Aldrig har det väl varit så skönt att få påbörja hemresan som idag. Jag är så sliten att bara tanken på att få en kram, den egna sängen och ett mål mat lagat av maken gör att jag blir tårögd.
Det verkade som att hotellet var glada att bli av med oss också. De hade pyntat jättefint för oss.
På flygplatsen lyckades personalen fotografera mig tre gånger, skanna min väska och stämpla mitt boardingcard tre gånger på 75 meters promenad. Dessutom spärrade de av ingången där de kontrollerade boardingkort ytterligare en gång och föste mig förbi hela den väntande kön. Jsg försökte neka, men de insisterade. Det är inte första gången jag utsätts för denna mycket konstiga behandlingen. Det gjorde ju inte att folk stirrade mindre på mig… Det syns ju rätt tydligt att vi är utbölingar.
På flyget som avgick 03:25 tog jag beslutet att följa min kropps innersta önskan. Jag sov. Obekvämt och eländigt, men så mycket mer behövt än frukost, film och umgänge. Line och Jeanette åt dock dagens första frukost.
På Hamad International Airport, 4,5 timme senare, i Doha hann vi ta en tur runt taxfreeshoppen innan det var dags för säkerhetskontroller och att gå till gaten.
HIA är en fin flygplats. Allt är nytt och fräscht. Uppe i taket går ett tåg som knappt hörs.
Nu är det dags att boarda – vi får se om mitt resesällskap gör som hobbitarna och kör på en ”second breakfast”!
🙂