Ytterligare ett år har gått mot sitt slut och för att öka på tacksamheten inför allt jag fått vara med om så skriver jag som vanligt en liten årskrönika. Här är ett axplock av det jag fick vara med om under året.
JANUARI
Vi började året med att be min snickar-lillebror Henrik om hjälp att sätta upp skåp i badrummet och att minska en dörröppning från hallen in i vardagsrummet samt, det som ni ser här nedan på bilden, att ta bort ett dörrfoder och istället sätta in karmar utan gångjärn och sånt. Detta gjorde vi eftersom dörren som satt där innan var i vägen oavsett hur man möblerade i vardagsrummet.
Pappa, Per och jag gick ut och tog ett känslosamt avsked till skogen som jag vuxit upp med och tagit för given. Nu skulle den bort, men vi ville ge den lite kärlek innan den skulle avverkas. Alla de här träden är historia nu….
FEBRUARI
Jag missade mycket av vintern under 2018. Detta eftersom jag åkte till Indien i tjänsten. Jag åkte till Nagpur närmare bestämt. Där var det verkligen inte kallt och kyligt. Nej, där fick jag känna på hetta både bokstavligt och jobbmässigt.
MARS
Väskan packades även i Mars. Då var det dags för den andra Indienresan i år, den fjärde totalt sett.
Hemma i lägenheten kom firman från Lammhult och bytte ut det skeva och sneda skåpet som vi haft ett tag. Vi köpte ju skåpet på nätet efter att ha funderat länge och väl på om det verkligen var värt pengarna. När det väl kom visade det sig att skåpet var snett som en romb. Detta syntes mycket tydligt eftersom dörrarna hängde helt rakt. Efter några samtal hit och dit så kom de alltså och bytte ut skåpet mot ett nytt. (Vi älskar skåpet idag kan jag berätta så det var värt allt besvär)
Den vinter jag hann uppleva i början av året, njöt vi av i skärgården.
Familjen samlades hemma hos Marcus och Sofie, för att fira Marcus födelsedag. Emma gick igång på att de levde med en tv som fortfarande hade skyddsplasten på och tog tag i problemet!
Vi var ute på den blanka isen och kände vintern slå emot oss.
Påsk var det också!
APRIL
Eftersom Marcus och Per åkte till Liverpool för att se på fotboll och umgås med andra karlar i släkten, så åkte jag och Emma ut till Yasuragi och njöt av varma japanska bad och fantastisk mat. Den teppanyakimiddagen är verkligen en av de bästa jag upplevt!
Vi satte igång ett Marvelmaraton och såg alla filmerna i tur och ordning. Nu i December återstår bara den sista filmen. Den har inte släppts ännu, så där har vi svaret på anledningen till varför vi inte sett den.
Isen låg ännu, så vi var modiga och tog oss ut med ispiggar och mod. Isen skrek och knakade men var rejält tjock!
MAJ
Då Pers storebror sålde sitt hus för att flytta till lägenhet så köpte vi deras fina gamla moped. Per blev som ett barn igen. Jag har tyvärr inte hittat en tillräckligt stor hjälm för mitt huvud, så jag har inte kört den (så mycket som jag har önskat).
Så här dags på året hade vi ännu inte riktigt vant oss vid kalhygget…. (det har vi dock gjort nu när året är slut)
Silverbröllop! Tänk – Per och jag firade 25 år som gifta. Vi som inte ens gifte oss direkt när vi blev tillsammans. Vi hade ju redan barn och hem när vi till slut slog till. Vi har verkligen varit ett par länge!
Demidekkare – MÅLAR GÄRNA MEN INTE SÅ OFTA!
Jag vet inte om det där med GÄRNA är så himla sant, men då det gått femton år sedan vi byggde och målade huset, så var det ju dags igen, så då satte vi igång. Grannen Ove var snäll och lånade oss en byggnadsställning. Utan den vet jag faktiskt inte om vi hade varit klara ännu…
Årets största tabbe gjordes nu i Maj. Jag följde med kollegorna upp på en höghöjdsbana och tänkte ”jag är inte höjdrädd så det kan ju inte vara några problem”, men tänkte inte på mitt stackars knä. Nu ett drygt halvår senare kan jag fortfarande inte gå normalt. Mycket sorg och ilska mot mig själv har jag lyckats känna sen i Maj. Hur dum får man vara???
I slutet av Maj och en liten bit in i Juni åkte vi med Pers bror Thomas och fru Ninni till Mallorca. Där firade vi både Ninnis och Pers födelsedagar och njöt av sommaren.
JUNI
Rabarbern är ju det första som ploppar upp ur marken när sommaren sätter igång. Jag gjorde som vanligt en god omgång saft. Det visade sig senare att bli den enda omgången eftersom sommaren blev OTROLIGT torr och varm. Rabarbern kunde inte vattnas som den borde eftersom vattenbristen var extrem, så den dog snabbt. Saften den gav i år var dock väldigt god!
Även om jag inte visat bildbevis på det så har vi umgåtts med våra barn hel hel del i år också. Här syns vi på bild när vi var på besök hos lillasyster.
Då och då kom de ju också ut till ön och hälsade på. Här fascineras vi av Pappa och Kinas fina och blomsterprydda pergola.
Så här i början av sommaren lade vi självklart i båten!
Nämnde jag att vi målade om huset?! Vi fick bra hjälp av Marcus som kom ut till ön bara för att hjälpa oss i några dagar.
JULI
Jag vet inte hur många timmar vi lade på att måla, men vi hann bli rejält less och tröttnade redan efter första månaden, men då vi vet att det kostar ca 140 tusen att anlita någon firma att göra detsamma, så knegade vi på…
Jag slet med den där målningen, men hade ju problemet med knät att ta hänsyn till så ibland satt jag bara och höll tillbaks tårarna och kände mig korkad. Varför klättrar man i träd, när man inte är en ekorre?
Sen var det ju någon form av fotbollstävling i somras också… VM? 🙂
Marcus gav oss tidigt i våras några små späda skott i ett mjölkpaket. Det visade sig bli enorma tomatplantor som växte och växte.
Båten Bubbel tog oss ut till alla vackra kobbar. Jag hade fyra veckors sammanhängande semester för första gången på väldigt länge och vi njöt av varenda sekund!
AUGUSTI
När det var som allra varmast (för det var en galet VARM sommar i år) så kom Pers mamma Ingbritt och hälsade på oss några dagar på kobben.
Våra vänner kom också och hälsade på. Dock bara några timmar. Vi hann dock med ett härligt besök på Furusunds Värdshus.
Ja just ja – Vi målade också….
…och njöt av skärgården!
Sommaren 2018 var den varmaste under mitt liv. Vi kunde inte sova pga den extrema värmen. Per finkammade internet och hittade till slut en AC som han importerade och fick ut till ön. Då blev det helt ljuvligt!
Vi blev bjudna på ”sommarfest”, men vi insåg såklart att det var en förtäckt 50-årsskiva, så vi tog med oss finballonger och åkte och firade Sannah på hennes stora dag.
SEPTEMBER
Vi fick en idé om en spalje vid friggeboden och Per satte därför i gång med det projekt vi funderat på i femton år – att ta bort den stora stubben vid knuten. Stubben försvann, men spaljen byggdes aldrig 🙂
Vi kände oss inkluderade när Pappas förening bad oss olja in bastudäcket på deras höstfixardag. Vi gjorde det så noga och bra vi bara kunde. Det kanske gör att vi får vara med nästa år också 🙂
Värmen höll i sig och jag badade så ofta jag kunde
Vi åkte ner till Göteborg och hälsade på Pers bror och fru i deras fina nya lägenhet.
Anledningen till besöket på den västra kusten berodde på att min svärmor, Ingbritt, fyllde 80 år!!!
Några veckor i förväg firade vi även min vän Thereses 40-årsdag!
OKTOBER
De små sakerna som irriterar i vardagen, är ofta så små att man inte gör något åt dem. Vi tog dock tag i ett av våra små vardagsirritationsområden ”skåpet under diskhon”
FÖRE
EFTER
Vi tog upp båten väldigt sent. Detta så vi kunde njuta in i det längsta och se höstfärgerna från havet.
Sen var det ändå dags att låta Bubbel gå i vintervila
Havet kan man ju njuta av ändå. Från land!
’NOVEMBER
Vi tog tag i det sista rummet i lägenheten. Hallen.
Emmas 25-årsdag firades hemma hos henne där hon bjöd på god mat och vackert leende.
Vi blev klara i hallen (så när som på en liten liten list)
Per var bortrest i tio dagar och jag tyckte det var supertråkigt. Det fick mig dock att gå ut och gå i Solna för att leta vackra saker. Jag hittade t.ex. tistlar.
DECEMBER
Under andra halvan av November hade Per slutat raka sig. Han hävdade att det var Movember och jag kunde inget säga utan fick stå ut med behåringen. När årets sista månad startade fick han dock nog och rakade av det. Här ser vi skägget under sin sista skälvande minut.
Jag åkte på en rejäl förkylning, som blev en bihåleinflammation med feber (som vanligt) som inte ville gå över.
Sofie syntes på tv igen då hon var central i Nobelmiddagens hedersgästers intåg samt då hon tog hand om kungen vid hans plats vid honnörsbordet.
Vintern var snö-lös så här långt, men vacker ändå.
Till jul kom SNÖN!! Vi njöt verkligen av den!
Precis som vi njöt av en lugn och stillsam liten jul hemma hos min lillasyster. Det var i och för sig första året någonsin som vi inte firade jul med något av våra barn (Marcus och Sofie firade i Karlstad hos Sofies mamma. Emma och Fredrik firade i Upplands Väsby hos Fredriks föräldrar), men vi försökte se glädjen i att de har många människor i sitt liv som älskar dem och såg fram emot att träffa dem vid annat tillfälle istället.
Tack för i år 2018! Nu ser vi fram emot ett lika härligt 2019!
