Månad: februari 2019

VI HAR HAFT PROBLEM MED INTERNET SÅ HÄR KOMMER ETT INLÄGG JAG SKREV I ONSDAGS:

Klockan ringde 06:00, vilket kändes helt sjukt tidigt. Vi har inte varit vana vid att gå upp vid den tiden…. Morgontoaletten gick otroligt snabbt, eftersom vi inte behövde smörja in varenda millimeter av kroppen med solskydd 50. Efter en snabb dusch och efter att ha lagt ner det sista i packningen så var det dags att säga Adjö till vår härliga ”Water Villa” nr 514. Visst var det sorgligt, men ändå var det helt okej. VI har varit här så länge, och fått vara med om så otroligt mycket så vi var redo för att åka hem!

Frukost, utcheckning, sista fotot på några palmer vid poolen….

….. och sen var vi redo att hoppa in i det pyttelilla sjöflygplanet.

Första flygresan tog fem minuter och gick till en närliggande liten ö i samma atoll; Komandoo (där vi snorklade en dag förut). När vi kom till Maldiverna körde planet hela vägen upp på stranden och lämnade av resenärerna rakt på sanden. Idag tog planet dock upp de tre passagerarna på ”Komandoo International Airport”.

Ja, skylten på den här lilla flotten som ni ser mitt i havet säger faktiskt precis det!! 
 En båt körde ut de tre personerna till flotten och vi hämtade dem där….Det måste vara den minsta flygplatsen i världen!!

Nästa flygresa gick från Komandoo till Maldivernas huvudstad; Male. Det tog cirka 40 minuter. Jag fascinerades återigen över att piloterna kör planet barfota. Det känns på nåt sätt inte så seriöst, men känns å andra sidan väldigt ”Maldiverna”.

Tredje flygresan tog fyra och en halv timme och gick till Doha i Qatar. Där gick vi runt en liten stund och tittade på shoppingen (och den stora nallen som jag såg även när jag reste till Indien), men hamnade snabbt i loungen där vi åt en liten bit och slappade i sköna fåtöljer tills det var dags igen…

Fjärde flygresan tog oss hela vägen hem till Arlanda och tog 6 timmar. Det var en jobbig resa. Jag satt trångt bredvid en stor man som tog mer plats än man kunde önska och det hade börjat kännas rejält i kroppen att vi rest lääänge och att klockan i mitt huvud var långt in på natten.

Resorna gick dock bra och till slut, efter ovanligt lång väntan på väskorna, kunde vi hoppa in i en taxi och åka hem. Jag lyckades få upp blogginlägget från i söndags innan jag gick och lade mig och somnade som en stock!!

TACK MALDIVERNA!
TACK MJÖLIG SAND OCH TURKOST HAV!
JAG ÄR TACKSAM!

VI HAR HAFT PROBLEM MED INTERNET SÅ HÄR KOMMER ETT INLÄGG JAG SKREV I TISDAGS:

Vår sista hela dag på Kuredu tog vi det riktigt lugnt. Vi gick till den södra udden precis bredvid sandbanken. Där möttes vi av något verkligen skoj! Under natten hade massa sköldpaddsungar kläckts! Det händer tydligen, men inte så ofta, så vi var mycket glada att få se spåren.

Vi lade oss under ett parasoll direkt efter frukost. Där låg vi i några timmar och sippade på vatten och iskaffe tills vi kunde det utantill.

Då gick vi upp till Sangu Bar (femtio meter bort) och spelade Yatzy och tog varsin öl.

När det kurrade i magen gick vi in och åt en härlig lunch. Jag åt en kycklingtoast och Per provade en tonfisk-dito. Vår kypare, Naufal, pratade lite med oss och konstaterade att detta var vår sista lunch. Han var väldigt noga med att fråga om vi skulle äta middag hos honom på Sangu Restaurant eller om vi skulle äta någon annanstans, så jag anade att han ville göra något för oss….

Per tog en tur med kameran medan jag gick hem till vår water villa. Här är några av de bilder Per tog för att försöka visa exakt hur coolt det är med sand och vatten!!

På vägen hem tog jag bild på lite blommor och blader…

Väl hemma i villan möttes jag av ett flygplan på sängen ihop med information om att det snart är dags att åka hem….

Sista kvällen tog vi en sunset cruise. Detta i hopp om att ha en skön kväll och att kanske, om vi hade tur, få se några delfiner.

Alla som skulle med på turen skulle samlas i Babuna Bar, som är huvudbaren här på ön, och då träffade vi Philip och Maureen igen! Så roligt! Vi var tillsammans med dem nästan hela turen och lurade till och med upp dem på båttaket för att kunna se bättre.

Tydligen hade vi mer tur än vad man kunde önskat sig. De hade inte ens sett delfiner de sista dagarna och just ikväll när vi var ute och åkte båt så fick vi inte bara se dem, utan vi fick en riktig show! De hoppade och studsade, följde vår båt, gjorde piruetter och dansade. Helt otroligt!!

Vi tog sedan en avskedsdrink med våra nya vänner innan vi gick upp till sista middag. Där möttes vi av beskedet att vi hade ett speciellt bord ikväll. De hade dekorerat ett av borden allra närmast havet med blommor och hade ställt en liten ”See you soon”-prydnad på bordet. Det var ju snällt av dem!

Slutligen satte vi oss i Sangu Bar och tittade på stjärnorna och summerade vår tid här på Kuredu. Det har varit fantastiskt! Vi kunde inte önska oss mer. Vilken underbar 50-årsresa jag fick!!!

VI HAR HAFT PROBLEM MED INTERNET SÅ HÄR KOMMER ETT INLÄGG JAG SKREV I MÅNDAGS:

Idag bestämde vi att ”slappa” så vi gick till poolområdet här nere i Sangu och lade oss under ett parasoll. Jag läste bok och lyckades hitta lugnet, men för Per så pirrade det i benen, så redan efter tjugo minuter så ställde han sig upp och började vanka.

Han var tvungen att göra något så han gick en snabb promenad runt ön. Det tog honom cirka fyrtio minuter, han såg en fantastiskt fin snäcka i bruna färger, flera minihajar längs med strandkanten och allt annat vackert som finns här på ön. När han kom tillbaks var han helt skyblöt av svett eftersom det är galet varmt här (ca 30 i skuggan) och det är inte riktigt lämpat att snabb-gå då. 🙂 Vi badade lite och fick ner tempen på honom innan vi njöt av varsin dryck och pratade lite.

Vid lunchdags gick vi först in i barområdet och tog varsin drink, sedan gick vi och åt mat. Idag blev det en ”Steak sandwich” för Per och för mig blev det en grönsakspasta.

Mätta och glada gick vi tillbaks till vår Water villa. Där packade vi ner snorklingsgrejer och precis när jag trodde att vi skulle gå iväg och snorkla på ”the hourse reef” här på Kuredu, så gick Per och lade sig och tog en lur på sängen 🙂 Så kan det gå när man har semester!

Efter en kort stund tog vi oss dock upp till mitten på ön där vi gick ut på bryggan där flygplanen landar och avgår när man kommer hit till ön. Där har de byggt en trappa ner i havet så man lättare ska komma ut till husrevet.

Vi simmade längs med hela revet och såg färgglada fiskar, sköldpaddor, triggerfish (som jag är livrädd för) och en stor HAJ! Hjälp och hjälp igen! Jag var ganska rädd på slutet får jag erkänna. Jag var t.om. rädd för det vrak vi hittade där ute halvt på väg nerför branten ner i djupet. Det var så mörkt och illavarslande på nåt sätt….

När vi hade simmar längs med hela revet och nästan kommit fram till den boj, som vi fått information om att INTE passera vad vi än gör (Eftersom man då hamnar i för starka strömmar och skjutsas ut från atollen. ”Bäst att ha med sig passet i så fall” som de sa på dykcentret) så simmade vi in mot land. Det var RIKTIGT jobbigt eftersom lågvattnet hade börjat sätta in. Vi sparkade och sparkade, men kom liksom ingen vart. Vi tog i som bara den och till slut var vi på stranden. Jag med kramp i höger vad, men glad över att ha snorklat revet och ha sett så många olika djur!

Tillbaks på rummet såg vi återigen en rocka under vår solbrygga och laddade över bilderna från kameran till min iPad, men det gick inte att blogga pga dåligt internet så vi gjorde oss i ordning och gick och tog en drink före maten, som ikväll intogs på ”Far East”. Det är ett ett asiatiskt ställe med borden på stranden bredvid ”LOVE” i stora lysande bokstäver som serverar fantastiskt god mat. Det var kanske lite väl mörkt, men i övrigt var det ett härligt ställe.

På vägen hem använde vi husens ljus för att hitta hem!

En bra dag idag igen med andra ord!

VI HAR HAFT PROBLEM MED INTERNET SÅ HÄR KOMMER ETT INLÄGG JAG SKREV I SÖNDAGS:

Vi gick upp i vad vi tyckte var ”ottan” (klockan sju på morgonen) och smörjde in oss med solskydd över hela kroppen (förutom i ansiktet eftersom vi skulle snorkla senare och inte ville ha imma i cyklopet). När Per gick på toa så tittade han som vanligt ut mot havet. Vi har nämligen två stora glasdörrar ut mot havet inne på badrummet. Där ute såg han en hel flock delfiner som hoppade och lekte. Han ropade på mig och tillsammans fascinerades vi av de vackra djuren. Tänk att sitta på dass och se delfiner!! Ha ha ha 🙂

Vi åt en snabb frukost och sen gick vi ner till dykcentret här på ön. Idag var det nämligen dags för oss att åka på snorklingstur! Vår guide, Isabell från Tyskland, förklarade hur det hela skulle gå till och visade oss sedan ner till bryggan där vår båt låg och väntade. Efter en kort tur på cirka tjugo minuter passerade vi Harewhali där vi var häromdagen och åt på en undervattensrestaurang. Vi fortsatte dock cirka tio minuter till innan vi var framme på Komandoo.

Vi skrattade gott när vi passerade, det som verkligen är det man tänker på när man säger ”öde ö”. En liten sandhög med en palm på, omgiven av inget annat än blått hav.

Väl framme vid vårt första snorkelstopp (Komandoo) ritade och beskrev Isabell hur revet såg ut och hur vi skulle följa med strömmen längs med det. Efter det fick vi ta på oss våra simfötter, cyklop och snorkel och hoppa i havet.

Det är svårt att fotografera något på samma sätt som som ögat ser det. Det har jag sagt förut. Här ovanför är dock ett försök till att visa några söta fiskar. Korallen är nästan död och helt blekt. Detta, fick vi lära oss, beror på att det var så otroligt varmt i vattnet både 2009 och 2016 och det gick så fort så korallerna hann inte med att anpassa sig utan dog… Det växer ju ändå lite och dessutom sätter sig andra växter och alger på de döda korallerna, så fiskarna flockas ändå. Synd är det ändå på de färgglada korallerna….

På bilden ovanför ser ni en levande anemon och Nemos kusiner. De har en annan färg och färre ränder, men det är anemonfiskar precis som Nemo och hans pappa.

Bilden ovanför visar en dykare vid namn Mia. 🙂

Innan vi hoppade i vid Harewhali (vårt andra snorkelstopp som vår guide kallade för ”Aquarium” eftersom det är så många fiskar här vid detta rev) så hade Isabell sin genomgång av vi skulle vänta oss och hur vi skulle följa revet. Hon hade ritat upp de vanligaste fiskarna och var mycket rolig och tydlig, på samma gång.

Guiden hade förklarat att vi nog skulle simma genom stora stim av fisk, men jag hade inte förstått exakt hur många fiskar det verkligen skulle vara!!!

Det blåa på bilden ovan heter Per. Fiskarna i bakgrunden heter Bannerfish.

Fisken ovanför heter ”Unicorn fish” – det kan man nästan se!

Den här sköldpaddan var mycket mindre än de sköldpaddor vi har ”hemma” på Kuredu, men det var mycket bättre sikt här, så det var otroligt skojigt att tydligt se hur lugnt och stilla han simmade omkring och njöt av livet. Jag skulle gissa att han/hon var lite under en meter i storlek.

Den smala fisken ovanför heter ”Needle fish” – även här ett tydligt och beskrivande namn.

Med bilden ovan vill Per (som tog bilden) visa hur extremt djupt det blir direkt efter revet. Man förstår varför det kallas ”the drop”.

Här på bilden ovanför ser ni vår guide med den stora gula bojen. Den har hon för att synas tydligt och för att man ska kunna hugga tag i den om man t.ex. behöver rätta till något i sin utrustning , är lite rädd, är trött eller nåt sånt. Den behövdes inte idag för att rädda någon, men den var en bra guide för att veta var Isabell var. Strömmarna är otroligt starka så man ville följa hennes instruktioner på var vi fick snorkla. Detta så vi inte skulle driva ut ur atollen och hamna i Sri Lanka eller nåt 🙂 Jag provade att simma emot strömmen för att känna hur stark den var och insåg att jag simmade på samma fläck hela tiden. Hur hårt jag än sparkade med mina simfötter så kom jag inte framåt….

Glada och nöjda hoppade vi sedan upp på båten igen. Där fick vi kaffe, te och hembakt banankaka! Precis vad som behövdes efter vårt lilla äventyr!!

Det bästa med dagens snorkeltur är svårt att välja. Det var så mycket fint vi såg, men för mig var det nog ändå att jag inte var rädd. Jag njöt i fulla drag. Även när jag mötte en Triggerfish och Per pekade ut en Muräna!

På kvällen gick vi långsamt (på grund av värmen) mot de centralare delarna av ön. Där tog jag den här bilden på maken:

Ganska djungel-likt får man nog säga!

Idag är det TIO år sedan jag startade upp min blogg! Det är helt galet vad tiden går. Bloggen är viktig för mig. Den har dock ändrat sig väldigt mycket under årens lopp.

I början var det ett sätt att få skriva av mig. Jag skrev och skrev och många inlägg hade inga bilder alls. Nu är ju bloggen ofta byggd kring bilder och texten har fått kliva bakåt ett steg.

I början låg bloggen på en gratis sida där det kom reklam mellan varje inlägg. Den bloggen var lättredigerad och jag lekte mycket med utseendet och hade olika färger och former varje vecka. Det retade mig dock att någon tjänade pengar på min sida.

Efter ett och ett halvt år bytte jag därför till en egen domän, där jag fick välja helt själv vad bloggen skulle heta. Det var då den fick adressen www.miasblogg.se och då jag klev in i WordPress. Det är där vi är nu. Verktyget känns både enkelt och svårt beroende på vad man talar om. Jag har haft mycket roligt med bloggen och ibland har jag haft stora problem med tekniken.

Bloggen har visat sig bli mitt och Pers sätt att minnas, som ett fotoalbum över vårt liv. Vad åt vi förra nyåret? Var firade vi midsommar? När flyttade barnen? Var det fint väder när vi hade semester? Allt sånt som man önskar man skulle ha kvar i sitt minne, men som man inte riktigt har koll på.

Bloggen är kul. Så länge den är det, och så länge jag kan hålla virus, robotar och spam ute, så kör jag på! Häng med vet jag!

Här nedan kan ni se vad jag bloggat om på mina årsdagar under de första tio åren här på bloggen!

Välkommen till min nya blogg!

miahertz.blogg.se fyller 1 år!!

Archipelago

Soligt

Planer planer planer planer…

Mr Beckham and Mr Hertz

Mellanmål

Sofie – vår bästa kollega

2017 var jag tydligen ute och åt middag på stan med Per, Marcus och Sofie och bloggade inte…. synd och skam, men så kan det gå!

Den som väntar på nåt gott…

Konstnären hade varit inne i vårt rum medan vi var och åt middag. 🙂

Sover utomhus på solsängen idag igen….

När vi var i Thailand för några år sen, så snorklade vi en hel dag. Vi var på flera olika ställen där vi kastades i havet och så snorklade vi över olika typer av korallrev. Det var magiskt. Jag var livrädd, MEN helt superfascinerad. Efter det har jag inte snorklat någon mer gång.

Nu här nere på Maldiverna så har vi snorklat lite varje dag. Jag har ju redan sett flera fina fiskar, hajar, rockor och sköldpaddor MEN problemet är att jag är livrädd hela tiden (och att mitt cyklop blir immigt hela tiden, så då känns det extra läskigt eftersom jag inte ser vart jag simmar). Jag andas lugnt, jag simmar lugnt, men inom mig är det kaos. Det är ju galet läskigt och jag slutar snorklingsturen långt innan Per är nöjd.

Imorgon har vi en bokat snorklingstur till ett av de bästa reven här och jag måste ju klara av det. Det vore så himla taskigt om jag bara snorklar en liten stund och sen hoppar upp på båten för att jag är så himla skraj.

Idag hade jag därför bokat en ”Discover Snorkeling”-tur här på Kuredu. Jag tänkte att de kanske skulle lära mig något som skulle göra mig mindre rädd. Tyvärr blev det precis tvärtom. De började instruktionen på land genom att berätta om allt farligt och allt man inte ska göra. ”Om den här fisken kommer nära så ska du simma därifrån. Om den här fisken börjar snurra runt sin egen axel med nosen ner mot botten, ska du backa undan. Om den här fisken fäller ut sin huvudfena, ska du försöka ta dig därifrån fort”. Det är bäst om ni vänder er på rygg och sparkar på fisken med era fenor. Så här ser deras tänder ut!”

Jaha…så var det med det lugnet.

När vi sen kom ut i vattnet och dykinstruktören skulle visa snorklar fenor och cyklop så var det inte så mycket jag lärde mig. Det är typ inte så svårt, men jag lärde mig att en av anledningarna till varför mitt cyklop hela tiden blir immigt beror på att det är nytt och att jag har kvar silikonet. Jag hade trott att det var något jag gjorde som var anledningen, men det var det alltså inte. De hjälpte mig att bränna bort silikonet på dykcentret så nu hoppas jag att det blir bättre sikt imorgon.

Just ja. IMORGON. Då har vi bokat en snorklingstur till Komandoo. De har ett rev som ligger helt skyddat i atollen och som tydligen har helt annorlunda fiskar än det rev som finns här på Kuredu (som också har ett fantastiskt husrev – har jag hört…. Jag har inte snorklat där ännu….)

Jag har dock inga bilder från dagens snorklingskurs, utan har bara bilder på det vi gjorde fram till klockan 15 (då kursen började). Relaxing!!!

Vi låg på den södra udden (som är precis vid våra hus) i skuggan under palmblad och ett parasoll byggt av naturmaterial. Ibland dök vi ut i solen, men som den blekfis jag är så gjorde jag ju bäst i att läsa min bok där jag inte fick solens vassa strålar på mig. UV-index var ju 11 (hysteriskt högt)

Alla tar väl en bild med sina fötter när de är på semester tänkte jag och tog en sån bild 🙂

Här ser ni de två första WATER VILLAS av många på den nordvästra delen av ön. Vi bor i ett sånt hus.

På bilden nedanför ser ni naturparasollet och palmen jag hängde med idag!

En del grejer är LÄSKIGT

När man t.ex. har tagit på sig badkläder, badskor cyklop och snorkel och precis ska hoppa i plurret och det simmar förbi en loj, MEN stor haj en meter från där jag står på badstegen… Då är det LÄSKIGT! Det är också läskigt hur ljust det är här på Maldiverna. Jag kan knappt hålla ögonen öppna när jag tar bilden 🙂

Jag stod där länge och tänkte ”nu har den ju simmat förbi”, och ”det kan ju inte vara farligt nu” och sen vände jag i alla fall upp och struntade i att bada. Per höll faktiskt med. Hajen var ju lika stor som jag är lång…

Det är också läskigt när man sitter på soldäcket och pratar och helt plötsligt ser en rocka på botten under oss. De är ju inte farliga om man inte är dum mot dem, men om man ställer sig på dem antar jag att det räknas som att vara dum, så det känns ”så där” att ha den precis där vi ska bada…

Foto: Per Hertz

Jag har faktiskt hoppat i och badat tre gånger idag. Precis här där vi även har rockor och hajar, men jag tittar mig noggrant omkring innan jag går i.

När jag skulle bada en längre stund gick jag dock in på grundare vatten där jag tänkte att jag kanske skulle hinna springa upp på land innan jag blev uppäten, stucken eller förgiftad….

Jag upprepar vad jag sagt förut: Hur ska jag kunna snorkla här?

En del grejer är LÄSKIGT GOTT

I dag tog vi båten till grannön på samma atoll för att äta en sen lunch i deras undervattensrestaurang ”5.8 Restaurant”

Det kändes lyxigt och fint redan innan vi hade kommit ner i restaurangen, så det bådade gott. Vi åt en härlig meny i deras glasbehållarrestaurang och njöt av både god mat och gott vin. Utanför glaset simmade massvis av fina fiskar. Det går ju inte att visa hur fint det faktiskt var via en bild, eftersom glaset reflekterar ljuset och så, men jag visar några få som ett försök.

När vi hade avnjutit lunchen gick vi upp till ytan och väntade på vår båt som skulle köra oss hem till Kuredu igen.

På vägen hem satte vi oss på båtens ”tak”. Det gungade rejält, men det var mysigt!

När vi kom hem hoppade jag i plurret. Det fanns liksom inget alternativ. Det är ju 30 grader varmt här och så här mycket kläder har varken jag eller Per haft på oss här nere förut. Vi var tvungna att få ner tempen!

Nu går solen snart ner och vi funderar på vad vi ska hitta på till middag. Det behövs inte så mycket efter en så där mysig och stor lunch, men nåt gott ska vi nog hitta. Dessutom är det ”white night” ikväll, så hela ön klär sig i vitt och beger sig till Babuna Bar!

Frukostar som äts under palmblad smakar väldigt gott. Dagens frukost var inget undantag.

Idag gick jag och Per ut med inget annat i händerna än varsin kamera. Vi tänkte fånga hajarna och rockorna som simmar här i vår lagun på film. Det visade sig vara riktigt svårt. Det är jättelätt att se dem, men det är jättesvårt att filma dem. Speciellt när man som jag tänkte filma dem under vattnet. Till slut fick jag nöja mig med att filma dem uppifrån genom ytan. Jag kan tyvärr inte visa resultatet eftersom jag inte har så mycket surf att använda mig av här nere…..

Idag har vi även tagit oss upp till öns golfbana. Där slog Per en hink bollar medan jag satt och gjorde fotavtryck i den mjuka härliga sanden. Vi träffade sedan ett par från Wales som hade spelat en hel golfrunda (hur man nu kan göra det i den här värmen) och som tänkte svalka sig med en öl. Så då gjorde vi likadant.

Lunchen intogs på den norra delen av ön – O’ restaurant. Där är det väldigt öppet ut mot havet, så där var det väldigt blåsigt idag. Maten var dock god och vi satt länge och läste varsin bok utomhus till ljudet av vågorna som slog in mot land.

Vår vattenvilla fotograferades även idag. Jag kunde inte låta bli när vattnet var så turkost och fint.

Ikväll blir det italienskt och just nu har jag vaknat upp från en liten tupplur. Per är inte i närheten. Var har han tagit vägen tro? Jag lär väl hitta honom. Ön är inte så stor 🙂

Uppdatering så här på kvällen:

Killen som körde oss till restaurangen var frågvis och undrade om vi trivdes och var vi bodde. Vi sa som det var; att vi stortrivs här i paradiset!

Det italienska stället Franco’s var bra och vinet fantastiskt!

Vi gick förbi en av barerna på vägen hem. Där drack vi en perfekt iskaffe följt av en GT och njöt av nattstarten!

När vi kom hem till vår vattenvilla möttes vi av, vad vi tror är glädje för bra feedback, konst på vår säng!

Vi vill inte förstöra blomarbetet i form av vår villa, blommor, fåglar, fiskar, palm och vår haj så vi får nog sova på solsängen ute på soldäcket i natt 🙂

Idag gick vi över på den östra sidan av vår kobbe, Kuredu. Vi hade nämligen tänkt att snorkla och se om vi kunde se några fina fiskar och sköldpaddor.

Jag var livrädd mest hela tiden. Detta eftersom jag tänkte på den där ”Triggerfish” som tydligen är farlig, och eftersom jag igår kväll såg en haj på nära avstånd. En haj som var lika lång som jag är….

Vi såg fiskar. Vi såg sköldpaddor. WOW!!!

Det var värt den höga pulsen att få se de där sköldpaddorna. Jag är fascinerad. Minst sagt!!!

Vi gick sedan söderut längs med stranden för att komma till vår ”hemmapool” för att ta det lite lugnt och för att söka skugga under dagens varmaste timmar. Där fick vi besök av en minst sagt cool fågel!!

Efter några timmars bokläsning i en härlig solsäng gick vi ännu längre söderut. Där finns nämligen en väldigt lång sandbank rakt ut i ingentinget! Vackert så det förslår!

Det är svårt att välja bilder från dagens skörd, men jag måste göra ett försök. Vi har bara en viss mängd surf att förbruka och bilder är ju ”dyrt” i surfmängd så jag försöker hålla antalet bilder nere, men OJ VAD SVÅRT!!

Ser ni personen långt där ute som står och viftar med armarna? Det är jag 🙂