Idag gick vi upp i ottan för att Per skulle skjutsa svärmor till tåget i Stockholm. Redan klockan halv sju var det 27 grader utomhus. Det är ju heltokigt! När Per och Ing-Britt hade åkt iväg gick jag ner till stranden. Kvart i åtta förväntade jag mig inte att ha sällskap, men när jag gick därifrån vid halv två hade jag fortfarande inte haft sällskap av någon. Lena och Lennart som sovit i sin båt hälsade såklart när de gick upp till Lenas föräldrar, Monica och Lasse, för att äta frukost och jag mötte även Anders när han kom ner och tog sitt morgondopp, men ingen höll mig sällskap på gräsmattan. Det var rätt skönt, men oväntat. Jag hade gärna haft sällskap. Istället lyssnade jag på ljudbok och låg och blundade och njöt.
Idag var det inte supersoligt hela tiden. Ibland var det småmolnigt eller lite ”sky-igt”. Varmt var det dock ändå.
När ambulanshelikoptern visslade förbi i full kareta stannade jag upp och kände mig enormt tacksam över att jag satt där i min brassestol och var frisk. Det ska man inte ta för givet!
Eftersom det blåste så körde kitesurfarna på som vanligt inne i sandviken. De tar verkligen över hela den grunda viken så att badarna får hålla sig på andra ställen. Det är tur vi har en egen bra strandremsa att bada från 🙂