersey Boys.
När det var dags för paus gick Per och jag hit…
…till tunnelbanan. Musikalen var nämligen såååå tråkig att Per somnade och jag tröttnade. Vi åkte hem istället för att lida oss igenom andra akten.
Hemma såg vi bästa feelgoodfilmen ever!!! The intern.
Vi har hängt hemma hos Emma ikväll. Hon behövde hjälp med lite grejer så vi åt middag med henne och sen satte vi igång. Bland annat satte vi upp en tavellist på väggen och två taklampor över köksbordet. Det bästa var dock att få umgås med bästa dottern! 
Innan borrningen satte igång mätte vi noga med laser!
Sen satte Per igång!
Emma och jag drack kaffe, kom med hejarop och pussades!
När de två taklamporna satt på plats satte Per igång med tavellisten!
Emma var glad när vi var klara. Julgran och bord slängt i grovsoporna, avlopp rensat, balkong städad, tavellist på plats…
…och ljus över matbordet!!!