Per och jag var på lägenhetsvisning för en vecka sen. Det blev inte den lägenheten men nu letar vi lyor i samma område nästan varje dag.
Vi föll verkligen för stället! Håll tummarna för att jag får anledning att parkera Ärtan där fler gånger!
Lördag 8:e Oktober – födelsedagskalas för mamma!
Mamma Britta hade bjudit in till kalas och hennes två väninnor och hennes tre döttrar med familjer var på plats.
Hon hade fått flera fina blombuketter…
Tårta!
Mina barn var på plats och grattade sin mormor.
Paketöppning!
Syrran och hennes son Anton busade.
Mor och döttrar!
Grattis på födelsedagen från familjen Hertz!
I bokslutet pratar vi aldrig veckodagar eller datum. Vi pratar arbetsdagar.
Dessutom pratar vi inte svenska utan håller oss till det internationellt mer funktionella engelska språket 🙂 Arbetsdag/Workday.
Idag är det workday 5, det vill säga den femte arbetsdagen i månaden, och jag har mycket att göra. Det har jag alltid den här dagen.
Idag åkte jag dock från jobbet vid halv sju och drog direkt till ön för att fortsätta jobba där. Det betyder nämligen att jag kan vakna här i skärgården imorgon bitti.
Just nu ser min arbetsplats ut som på bilden. Inte helt fel så här på WD5, Workday 5.
🙂
Marcus och Sofie har bott hos oss i drygt två och en halv vecka nu. Deras lägenhet är typ obeboelig under ett stambyte så de bor i ett sovrum vi normalt inte använder tills det är klart.
Vi har märkt att vi är ovana vid att anpassa oss till andra, vi förvånas när badrum är upptagna, fascineras över hur fort soppåsen fylls och andra oviktiga saker som ändras när man är fyra istället för två.
Det funkar dock riktigt bra. Ingen har fått spel ännu 🙂 Värst måste det ju verkligen vara för Sofie som bor med svärföräldrarna, men för mig och Per funkar det fint. De unga tu sitter faktiskt mest på kontoret och pluggar…
Jag är trött idag. Det är kväll och jag och Per sitter i soffan efter att ha varit på en halv fotbollsmatch i kylan i Danderyd. Sofie spelade och vi ville gärna se det, men efter halva matchen höll vi på att frysa ihjäl och åkte hem. Marcus är dock kvar med tre filtar 🙂
Här är några bilder från dagen innan det blev så kallt.
Massvis av hägrar (fler än vad jag lyckades fånga på bild) kom flygande över vårt hus i ett typiskt fågel-V.
Gårdagens blåst var som ”bortblåst” idag 🙂
Himmel och Hav ser nästan likadana ut.
Det här vädret är som gjort för båtåkning. Synd den ligger på land.
Sol i himlen. Sol i havet.
Jag gillade att upptäcka min granne Jenny sittandes och tittandes ner mot havsbotten. Ser ni henne?
Hon fascinerades över hur klart vattnet var och hur tydligt gruset på botten syntes. Det gjorde jag också och tog en bild såklart.
När jag satt där på huk kunde jag inte låta bli att ta den här bilden. Jag älskar blått!
Och grus 🙂
Framme vid bryggan tog jag en bild som jag tagit många gånger förut.
Pappa och de andra karlarna tar upåp de sista båtbommarna inför vintern.
De här bilderna ska jag etsa fast i hjärnan, för nu kommer en vecka med stadsbilder… Tack för i helgen Skärgården!
Idag vaknade jag på ön – bästa sättet att vakna!
Vi käkade en så långsam frukost som anstår en lördag och sen tog jag kameran i näven och gick ut. Jag hann bara till altanen innan första bilden togs.
Den där jäkla tallen (som jag beställde fällning av för mer än ett år sen) har tydligen tappat ”några” barr…
Sen kom jag inte många meter till innan jag tog en bild på den här gulgröna hasseln. Fint liksom…
Nere vid vattnet blåste det en hel del. Vassen lutade…
Vass är vansinnigt jobbigt, men fint, eller?
Solen värmde som vore det värsta sommardagen!
Efter en stund ringde Per och sa till mig att komma upp från vattnet. Det var dags för kaffepaus!
Direkt efter kaffet gick jag ut igen. Att gå med en kamera är nog mitt sätt att slappna av och samla energi. Ja, så är det nog!
På gräsmattan växte den här väldigt lutande svampen. Fint!
Höstfärgen rött!
Jag vet inte om någon plockar lingon nuförtiden, men det finns gott om dem nu.
Höst höst höst – rött!
Strandkanten
Strandkanten, skogskanten, solglimten och flygplanet!
Y-bommarna upptagna för säsongen. Vackra som ett konstverk!
Största delen av bryggan borttagen för att ge plats för en ny. Den förra var 40 år gammal, så all heder åt den, men nu är det dags för nytt. Här ser ni pappa kämpa på med operation ”borttagning brygga”.
Bara betongen kvar…
När jag var liten var det bara betong på bryggan. Jag gillar den dock bättre som klädd i trä.
Idag var det röjardag i Pappas förening. De är tio hus som ingår i det gänget. Överallt där jag gick såg man härliga grannar som gjorde någon form av nytta. Det kändes lite ”så där” att gå omkring med kamera och ”lulla”….
Här hittade jag dock ett roligt löv, som var hälften grönt och hälften gult.
Som tur var så bad pappa mig att fylla i hålen i vägen, så jag fick något att göra. Jag letade länge och hittade bara sex hål, men de fyllde jag så noggrant jag kunde 🙂
Per jobbade med Bubbel. Hon behövde lite kärlek, städning och röjning. Det gör hon ju varje år. Det är inget jag gillar att delta i. Det är för många spindlar involverade i den grejen… blä!
Nä, jag fotograferar hellre!
Eller ställer mig vid vår soptunna och fångar Pokemons 🙂 När man står där ser det ut så här – Pappas och Kinas hus till höger, Oves vita bil till vänster. Min barndoms väg.
Min svamp i annan vinkel. Undrar vad det är för svamp?
Är det inte fel säsong för den här lilla gulingen?
Jag gick omkring i shorts och t-shirt när jag var hemma på min egen tomt. Det var ju ändå 1:a Oktober idag så jag när jag lämnade tomten klädde jag på mig. Vad skulle alla hårt jobbande grannar annars ha tänkt? 🙂
Min mamma ringde mig när jag gick längs strandkanten. Jag satte mig då under en al och kikade på den här utsikten. Det var ett bra samtalsställe!
Medan jag pratade med mamma hörde jag hur grannarna samlades nere vid bastun och den ”strippade” bryggan. Det lät trevligt, så jag gick dit så fort jag lade på luren!
Tänk vilken tur jag har! Jag är uppväxt här (året runt – varje jäkla dag), har lekt med sommargrannarnas barn och säkerligen varit i vägen och varit jobbig så där som ungar är, och nu umgås jag fortfarande med samma grannar. Visst finns det några hus där människorna bytts ut, men i väldigt många hus bor exakt samma människor som förr!
Jag gillar verkligen att jag kan prata med alla grannar här, att jag delar historia med så många av dem och att jag skulle kunna gå hem till varenda en av dem och be dem göra mig en tjänst om jag satt i klistret. Det är här är bra folk!!
Ni som känner mig vet att jag kan bada i nästan vilken vattentemperatur som helst. Det är liksom inget som jag behöver kämpa för. Jag har det sååå mycket jobbigare med värme. Jag kan t.ex. inte basta eftersom jag inte kan svettas. Ni som inte känner mig så väl, vet det nu 🙂
Här står Matilda och hennes kompis och när jag frågade henne om det var varmt i vattnet så sa hon direkt ”ja”, men sen lade hon till ”eller det beror på vad man menar”. Då frågade jag henne om det var varmt nog för att bada och då log hon och sa ”ja, självklart!”
Matilda är nog faktiskt precis lika bra på att bada som jag är. Det har hon alltid varit!
Medan jag fortfarande stod och latade mig vid kaffekoppen, var Stefan och Pappa redan ute och jobbade med ”operation borttagning brygga” igen…
Lite här och var hittade jag dock fortfarande grannar som inte kommit igång med jobbandet igen. Visst ser det härligt ut?
Bästa Bengt var dock igång igen. Bastun fick ny färg!
De var inte de enda som jobbade – Jenny, Anders och Janne kapade ved för fullt
Gillar’t!
Yttersta tippen av bryggan är nyare och behöver inte tas bort. Borttagningen av den biten har nämligen isen klarat av helt själv för några år sen, så den får ligga kvar nu.
Den inre delen ska dock BORT. Här kör Stefan gammalt virke till skräphögen och pappa kämpar med att ta bort alla järnfästen ur betongen.
…och jag fortsätter fotografera. När jag tog den här bilden höll jag på att skita på mig när jag helt plötsligt, från ingenstans, hörde ljud bakom ryggen. Inget konstigt, bara en härlig granne. Och bilden blev tagen trots allt!
När jag kom hem igen så tittade jag på vår otroligt vackra röda husfärg. Den är verkligen bäst i hela världen!! Dessutom håller den hur länge som helst. Demidekkare målar gärna, men inte så ofta 🙂
Väl hemma igen fick jag hjälpa till med båtfix. Nu var det båtdynorna som skulle göras superrena inför vinterförvaringen.
Jag fick dock en ädel dryck av min make, så jag led inte så värst 🙂
Innanför fönstren satte Per en bulldeg. Han hade nämligen sett Roy Fares baka bullar i morse på TV4 och fått inspiration. (Nu när jag skrev det så kom jag på att jag lovade Stefan att berätta om Roys Nutellakaka som han bakat och hur god den var – vilken tur att jag kom på det – nu har jag berättat om det för Per…)
Per i bakartagen (och i skojartagen)
Bullar på G.
Här kan jag passa på att skriva anledningen till varför vi drack champagne så här i yttre skärgården…
Per börjar idag sitt nya jobb som CEO (Verkställande Direktör) på EIZO och det tyckte jag behövde uppmärksammas! Han har jobbat med väldigt många olika uppgifter på det företaget sedan han började där 1992 och älskar deras produkter (vem gör inte det??) och nu är det alltså dags för en ny utmaning!
Det här var faktiskt inget surt skit. Gott!
Nu är det kväll och jag sitter och väntar på middagen (jag lagar aldrig mat…). Hela huset doftar ljuvligt av kanelbullar och snart ska jag få lammfärsbiffar och annat smarrigt!
Här är det verkligen läge att citera min granne Janne ”Du har det så bra, att det bara kan bli värre, va??” Ja, jag har det så jäkla GÖTT!!
Tack livet för att jag fick denna dag.