Diskvatten på fönstren…?

Frukosten idag var ingen kul historia. I alla fall inte om man tänker på hur fönstren såg ut när solen sken på dem. Jisses, vad skitiga fönster!!

170121 044

Jag rymde över till pappa och Kina för att undvika fönstren och för att se vad de höll på med. Per hade spring i benen och tog en springtur. Detta trots att han glömt sina löparkläder, så han klädde sig i överblivet gammalt ”skräp” (som hamnat här ute som kriskläder) och såg ut som Rocky Balboa i grå hoody, stora vida brallor och femton år gamla dojjor…


Bild ovan snodd från hans Instagram 🙂

Hemma hos pappa och Kina fick jag en god kopp kaffe och sen gick vi ut i solskenet och promenerade. Vi stannade till vid den här tallen och funderade på vad den var med om när den var liten, för att få en kluven topp.

170121 048

Som vanligt var det otroligt vackert nere vid vattnet. Sol och hav är liksom oslagbart!

170121 049 170121 052

Ett plan flög över oss, ovanligt nära marken…

170121 058

…man såg till och med loggan 🙂

170121 059

Vi fortsatte vår promenad längs med stigen och tog oss ner till bryggan.

170121 061 170121 068 170121 073 170121 084

Vi satte oss en stund vid bastun och bara njöt!

170121 087 170121 098

Sedan fanns det ingen återvändo – jag gick hem och putsade fönstren!

170121 100

Jag hade redan tankat ut dagens bilder ur kameran till datorn, när jag kom på att jag ville visa en ”efter-fönster-puts”-bild. Så jag tog den här bilden med min iPhone istället:

På den bilden såg man dock inte att fönstren var rena, däremot såg man att vi har utebelysningen kvar runt altanräcket, samt att solen höll på att gå ner och såg riktigt härlig ut. Jag högg därför tag i kameran och sprang (jo, jag sprang faktiskt) ner till havet för att försöka fånga solnedgången.

Jag lyckades med uppdraget, så tydligen klarar jag i alla fall en 120 meter lång ”löptur” 😉

170121 109 170121 126

Här hade jag tänkte avsluta dagens blogg. Bilderna var ju så väldigt fina! Fast det gör jag nu inte. Istället skriver jag så här:

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN, kära lillebror HENRIK!

Jag har ringt utan att få svar, jag har pratat med din telefonsvarare, jag har skrivit på din facebooksida, men jag vill ändå ta chansen att önska dig en härlig dag här också! Jag ringer dig igen senare idag och avslutar istället bloggen nu med en bild på de fina, och väldoftande, blommor som jag fick till jobbet av dig i tisdags. TACK! De fick följa med ut till skärgården och förgyller nu tillvaron för oss! KRAM

170121 041