Så här såg det ut när vi flög in mot Male idag
Där bytte vi till ett litet sjöflygplan
I fyrtiofem minuter flög vi över den ena turkosa fläcken efter den andra…
Vi kunde inte riktigt avgöra om det var mysigt att kaptenen körde barfota eller om det var livsfarligt…
När vi kom fram till Kuredu möttes vi av precis den vita sand som jag drömt om.
Solen gick dock ner fem minuter efter att vi landat (tjugo över sex gick solen ner) så vi hann inte se så mycket i dagsljus.
Vi åt middag och packade upp, sen satte vi oss på vårt privata soldäck och drack champagne. Där fick jag ett brev från en vän hemma i Sverige uppläst av Per och jag blev mycket rörd, innan jag fick en pust av konfetti över mig! 🙂 Min födelsedag tar verkligen inte slut!!!