Idag var jag ledig. Jag hann göra en hel del nytta (som att hämta mitt nya pass och träffa min svåger för att lämna slupsnålen han tappade på mitt kalas och hämta remmen som ska göra att kameran flyter upp till ytan om jag tappar den under vattnet på Maldiverna) men jag hann också prova trettio bikinis….och jaga vidare tills jag kunde köpa två stycken innan maken kom hem och vi åkte till ön.
Jag ser att ”alla” lägger ut en bild på sig själva där vänstra sidan är en selfie från 2009 och den högra är från 2019…
Är poängen att man ska luras att tro att folk inte åldras? Eller är det tvärtom, att visa hur mycket man åldras?
Jag letade efter bilder i tekefonen och misslyckades totalt med utmaningen. Jag hittade dock en film från 2009 och blev helt matt. Det är vår favoritfågel PEPPAR!!
Tydligen är det så här, att när man fyller FEMTIO år, så firar man i tre dagar! 😉 Först firar man med maken på själva födelsedagen med bubblor och lyx på slott, sen blir man tydligen överraskad dagen efter!
I går kväll kom nämligen Martina och Göran och plingade på dörren för att kramas och säga grattis!
De hade med sig paket, som visade sig innehålla hemstickade ”tossor” och löften om framtida biobesök och middag därtill. Ljuvligt!
På tredje dagen (idag) firar vi igen! Idag kom föräldrar, syskon med familjer och mina barn hem till oss! Jag bjöd på smörgåstårtor och bubblor!
Jag tog många bilder under dagen, men om man är tjugotre personer i en trea så blir det inte så bra bilder. De flesta ser ut så här:
Jag bjuder istället på den här bilden där Per fångade oss alla på bild!
Eller nästan alla.
Mamma sitter där bakom i soffan någonstans, men syns inte så bra. Jag bjuder därför, självklart, på en bild som endast visar min fina mor med bubbelglaset i högsta hugg. Hon firar ju sin förstföddes dag!
Nu när jag är färdigfirad så det står härliga till, så sitter jag här och tittar på alla fina blommor och gratulationskort och måste återigen säga TACK!!! Tack till alla som skrivit på sociala medier, som gratulerat mig i verkliga livet, som gett mig kramar, som ägnat tid åt mig, som ringt mig, som skickat kort, som gett mig presenter – som uppmärksammat min dag. Jag är jätteglad! TACK
Jag fick direkt njuta av härliga blommor, för de här fina tulpanerna hängde på dörren igår! Tack Tesan!!
Precis bredvid blommorna står två kort. Det ena från min mor. Det andra från Pers mor. Tack snälla ni!!
Efter frukost åkte Per iväg för att göra några ärenden inför helgen. Jag satte på en spellista som hette ”BIRTHDAY” och njöt i fulla drag av musiken som spelades.
När Per kom hem igen, så åkte vi till Mall of Scandinavia och åt lunch på ett Kuro Kuro-ställe. Det var oväntat gott! Jag har velat äta där länge, men eftersom stället inte är så där jättemysigt så har det inte blivit av. Förrän idag!
Efter lunchen åkte vi till Ulfsunda Slott där vi checkade in i Ljuva Hem-sviten.
Här tänkte vi ta det lugnt och mysa hela dagen
Det var riktigt mysigt när vi klev in i slottet.
Här kommer vi ha det bra – tänkte jag!
Det är något speciellt med gamla byggnader!
När vi kom in i rummet så såg jag att Per hade fixat så en kyld flaska champagne mötte oss! Gott i gott gott!
Sen vankades det paket……
Enligt Per tillhör det konceptet med att fylla FEMTIO!! Jag log och höll med!
Efter lite härligt paketöppnande hittade jag ett par örhängen och ett halsband från Efva Attling i paketet!!
De här smyckena heter ”Don’t Judge! (If you haven’t walked my path!) och jag älskar dem!! På den snirkliga lilla vägen står texten… Underbart!!!
Per och jag mös i vår svit tills det började kurra i magen. Då gick vi till rikssalen på slottets andra våning!
Vår svit ligger i en av flyglarna, så när vi gick in till slottet fick vi njuta av den här bilden!
Per gick och letade upp lite champagne, medan jag gick runt och inspekterade slottets vackra rum….
När vi hade njutit av de miljontals bubblorna i champagnen gick vi ner till den prisbelönta restaurangen och avnjöt en trerätters middag.
Förrätten är alltid min favoriträtt, men ikväll var det något utöver det vanliga!! Det var SÅÅÅÅ gott! Vi bjöds på: Vaktel på två sätt, lökemulsion, champinjoner och tryffel med en buljong på brynt kål
Det var så gott så tårarna rann….
Vi var helt klart eniga i att kockarna gjort stordåd och antaligen är någon form av magiker…
Varmrätten som bjöds var: Gös med rödbeta, kapris, mangold och gräddstekt kål
Fisken var ljuvlig!! Hela rätten var ljuvlig (men förrätten var fortfarande favoriten)
Efterrätt är nog aldrig min grej (om inte värden serverar ost), men ikväll serverades något som gjorde Per salig: Havtornsglass med kolamousse, salt, timjanmaräng och rökt mandelolja
Vi var SÅ NÖJDA efter maten! Oj, vad gott! Vi hyllade lite olika saker från matupplevelsen, men vi var helt eniga i att de kan laga mat här på Ulfsunda Slott!
För att avsluta dagen så som en femtioåring förtjänar…så beställde vi med oss en ostbricka med oss till sviten….
Sviten som ligger längst bort mot vattnet där borta på höger sida
Nu ska vi äta ost, dricka rött vin och kolla in en actionfilm!
Jag avslutar dagens blogginlägg här och vill säga att jag är såååå glad för den här dagen. Jag vill även passa på att tacka de MASSVIS av människor som gratulerat mig idag! Jag är ödmjukt tacksam! TACK!
Vi TRODDE att området på ön där vi bor var värre drabbat av Alfrida än andra ställen. Vi såg ju plockepinnstammarna och alla träd på elledningarna som hindrade strömmen att ta sig fram.
Vattenfalls app ”avbrottsinfo” visade i morse de strömlösa områdena i Roslagen med röd färg. Blidö är ön längst ner till höger. Glädjande nog hade nästan halva ön fått tillbaks strömmen idag.
Nu på kvällen har området minskat ännu mer! Det är bara det där lilla irriterande området kvar som fortfarande lever i mörker…
Gissa var vi bor. Japp. Där i det röda bor pappa och Kina och vi. Så nu VET vi att vi är värst drabbade. Det heter ju inte Granö för att det är trädfritt.
Alla pratar om stormen Alfrida. Det kan jag förstå, med tanke på vad hon har åstadkommit. Här ute på ön är det dock tal om orkanen Alfrida. Storm är när det blåser 24,5-28,4 sekundmeter. Svår storm är 28,5-32,6 sekundmeter. Orkan är allt över 32,7 sekundmeter. På Blidö hade Alfrida 36 sekundmeter. Det har aldrig blåst så mycket där vad jag känner till…
Vi åkte ut till vårt hus igår kväll. Vi ville se till det och dessutom lämna lite ”bra att ha saker” till pappa och Kina. Igår vad det så mörkt så vi såg bara de träd som låg över och bredvid vägarna. I morse när vi klev ut genom dörren såg vi betydligt mer. Först såg vi en av alla de anledningar som finns till varför det inte finns någon ström eller internet här ute.
Elstolpar som ligger ner (det ligger en vid vägkanten vänster i bild om ni tittar noga) och elstolpar som lutar eftersom träd ligger på ledningarna. I höger i bild ser ni hur ledningarna slits hårt mot två träd eftersom några andra träd inne i skogen drar åt sitt håll. Ni ser mer på bilden under den första.
Inne i skogen bakom vår närmsta granne kunde vi se en anledning till dragkampen. Det är förståeligt att det inte kommer mycket el och fiber i de tåtarna.
Det kändes lite läskigt att gå i skogen eftersom allt som ska falla, ännu inte har fallit. Här ser ni ett av de fall som komma skall.
Inne på pappas tomt har en stor björk fått ge vika för den starka orkanen. Det var tur i oturen att den missade garaget….
…och det nyplanterade lilla trädet 🙂
Den träffade dock pappas julgran och stora fina flaggstång.
Jag tog många bilder idag och jag kan inte visa er alla, men av tretton tomter i vårt område, så är det nog bara tre som klarat sig utan trädfälle. Här ser ni det hus som klarat sig sämst. Här har träden lagt sig rakt över huset. Jag tror det är sju stycken som är på själva huset, sen ligger det träd bredvid huset också förstås.
Det ser ut som att träden kramar om huset
Överallt ser man rotvältor och här och var ser man träd som ramlat där de inte borde ha ramlat.
Vissa rotvältor är enorma
Den här stora tallen drog med sig en rejäl bit jord upp när den föll. Per är ju faktiskt 1,84 cm lång, men han ser väldigt liten ut i jämförelse.
Pumphuset ute i skogen har fått sig en rejäl kyss.
På ett ställe har skogen fått sig en rejäl känga av Alfrida. Här ligger nog mer än 100 träd. Här kunde jag dock inte gå in och fotografera. Det kändes alldeles för läskigt. Ni får se början av det så här på bilden nedan.
Hos en annan granne var björken snäll och valde att ramla vid sidan av huset istället för på det. Tyvärr valde det ju att ramla över släpkärran istället, men någonstans skulle den ju…
Samma hus missades av en rejält stor gran med grenar hela vägen ner till marken.
Den valde istället att falla på båtens för…
Per och jag är så tacksamma och glada, för vi hade tur!
Hos oss har båtskjulets presenning slitits sönder en aning och två björkar stod inte emot vinden utan står nu och myser ihop med sin kompisbjörk på sidan. Vi vill ju inte att björkarna ramlar, för då ramlar den på vår friggebod, men det kunde ha varit värre. Förhoppningen är att en av öns kunniga plockar ner dem innan de faller.
Vi var ute på ön i lite drygt ett halv dygn, och jag kan säga att det känns mycket konstigt att inte ha ström, inte ha internet, inte ha tv, inget vatten eller någon möjlighet att tända en lampa. Vi kan ju inte ens gå på toa.
Vi har en kamin att elda i, gasolspis att laga mat på, stormlyktor, pannlampor och ljus att sprida ljus med och vi kan låna pappas toalett och får hämta vatten i hans brunn, så vi klarar oss ju nu när det är vinter eftersom maten kan stå utomhus, men tänk alla de här på ön som inte har en eldstad, mat eller vatten. De längtar nog VÄLDIGT mycket efter el nu när det gått fem dagar.