Folk antyder att jag sitter för mycket med min telefon och säger att det var bättre förr. Jag vet inte det jag…. jag gillade mina telefoner redan på 80-talet när jag satt där ute på kobben miltals från civilisationen och bara hade telefonen som länk till världen.
Jag pratade så mycket i telefon att mina föräldrar gav mig ett eget personligt telefonnummer där jag fick betala räkningen själv. De hade helt enkelt inte råd att betala för mitt snack. Dessutom ville de väl kunna få några samtal själva antar jag. Det måste ju ha varit upptaget hos oss för jämnan innan jag fick eget nummer…
Nu är det med vemod som jag skriver att jag inte längre kommer ha någon fast telefon. I januari stänger vi ner numret och drar ur sladden. Vi har haft kvar den av sentimentala skäl, men nu har abonnemanget avslutats.
Så ni två (Mamma och Kina) som faktiskt fortfarande ringer oss på hemtelefonen: Nu får ni slå numren till våra smarta telefoner istället!